Krönika

Landsvägens Nobelpris

Davids krönika. Vägen till Klockrike och Kärlek i Europa är boktitlar som är så vackra att bara de gör att man vill läsa böckerna.

Den första är av Harry Martinsson, en gång nobelpristagare, och handlar om luffaren Bolle och hans liv efter vägarna vid förrförra sekelskiftet. En tidsbild över ett fattigt men ändå på något sätt hoppfullt liv. Och vem känner sig inte som en luffare ibland?

Namnet är så vackert att jag till och med besökte Klockrike, en gammal järnvägsort i Östergötland. Trots regnet och det ensamma stationshuset där spåren för länge sedan rivits upp, lystes den lilla byn på något sätt upp av sitt namn.

Kärlek i Europa är skriven av Birgitta Stenberg och är berättelsen om ett slags för-hippiekollektiv på femtiotalet med författare och poeter som liftade runt i Europa. En längtan efter frihet från det stela och insnöade Sverige för att se det vackra i poesin och livet.

Utan litteraturen skulle man inte kunna veta eller känna hur det var förr. Inte förstå att kärlek kunde vara lika stark då i bottenlös fattigdom som i dagens stylade bostäder. Och inte känna till sådant som ”den vita piskan”, kvinnornas mjölkning på gårdarna klockan fyra om mornarna som Ivar Lo-Johansson skrev om. Böckerna är en del av vårt kollektiva medvetande. Ett sätt att ta vara på vattnet som rinner under broarna.

Det bästa är att allt detta lever vidare och kanske än starkare i dag. Inte bara genom att läsa utan också genom att lyssna på böcker.

Vägkrogsbiblioteken

Där kan vi som medlemmar vara stolta över att Transport varit ledande i den läslyssnande folkrörelsen genom vägbiblioteken. Nu har dock tiden gått ifrån cd-böckerna. Men njutningen att lyssna finns kvar tack vare nedladdning.

Själv har jag trott på vägbiblioteken från första början, från tanke till att söka bidrag och sedan ställa ut cd-böckerna på hyllorna i vägkrogarna. Jag har varit med och invigt de flesta och stöttat dem genom att skriva om dem i media.

Nu har jag fått ut alla mina egna böcker som ljudböcker. Länge fanns bara två av dem på marknaden. Sedan några veckor är alla fem inspelade med bra inläsare.

I ett slags eufori över detta skrev jag på Facebook:

”Jag kanske kunde få landsvägens Nobelpris?”

Snabbt svarade en chaufförskollega från Skåne:

”Det har du redan kamrat!”

Det tycker jag var väldigt snällt sagt.

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Lästips:

John Antonsson

Togaparty, revolvrar och detektiver

Kultur. Ingen sommar utan en perfekt westernrökare. Transportarbetarens John Antonsson hjälper dig att hitta de billiga loppisböckerna som funkar under semestern.

Hur svårt kan det vara?

Ledare. När sommaren så småningom ebbar ut hoppas man ju att farsen kring Svenska Akademien är slut. Risken är väl annars överhängande att människor som redan har problem med en grandios självbild fått den uppumpad till bristningsgränsen.

Läsande kille på Stadsbiblioteket.

Ord läker och helar

Kultur. Släng lyckopillren och läs en bok! Nej, riktigt så funkar inte biblioterapi. Men läsning och samtal om texter kan komplettera annan behandling, få dig att må bra och förstå dig bättre på dig själv. Och andra.

Jag orkar snart inte mer!

Insändare. Har jobbat skift i snart 14 år. Kört lastbil dag som natt. Känns som att jag aldrig är ledig. Hinner aldrig återhämta mig.

Gör fackkurser obligatoriska!

Insändare Tycker att facken generellt gör ett bra jobb i Sverige, men man måste bli mycket bättre på att utbilda sina arbetare.

När alla tänker som chefen …

Krönika. Det var en gång en liten, liten chef på ett litet, litet taxibolag. Vi kan kalla honom Loffe. Företaget finns i kustbandet men ägs av Stora bolaget i storstaden. Vi kan kalla det Skärgårdstaxi. Här utövar Loffe sin egen version av ledarskap.

David Ericssons senaste krönikor
David Ericsson

Driving home for Christmas

Åkeri. När jag körde av färjan härom kvällen i Helsingör såg jag något märkligt. En tom utländsk dragbil framför mig lämnade hamnområdet, vände i rondellen utanför och körde tillbaka in mot terminalen.

Världens uslaste Europaväg

Vägar. I slutet av artonhundratalet byggdes en elektrisk järnväg från Stockholm till Djursholm. Den var så dålig att den kallades ”Världens uslaste järnväg”. Dagens motsvarighet i landsvägstrafiken är E4:ans 2+1-väg utanför Ljungby.

En brytningstid

Minnen. Åttiotalet – en speciell tid. Både så lik och så olik våran i dag. Industrin var stark i Sverige och det var inte Göteborg utan Stockholm som var Sveriges största industristad.

Döden blir oftast bara en liten notis

Ledare. Vasagatan i centrala Stockholm. En vit lätt lastbil från en flyttfirma parkerar i lastzonen vid trottoarkanten. Föraren och två medhjälpare hoppar ur och fäller ner bakgavellyften.

Medlemmarna ska inte behöva oroa sig

Ordförandeord. Det är svårt att skriva en krönika utan att först beröra den rapportering som har varit runt vårt förbund i olika medier. Jag vill börja med att säga att jag är ledsen att våra medlemmar ska behöva uppleva detta ännu en gång.

Facket måste tåla öppenhet

Ledare. Fackpampar åkte på resa för 600 000 kr. Rubriken är hämtad ur tidningen Metro och handlar förstås om Transports uppmärksammade resa till kongressen i Singapore.

Vilda västern-kultur i färdtjänsten

Debatt. Det finns i dag många exempel på att färdtjänsten är en central samhällsfunktion med mycket stora och allvarliga problem. Man kan med fog börja tala om kris!