Lars fotar fjällen från sin sopbil

Mötet. I mer än 30 år har Lars Sjölund fotograferat. Transportarbetaren åkte med i sopbilen. Genom en frusen värld av is och snö.

Lars Sjölund fotar fjällen.
Lars Sjölund dricker kaffe.
Soluppgång över fjällen.

En halvtimme kvar till gryningen. Den vita röken stiger spikrakt upp från trähusen som kurar intill Kalixälvens strand.

Lars Sjölund stannar vid vägkanten för att tömma. Det är 28 grader kallt. En torr kyla som ritar iskristaller på sidorutorna inne i hytten.

Sopbilen vantrivs. Den hydrauliska armen som ska greppa och tömma kärlen får plötsligt fnatt. Helt utan någon styrning lyfter den i ultrarapid upp ett sopkärl, locket öppnar sig och avfallspåsarna dråsar i marken.

– Shit! utbrister Lars Sjölund och försöker skaka liv elektroniken i joystickhandtaget.

Någon minut senare är vi på väg igen. Mot Nikkaluokta – porten till Kebnekaise. Lars bromsar in på den räfflade skridskobanan. Han stannar bilen helt och plockar fram mobilen. Det är magiskt. Framför vindrutan är fullmånen på väg upp över en fjällkam.

– Är det inte fantastiskt, säger Lars. Att få uppleva sånt här i jobbet. Min längsta runda är drygt 30 mil. Jag har kört sopbil i 40 år nu. Det är ganska häftigt faktiskt.

– Visst, jag kunde säkert ha jobbat med något annat. Men jag trivs och i hytten får jag tid att tänka. Tid att skissa på bildidéer inne i huvudet och fundera över texter jag vill skriva.

I höstas var han klar med senaste boken. Det är 180 sidor fullmatade med bilder av vännen Nicklas Kruuka, som också jobbar som miljöarbetare på det kommunala bolaget Tekniska verken i Kiruna.

De hade jobbat ihop i några år och Lars Sjölund fascinerades av Nicklas berättelser från skogarna och jakten i trakterna kring Vittangi. Lars bestämde sig för att följa med under en höstjakt. Med kameran. Mötet blev omtumlande.

– Jag vet inte riktigt vad jag förväntade mig. Men en föreställning handlade om att jag skulle få träffa machomän som drog grabbiga historier och snackade om vapen och kikarsikten.

– I stället fick jag uppleva nära gemenskap och en väldigt seriös inställning till naturen. Det var jakten som gällde, inte dyra prylar. Det var underbart att träffa människor som inte fastnat i statusfällan.

Den första helgen med jaktlaget följdes av fler och Lars Sjölund såg också till att intervjua Nicklas Kruukas familj och släktingar. Alltihop finns med i boken som nu är printad i ett 50-tal exemplar. Ett av dem köptes in av stadsbiblioteket i Kiruna.

Utanför sopbilen har temperaturen stigit ett par grader. Solen lyser trevande över lågfjällen i sydost och det är absolut vindstilla.

Lars stannar vid några gårdar och vi förundras båda över hur det är möjligt att bo så här. Med älven framför farstutrappen. Med det speciella ljuset och mil av fri sikt som rensar hjärnan.

Han hoppar ur hytten och tar snabbt ett par bilder på en översnöad VW-bubbla med Kebnekaisemassivet som avlägsen fond.

– En dröm, säger Lars, är att få porträttera människorna som lever just här längs Kalix älvdal. Jag skulle vilja komma nära dem och ta del av deras historier.

Vi är ute på landsvägen igen. Två älgar kliver upp ur diket. Ingen av oss får upp kameran innan de försvunnit in i snårskogen.

Lars Sjölund har hunnit fylla 58 år. Han började köra sopbil direkt efter lumpen. Tanken var att det skulle bli ett halvår, ett vikariat bara.

– Jag var faktiskt beredd att lägga av redan i halvtid, jag fick så jäkla ont i axlarna. Men i samma veva slutade vi med plåttunnorna och fick säckar i stället. Det underlättade.

Lars fortsatte hämta in avfall. I dag varvar han sidlastarkörningen med en traditionell sopbil med bakvagga. Det innebär att han varannan vecka får hoppa ur hytten och dra fram kärlen manuellt.

– En jättebra lösning. Det gör att jag får röra på mig och kroppen håller bättre, summerar han.

Till en början var Kirunas miljöarbetare med i Kommunal. Men en segdragen facklig dragkamp om bussförare och renhållare slutade med att renhållarna fick byta förbund, till Transport.

Det var efter bytet som det fackliga engagemanget vaknade. Orsaken var en ny ledning som kom in i bolaget 2005 och ställde allt på huvudet. Plötsligt gällde samma tidspress och stress i Kiruna som på många andra håll i branschen.

Kampen för rimliga arbetsvillkor har etsat sig fast i Lars Sjölund. Under intervjun återkommer han flera gånger till vikten av solidaritet, att man inte bara höjer rösten i bastun.

– Vi segrade, det tog flera år men vi såg till att ledningen avsattes och vi fick faktiskt Transports arbetsmiljöpris för vårt arbete. Det kändes stort.

Yrkeslivet hade kunnat ta en annan vändning för Lars Sjölund. Redan 1981 fick han sin första kamera, av farfar som var en skicklig möbelsnickare.

