Krönika

Landsvägens Nobelpris

Davids krönika. Vägen till Klockrike och Kärlek i Europa är boktitlar som är så vackra att bara de gör att man vill läsa böckerna.

Den första är av Harry Martinsson, en gång nobelpristagare, och handlar om luffaren Bolle och hans liv efter vägarna vid förrförra sekelskiftet. En tidsbild över ett fattigt men ändå på något sätt hoppfullt liv. Och vem känner sig inte som en luffare ibland?

Namnet är så vackert att jag till och med besökte Klockrike, en gammal järnvägsort i Östergötland. Trots regnet och det ensamma stationshuset där spåren för länge sedan rivits upp, lystes den lilla byn på något sätt upp av sitt namn.

Kärlek i Europa är skriven av Birgitta Stenberg och är berättelsen om ett slags för-hippiekollektiv på femtiotalet med författare och poeter som liftade runt i Europa. En längtan efter frihet från det stela och insnöade Sverige för att se det vackra i poesin och livet.

Utan litteraturen skulle man inte kunna veta eller känna hur det var förr. Inte förstå att kärlek kunde vara lika stark då i bottenlös fattigdom som i dagens stylade bostäder. Och inte känna till sådant som ”den vita piskan”, kvinnornas mjölkning på gårdarna klockan fyra om mornarna som Ivar Lo-Johansson skrev om. Böckerna är en del av vårt kollektiva medvetande. Ett sätt att ta vara på vattnet som rinner under broarna.

Det bästa är att allt detta lever vidare och kanske än starkare i dag. Inte bara genom att läsa utan också genom att lyssna på böcker.

Vägkrogsbiblioteken

Där kan vi som medlemmar vara stolta över att Transport varit ledande i den läslyssnande folkrörelsen genom vägbiblioteken. Nu har dock tiden gått ifrån cd-böckerna. Men njutningen att lyssna finns kvar tack vare nedladdning.

Själv har jag trott på vägbiblioteken från första början, från tanke till att söka bidrag och sedan ställa ut cd-böckerna på hyllorna i vägkrogarna. Jag har varit med och invigt de flesta och stöttat dem genom att skriva om dem i media.

Nu har jag fått ut alla mina egna böcker som ljudböcker. Länge fanns bara två av dem på marknaden. Sedan några veckor är alla fem inspelade med bra inläsare.

I ett slags eufori över detta skrev jag på Facebook:

”Jag kanske kunde få landsvägens Nobelpris?”

Snabbt svarade en chaufförskollega från Skåne:

”Det har du redan kamrat!”

Det tycker jag var väldigt snällt sagt.

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Lästips:

David Ericsson

David Ericsson

… lastbilschaufför och författare, som i helgen prisades på Bokmässan.

Vredens druvor

Davids krönika. En vanlig dag. E4:ans alla långtradare från öst med mest konsonanter på kapellen kör om mig, där jag ligger i åttiotvå kilometer i timmen. En del klarar det med marginal. Andra felbedömer avståndet och går in alldeles för nära så att jag tvingas bromsa eller gå ut i kanten. Men det gör inget för jag lyssnar på en fantastisk ljudbok: Vredens druvor av John Steinbeck.

John Antonsson

Togaparty, revolvrar och detektiver

Kultur. Ingen sommar utan en perfekt westernrökare. Transportarbetarens John Antonsson hjälper dig att hitta de billiga loppisböckerna som funkar under semestern.

Taxi är inga sopbilar

Insändare. Jag har ett antal gånger tittat på ett program som heter Tunnelbanan på tv.

Tystnad råder om JA

Insändare. Vad innebär januariöverenskommelsen för svensk arbetsmarknad?

Vart är vi på väg?

Insändare. Det politiska läget är oroande. Det enda som hörs är högerns oro för de många skjutningarna.

Många tankevurpor om skyddsombuden

Debatt. Om inte facken utser skyddsombuden, vem ska då driva deras ärende om de motarbetas, hindras eller trakasseras? Gustaf Järsberg och Martin Miljeteig, Transport, svarar på Svenskt Näringslivs och Företagarnas debattinlägg i SvD.

David Ericssons senaste krönikor
David Ericsson

Jag blir nervös av klockor

Livets mening. Jag köpte en målning på ett galleri. En bekant hade rekommenderat mig att gå dit och plötsligt fanns den bara där. Bilden på kvinnoansiktet med björkar i bakgrunden. Kvinnan hade något beslöjat över sig med en gåtfullt frånvarande blick.

Efter olyckan …

Påkörd. Egentligen vill jag inte skriva det här. Det som har hänt, har hänt. Någon i en Tesla gjorde ett misstag i halkan vid avfarten till Sillekrogs parkering, en lastbilschaufför (jag) blev påkörd efter att Teslan studsat in i trailern. Men ingen dog eller blev allvarligt skadad trots att personbilen höll gott och väl hundra kilometer i timmen och jag flög flera meter.

Vredens druvor

Läsupplevelse. En vanlig dag. E4:ans alla långtradare från öst med mest konsonanter på kapellen kör om mig, där jag ligger i åttiotvå kilometer i timmen. En del klarar det med marginal. Andra felbedömer avståndet och går in alldeles för nära så att jag tvingas bromsa eller gå ut i kanten. Men det gör inget för jag lyssnar på en fantastisk ljudbok: Vredens druvor av John Steinbeck.

Vi kör rakt in i vildsvinsflocken

Ledare. Fredag kväll. Kolmörker. Det är 70-väg genom Roslagen och ganska mycket trafik. Plötsligt rusar de ut på vägbanan, bara några meter framför vår bil. En hel flock vildsvin. I ögonvrån hinner jag uppfatta minst två vuxna djur och en hoper små. En hundradels sekund senare plöjer vi in i klungan.

Ge oss ett effektivt övervakningssystem

Ordförandeord. När jag skriver den här krönikan har jag just deltagit i en träff där Transportföretagen presenterade sin rapport Effektivare tillsyn av yrkestrafiken.

Bostadskrisen måste lösas

Ledare. Det finns svarta hål i det svenska välfärdsbygget. Ett rör bostadspolitiken. I främst storstäderna slår bostadsköerna nya rekord.