Lars fotar fjällen från sin sopbil

Mötet. I mer än 30 år har Lars Sjölund fotograferat. Transportarbetaren åkte med i sopbilen. Genom en frusen värld av is och snö.

Lars Sjölund fotar fjällen.
Lars Sjölund dricker kaffe.
Soluppgång över fjällen.

En halvtimme kvar till gryningen. Den vita röken stiger spikrakt upp från trähusen som kurar intill Kalixälvens strand.

Lars Sjölund stannar vid vägkanten för att tömma. Det är 28 grader kallt. En torr kyla som ritar iskristaller på sidorutorna inne i hytten.

Sopbilen vantrivs. Den hydrauliska armen som ska greppa och tömma kärlen får plötsligt fnatt. Helt utan någon styrning lyfter den i ultrarapid upp ett sopkärl, locket öppnar sig och avfallspåsarna dråsar i marken.

– Shit! utbrister Lars Sjölund och försöker skaka liv elektroniken i joystickhandtaget.

Någon minut senare är vi på väg igen. Mot Nikkaluokta – porten till Kebnekaise. Lars bromsar in på den räfflade skridskobanan. Han stannar bilen helt och plockar fram mobilen. Det är magiskt. Framför vindrutan är fullmånen på väg upp över en fjällkam.

– Är det inte fantastiskt, säger Lars. Att få uppleva sånt här i jobbet. Min längsta runda är drygt 30 mil. Jag har kört sopbil i 40 år nu. Det är ganska häftigt faktiskt.

– Visst, jag kunde säkert ha jobbat med något annat. Men jag trivs och i hytten får jag tid att tänka. Tid att skissa på bildidéer inne i huvudet och fundera över texter jag vill skriva.

I höstas var han klar med senaste boken. Det är 180 sidor fullmatade med bilder av vännen Nicklas Kruuka, som också jobbar som miljöarbetare på det kommunala bolaget Tekniska verken i Kiruna.

De hade jobbat ihop i några år och Lars Sjölund fascinerades av Nicklas berättelser från skogarna och jakten i trakterna kring Vittangi. Lars bestämde sig för att följa med under en höstjakt. Med kameran. Mötet blev omtumlande.

– Jag vet inte riktigt vad jag förväntade mig. Men en föreställning handlade om att jag skulle få träffa machomän som drog grabbiga historier och snackade om vapen och kikarsikten.

– I stället fick jag uppleva nära gemenskap och en väldigt seriös inställning till naturen. Det var jakten som gällde, inte dyra prylar. Det var underbart att träffa människor som inte fastnat i statusfällan.

Den första helgen med jaktlaget följdes av fler och Lars Sjölund såg också till att intervjua Nicklas Kruukas familj och släktingar. Alltihop finns med i boken som nu är printad i ett 50-tal exemplar. Ett av dem köptes in av stadsbiblioteket i Kiruna.

Utanför sopbilen har temperaturen stigit ett par grader. Solen lyser trevande över lågfjällen i sydost och det är absolut vindstilla.

Lars stannar vid några gårdar och vi förundras båda över hur det är möjligt att bo så här. Med älven framför farstutrappen. Med det speciella ljuset och mil av fri sikt som rensar hjärnan.

Han hoppar ur hytten och tar snabbt ett par bilder på en översnöad VW-bubbla med Kebnekaisemassivet som avlägsen fond.

– En dröm, säger Lars, är att få porträttera människorna som lever just här längs Kalix älvdal. Jag skulle vilja komma nära dem och ta del av deras historier.

Vi är ute på landsvägen igen. Två älgar kliver upp ur diket. Ingen av oss får upp kameran innan de försvunnit in i snårskogen.

Lars Sjölund har hunnit fylla 58 år. Han började köra sopbil direkt efter lumpen. Tanken var att det skulle bli ett halvår, ett vikariat bara.

– Jag var faktiskt beredd att lägga av redan i halvtid, jag fick så jäkla ont i axlarna. Men i samma veva slutade vi med plåttunnorna och fick säckar i stället. Det underlättade.

Lars fortsatte hämta in avfall. I dag varvar han sidlastarkörningen med en traditionell sopbil med bakvagga. Det innebär att han varannan vecka får hoppa ur hytten och dra fram kärlen manuellt.

– En jättebra lösning. Det gör att jag får röra på mig och kroppen håller bättre, summerar han.

Till en början var Kirunas miljöarbetare med i Kommunal. Men en segdragen facklig dragkamp om bussförare och renhållare slutade med att renhållarna fick byta förbund, till Transport.

Det var efter bytet som det fackliga engagemanget vaknade. Orsaken var en ny ledning som kom in i bolaget 2005 och ställde allt på huvudet. Plötsligt gällde samma tidspress och stress i Kiruna som på många andra håll i branschen.

Kampen för rimliga arbetsvillkor har etsat sig fast i Lars Sjölund. Under intervjun återkommer han flera gånger till vikten av solidaritet, att man inte bara höjer rösten i bastun.

– Vi segrade, det tog flera år men vi såg till att ledningen avsattes och vi fick faktiskt Transports arbetsmiljöpris för vårt arbete. Det kändes stort.

Yrkeslivet hade kunnat ta en annan vändning för Lars Sjölund. Redan 1981 fick han sin första kamera, av farfar som var en skicklig möbelsnickare.

Några år senare köpte han en modern småbildskamera och vid sidan av sophämtningen hoppade han under en period in som frilansfotograf på morgontidningen Norrländska socialdemokraten (NSD).

I dag plåtar han med systemkamera, kompaktkamera eller med mobilen. Mängder av bilder är tagna på sambon Yvonne Eriksson, de vuxna utflugna döttrarna och barnbarnen.

Ett pågående projekt handlar om att dokumentera Kiruna innan hela stadskärnan flyttas österut. Både Lars och Yvonne är fundersamma. Det är oklart om deras hus måste bort. Det står precis på gränsen.

– Även om kåken blir kvar vet jag faktiskt inte om jag vill bo precis vid kanten till ett inhägnat rasområde, säger Lars. Möjligen är det dags att flytta någon helt annan stans. Kanske till ett hus vid Kalixälven, vi har fantiserat om det ibland.

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Lästips:

Marcus Horn vid sin sopbil

Gryningsjobb i värsta hettan

Miljöarbetare. Den afrikanska värmen sveper in över Sverige, varmast blir det i morgon. I skånska Skurup betyder det att sopgubben Marcus Horn kan börja arbetsdagen klockan fyra på morgonen. Hans chef har inspirerats av sophämtningen vid Medelhavet.

Jessica Rosencrantz, (M)

”Mer pengar till potthål”

Mötet. Jessica Rosencrantz (M) kan bli Alliansens kandidat till transportminister. Vi bad om besked i frågor som väginvesteringar, kilometerskatt och cabotage.

John Antonsson

Togaparty, revolvrar och detektiver

Kultur. Ingen sommar utan en perfekt westernrökare. Transportarbetarens John Antonsson hjälper dig att hitta de billiga loppisböckerna som funkar under semestern.

Hallå där!

Christel Grip

... på Widrikssons åkeri, ett av 31 företag som i början av augusti fick ett särskilt tack av regeringen för att ha erbjudit praktikplatser och jobb till nyanlända.

Hallå där!

Martin Fröjd

… som höll i Transports medverkan under Prideveckan i Stockholm. Till vardags skyddsvakt och samordnare för Transports avdelning 5:s valarbete.

Val 2018
Jessica Rosencrantz, (M)

”Mer pengar till potthål”

Mötet. Jessica Rosencrantz (M) kan bli Alliansens kandidat till transportminister. Vi bad om besked i frågor som väginvesteringar, kilometerskatt och cabotage.

Sommarläsning
John Antonsson

Togaparty, revolvrar och detektiver

Kultur. Ingen sommar utan en perfekt westernrökare. Transportarbetarens John Antonsson hjälper dig att hitta de billiga loppisböckerna som funkar under semestern.

Frank Lillvik på Himalaya

Från fattig byskola till svindlande höjder

Månadens medlem. Nio veckor gav mersmak: Förra vårvintern var Frank Lillvik datalärare i en fattig by i Nepal. I år blev det några veckor i skolan och byn igen – sedan vandring och klättring i Himalaya.

Karl Rydell

En dag i sadeln

Cykelbud. Lastbilar och jumbojet. Jätteföretaget DHL förknippas mest med tunga fordon. Men nu satsar de på Karl Rydell och hans cyklistkollegor.

Snabbkoll: 5 tips inför semestern

5 tips inför semestern

Snabbkoll. Vill chefen avbryta semestern? Eller har du det svettigt varmt? Många frågor dyker upp på sommaren och då gäller det att ha koll på vilka rättigheter och skyldigheter arbetsgivare och arbetstagare har.

Transports kongress 2017

Läget – ett år senare

Kongress 2017. Under intensiva sex dygn stakade Transport ut sin framtid. Maktkampen fick ett slut och en trojka med gemensamt mål tog över den högsta ledningen. Hur har det gått – ett år efter kongressen i Örebro?

Göteborgs hamn i november 2016.

Två år som ändrade strejkrätten

Konfliktreglerna. Topphemliga möten, en intensiv lobbykampanj mot arbetsmarknadsministern och en statlig utredning som ingen ville ha. Det var bakgrunden när LO, TCO, Saco och Svenskt Näringsliv gick samman för att stoppa Hamnarbetarförbundets framfart i Göteborgs containerhamn med ett lagförslag som hindrar de upprepade strejkerna och blockaderna.

Sommarspecial
Grill-special illustration

Lägg på ett kol

Grillning. Varannan svensk blir gladare av att grilla. Det handlar både om sällskap under tillagningen och att maten blir godare.

Månadens klubb
Oxelösunds hamnklubb

Klubben som varit med sedan 1897

Oxelösunds hamn. Senaste fackliga striden – och segern – i Oxelösunds hamn handlade om komptids-banken. Förut la arbetsgivaren ut kompledighet när det passade produktionen. Nu väljer hamnarbetarna om de vill ta semester eller komp när de har beviljats ledighet.