Några år senare köpte han en modern småbildskamera och vid sidan av sophämtningen hoppade han under en period in som frilansfotograf på morgontidningen Norrländska socialdemokraten (NSD).

I dag plåtar han med systemkamera, kompaktkamera eller med mobilen. Mängder av bilder är tagna på sambon Yvonne Eriksson, de vuxna utflugna döttrarna och barnbarnen.

Ett pågående projekt handlar om att dokumentera Kiruna innan hela stadskärnan flyttas österut. Både Lars och Yvonne är fundersamma. Det är oklart om deras hus måste bort. Det står precis på gränsen.

– Även om kåken blir kvar vet jag faktiskt inte om jag vill bo precis vid kanten till ett inhägnat rasområde, säger Lars. Möjligen är det dags att flytta någon helt annan stans. Kanske till ett hus vid Kalixälven, vi har fantiserat om det ibland.

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Lästips:

Läsande kille på Stadsbiblioteket.

Ord läker och helar

Kultur. Släng lyckopillren och läs en bok! Nej, riktigt så funkar inte biblioterapi. Men läsning och samtal om texter kan komplettera annan behandling, få dig att må bra och förstå dig bättre på dig själv. Och andra.

Trygga upphandlingar!

Insändare. Låt sopbilsförare få automatisk fastanställning med säkra lönevillkor och kollektivavtal efter varje upphandling.

Full fart på shoppandet till arbetsplatsbiblioteken hos Micke Evhammar.

Böckerna och verkligheten

Kultur. Transportarbetarens krönikör David Ericsson var på plats när årets upplaga av seminariet Boken på arbetsplatsen hölls ute på Runö folkhögskola.

Hallå där!
Sopgranskning pågår i Skåne

Sanita Vukicevic

... som ansvarar för att närmare 20 ton avfall från skånska återvinningscentraler ska undersökas.

Ellen Sundling med sina ponnyer, Dalton och Diesel.

Hästkrafter gör skillnad

Månadens medlem. Två små lurviga killar gör chauffören Ellen Sundling riktigt glad. Snart startar tävlingssäsongen då hon och de båda ponnyerna ska visa vad de kan.

collage med magasin

Lyxigt lustfylld läsning lockar

Kultur. Först sålde de prenumerationer till en tidning som inte fanns. När det visade sig att hundratals personer ville köpa tidningen om gamla, ombyggda och snygga fordon satte Peter Larsson och hans kompis i gång att göra den.

Sjukförsäkringen
Illustration Hamna i kläm

Sjuka kommer i kläm

Haveri. Fackförbunden och fackens juridiska byrå är överens. Sjukförsäkringen har havererat. Sjuka nekas ersättning och skickas ut att söka ”hitte-på-jobb”. Nu tillsätter regeringen en utredning.

Hans-Erik Johansen

”Kassan säger att jag ska ta ett annat jobb”

Drabbad. Lotschauffören Hans-Erik Johansen haltar fram, stödd på sin krycka. – Det har gått 15 månader sen jag fick 800 kilo truck på foten, men jag har inte fått en krona i sjukpenning. Försäkringskassan säger att jag ska ta ett annat jobb, men inte vilket.

Gustaf Järsberg

Kontakta din avdelning – i tid!

Transport. Vänd dig till din lokala avdelning i tid – om du blir långvarigt sjuk eller skadar dig på jobbet. Rådet kommer från Transports centrala arbetsmiljösamordnare Gustaf Järsberg.

Granskning
Bringbilar på parkering

Hur stoppar vi lönedumpningen ?

Åkeri. Överallt där det är gratis att parkera en dragbil ser du dem. Låglönehjonen som håller Sverige i gång. Som ser till att företag som Ikea får ut sitt gods så billigt som möjligt. – Lönedumpningen blir bara värre och värre, säger Transports lokalombudsman Tommy Jonsson.

utländsk dragbil

”Sverige är sämsta landet i Europa…”

Åkeri. Andrius är lastbilschaufför från Litauen. Han har på nära håll sett hur utländska förare behandlas av svenska arbetsgivare. – Sverige är det sämsta landet i Europa! Det saknas rastplatser och ingen gör något åt lönedumpningen.

Ikeakampanj 2017

Ikea skyller på otydliga regler

Åkeri. Bring Trucking hävdar att åkeriets chaufförer inte kör någon inrikestrafik i Sverige och företaget tänker heller inte skriva kollektivavtal med Transport. Brings storkund, Ikea, säger sig välkomna fackets anmälningar.

Tomas Eneroth

Regeringen föreslår utökat beställaransvar

Åkeri. – Lönedumpningen gör mig förbannad. Det var en av de första frågorna den här regeringen tog tag i, genom att införa möjligheter till klampning av lastbilar, säger infrastrukturminister Tomas Eneroth.

Hallå där!

David Brobäck Calais

… miljöspecialist på Trafikverket, som ber trafikanterna om hjälp att hitta grodor. Döda eller levande.

Läsande kille på Stadsbiblioteket.

Ord läker och helar

Kultur. Släng lyckopillren och läs en bok! Nej, riktigt så funkar inte biblioterapi. Men läsning och samtal om texter kan komplettera annan behandling, få dig att må bra och förstå dig bättre på dig själv. Och andra.