Krönika

Kul-tur på hjul

Davids krönika. Ett par saker är Transport särskilt känt för bland allmänheten: kampen mot lönedumpning och vägkrogsbiblioteken med ljudböcker. De som gjort chaufförer till den kanske mest belästa yrkesgruppen i Sverige.

De flesta av biblioteken har jag varit med och invigt (lite skryt där). Att stå mitt bland slamrande porslin och hungriga chaufförer och tala om litteratur och läslyssnande är inte lätt. Men det kändes ändå viktigt och många har kommit fram efteråt och velat prata.

En gång dök en kille upp som jag vagt kände igen. Han ville inte tala om böcker utan om att jag sålt en lastbil till honom många år tidigare när jag hade åkeri.

– Hörrödu det där var en ren jävla skrothög!

Det blev ett turbulent och inte så litterärt samtal. Till slut sa jag.

– Men varför tror du att man säljer saker?

Det allra roligaste med vägbibblorna är att de smittar av sig. Inte bara i Sverige där det nu finns ett drygt dussin. Även Norge och norska Transportarbeiderforbundet har startat några, varav jag invigde ett på Tjurn’s kro i Koppang. Det var en stor sak där och hela ortens societet, några med ordnar på bröstet, var samlade runt snittarna och champagnen.

Trettio grader kallt var det och jag fick bo hos ortens bibliotekarie i en typisk norsk gammal trävilla. Till frukosten fick jag ”lefser” (norskt tunnbröd) innan det var dags att huttrande gå ner och vänta på tåget hem.

Jag hade faktiskt varit i Koppang en gång tidigare. Det var när jag gjorde ett reportage för Dagens Nyheters motordel om att köra långtradare över ”fjellen” i vinterföre. