Lars fotar fjällen från sin sopbil

Mötet. I mer än 30 år har Lars Sjölund fotograferat. Transportarbetaren åkte med i sopbilen. Genom en frusen värld av is och snö.

Lars Sjölund fotar fjällen.
Lars Sjölund dricker kaffe.
Soluppgång över fjällen.

En halvtimme kvar till gryningen. Den vita röken stiger spikrakt upp från trähusen som kurar intill Kalixälvens strand.

Lars Sjölund stannar vid vägkanten för att tömma. Det är 28 grader kallt. En torr kyla som ritar iskristaller på sidorutorna inne i hytten.

Sopbilen vantrivs. Den hydrauliska armen som ska greppa och tömma kärlen får plötsligt fnatt. Helt utan någon styrning lyfter den i ultrarapid upp ett sopkärl, locket öppnar sig och avfallspåsarna dråsar i marken.

– Shit! utbrister Lars Sjölund och försöker skaka liv elektroniken i joystickhandtaget.

Någon minut senare är vi på väg igen. Mot Nikkaluokta – porten till Kebnekaise. Lars bromsar in på den räfflade skridskobanan. Han stannar bilen helt och plockar fram mobilen. Det är magiskt. Framför vindrutan är fullmånen på väg upp över en fjällkam.

– Är det inte fantastiskt, säger Lars. Att få uppleva sånt här i jobbet. Min längsta runda är drygt 30 mil. Jag har kört sopbil i 40 år nu. Det är ganska häftigt faktiskt.

– Visst, jag kunde säkert ha jobbat med något annat. Men jag trivs och i hytten får jag tid att tänka. Tid att skissa på bildidéer inne i huvudet och fundera över texter jag vill skriva.

I höstas var han klar med senaste boken. Det är 180 sidor fullmatade med bilder av vännen Nicklas Kruuka, som också jobbar som miljöarbetare på det kommunala bolaget Tekniska verken i Kiruna.

De hade jobbat ihop i några år och Lars Sjölund fascinerades av Nicklas berättelser från skogarna och jakten i trakterna kring Vittangi. Lars bestämde sig för att följa med under en höstjakt. Med kameran. Mötet blev omtumlande.

– Jag vet inte riktigt vad jag förväntade mig. Men en föreställning handlade om att jag skulle få träffa machomän som drog grabbiga historier och snackade om vapen och kikarsikten.

– I stället fick jag uppleva nära gemenskap och en väldigt seriös inställning till naturen. Det var jakten som gällde, inte dyra prylar. Det var underbart att träffa människor som inte fastnat i statusfällan.

Den första helgen med jaktlaget följdes av fler och Lars Sjölund såg också till att intervjua Nicklas Kruukas familj och släktingar. Alltihop finns med i boken som nu är printad i ett 50-tal exemplar. Ett av dem köptes in av stadsbiblioteket i Kiruna.

Utanför sopbilen har temperaturen stigit ett par grader. Solen lyser trevande över lågfjällen i sydost och det är absolut vindstilla.

Lars stannar vid några gårdar och vi förundras båda över hur det är möjligt att bo så här. Med älven framför farstutrappen. Med det speciella ljuset och mil av fri sikt som rensar hjärnan.

Han hoppar ur hytten och tar snabbt ett par bilder på en översnöad VW-bubbla med Kebnekaisemassivet som avlägsen fond.

– En dröm, säger Lars, är att få porträttera människorna som lever just här längs Kalix älvdal. Jag skulle vilja komma nära dem och ta del av deras historier.

Vi är ute på landsvägen igen. Två älgar kliver upp ur diket. Ingen av oss får upp kameran innan de försvunnit in i snårskogen.

Lars Sjölund har hunnit fylla 58 år. Han började köra sopbil direkt efter lumpen. Tanken var att det skulle bli ett halvår, ett vikariat bara.

– Jag var faktiskt beredd att lägga av redan i halvtid, jag fick så jäkla ont i axlarna. Men i samma veva slutade vi med plåttunnorna och fick säckar i stället. Det underlättade.

Lars fortsatte hämta in avfall. I dag varvar han sidlastarkörningen med en traditionell sopbil med bakvagga. Det innebär att han varannan vecka får hoppa ur hytten och dra fram kärlen manuellt.

– En jättebra lösning. Det gör att jag får röra på mig och kroppen håller bättre, summerar han.

Till en början var Kirunas miljöarbetare med i Kommunal. Men en segdragen facklig dragkamp om bussförare och renhållare slutade med att renhållarna fick byta förbund, till Transport.

Det var efter bytet som det fackliga engagemanget vaknade. Orsaken var en ny ledning som kom in i bolaget 2005 och ställde allt på huvudet. Plötsligt gällde samma tidspress och stress i Kiruna som på många andra håll i branschen.

Kampen för rimliga arbetsvillkor har etsat sig fast i Lars Sjölund. Under intervjun återkommer han flera gånger till vikten av solidaritet, att man inte bara höjer rösten i bastun.

– Vi segrade, det tog flera år men vi såg till att ledningen avsattes och vi fick faktiskt Transports arbetsmiljöpris för vårt arbete. Det kändes stort.

Yrkeslivet hade kunnat ta en annan vändning för Lars Sjölund. Redan 1981 fick han sin första kamera, av farfar som var en skicklig möbelsnickare.

Några år senare köpte han en modern småbildskamera och vid sidan av sophämtningen hoppade han under en period in som frilansfotograf på morgontidningen Norrländska socialdemokraten (NSD).

I dag plåtar han med systemkamera, kompaktkamera eller med mobilen. Mängder av bilder är tagna på sambon Yvonne Eriksson, de vuxna utflugna döttrarna och barnbarnen.

Ett pågående projekt handlar om att dokumentera Kiruna innan hela stadskärnan flyttas österut. Både Lars och Yvonne är fundersamma. Det är oklart om deras hus måste bort. Det står precis på gränsen.

– Även om kåken blir kvar vet jag faktiskt inte om jag vill bo precis vid kanten till ett inhägnat rasområde, säger Lars. Möjligen är det dags att flytta någon helt annan stans. Kanske till ett hus vid Kalixälven, vi har fantiserat om det ibland.

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Lästips:

Kristoffer Nilsson

”Nu kan jag det här”

Mötet. Nattens hjälte har lämnat sin sista tidning. Kristoffer Nilsson blir illustratör och tecknare på heltid.

Stängda toaletter hos kunder de levererar gods till är ett pandemiproblem för lastbilschaufförer. ”Det känns som om vi kom med pesten”, tycker en av dem. Foto: Adam Wrafter / SvD / TT

Inför corona är vi alla lika – eller?

Klass & corona. Du knegar på som vanligt, men jag kan jobba hemma. Hon följer slaviskt myndigheternas rekommendationer medan han sippar öl på myllrande krogar. Frågan gnager: Är corona en klassfråga?

Transportarbetarens logga

SD-uteslutning prövas i rätten

Facket. När lastbilschauffören valde att sitta i kommunfullmäktige för Sverigedemokraterna blev han utesluten ur Transport. Då stämde han facket. Nu prövas fallet av Stockholms tingsrätt.

Kultur
Den nedlagda bilskroten utanför Ryd är ett populärt besöksmål. Bilden till vänster är tagen i juli 2020, den till höger är från 1999.

Tillbaka till bilkyrkogården

Skrotbilar. Hur snabbt går det för naturen att bryta ner övergivna bilvrak? Det är 21 år mellan bilderna tagna på Kyrkö mosse. Här, utanför Ryd i Småland, låg en gång en bilskrot. I dag lockar den storpublik. Som baklängesmuseum.

Månadens avdelning
Viktor Andersson och Petri Perälä, avdelning 46. Foto: Justina Öster

”Våra förtroendevalda är vår styrka”

Flyget. Coronavåren var extrem med permitteringar, varsel och uppsägningar. På Transports flygavdelning 46 i Märsta har de anställdas arbetsdagar gått från panik­mycket att göra till mer hanterliga: massor av jobb.

Månadens medlem
”Mötet med passagerarna är det bästa med jobbet. En del blir som nära vänner”, säger Viktor Petrov.

Viktor finns där för kollegorna

Fackombudet. Om vi haft en Viktor på alla taxiåkerier i Sverige hade branschen sett annorlunda ut. Så säger Transports ombudsman i Linköping. Själv ler färdtjänstföraren Viktor Petrov och slår ifrån sig. Fast kollegorna ringer i ett på hans mobil.

Snabbkoll
Snabbkoll: Riskbedömning corona. Illustration: Mattias Käll

Är din arbetsplats coronasäker?

Riskbedömning. Jag jobbar på ungefär som vanligt, trots corona. Inte oroar jag mig varje dag, men tanken finns där ändå: Tänk om jag drar hem smittan? Min chef verkar inte ta så allvarligt på covid-19. Vad ska jag göra? Vad kan jag begära av min arbetsgivare?

Linda Weidenstedt är doktor i sociologi och knuten till näringslivets forskningsinstitut Ratio. Rapporten är skriven tillsammans med Andrea Geissinger och Monia Lougui. Foto: Ratio

Matbudens svar förvånade

8 frågor. Vad är det som motiverar människor att börja jobba som matbud? Det försökte Linda Weidenstedt och hennes forskarkollegor vid näringslivets forskningsinstitut Ratio ta reda på. Svaren förvånade.

Hallå där!

Allonias Sebhatu

… som var drivande när taxiförare i Stockholm kämpade för bättre villkor 2014.

Arbetsplats: Uddevalla hamn
Thomas Ohlsson och Mikael Fivelsdal från Transportklubben.

Här är vi i hamn

Stuveriarbetare. Flexibiliteten är hamnens styrka. Och det gäller även arbetet – ena veckan kranförare, nästa ombord på fartyg för att lossa. Eller kanske köra containertruck. En omväxling som gör att många väljer att stanna, och inte sällan har yrket gått i arv i generationer.

1. Mats Borgenstrand. 2. Rikard Larsson. 3. Håkan Jansson. 4. Johan Stålhand. 5. Viktor Andersson.

”Las behöver förstärkas – inte försvagas”

Anställningsskydd. – Det kanske är det dags för en generalstrejk? Vi måste visa politiker och arbetsgivare att vi inte vill försämra anställningsskyddet ännu mer. Stora förändringar är på gång. Men allt för många har noll koll, resonerar några transportare.

Kollektivavtal

Snart skarpt läge i avtalsrörelsen

Lönerörelsen. Retroaktiv lön och korta avtal. Det är Transports prioriteringar i avtalsrörelsen, som åter rullat i gång. Först ut att förhandlas är kollektivavtalet för lastbilschaufförer och terminalare. En första sittning med arbetsgivarparten är planerad till slutet av oktober.

Susanna Gideonsson kommer närmast från uppdraget som förbundsordförande för Handels. Hon tar över ordförandeklubban efter Karl-Petter Thorwaldsson.

”Utan arbetarna hade landet lamslagits”

6 frågor. LO:s nyvalda ordförande Susanna Gideonsson ska leda en landsorganisation genom den ekonomiska coronakrisen och höstens avtalsrörelse. Först av allt ska hon hålla ihop 14 förbund genom en las-förhandling.

Månadens klubb
Kid Lindberg och Helena Wahlberg satsar på facket på Samat Nordic. Båda kör tankbil.

”Folk ska trivas på jobbet”

Samat Nordic-klubben. Det började som lite löst snack om att starta en chaufförsgrupp. Resultatet blev fackklubben på Samat Nordic. Med medlemmar som kör tankbil med flytande gas från fabriken i Surahammar.

Månadens medlem
”Halvvägs in i bygget tog det emot. Det var tungt att stiga upp halv sju på lördagen och sätta i gång, men varje ny sak som kom på plats gav energi. En spark i baken att jobba lite till”, säger Thomas Jacobsson. Foto: Justina Öster

”Vårt hus är byggt av sjöcontainrar”

Husbygge. Inbäddat i grönskan och infogat efter ett berg ligger det: lastbilsföraren Thomas Jacobssons och familjens hus. Byggklossarna är åtta sjöcontainrar, som fraktats haven runt. Och landat på Värmdö, utanför Stockholm.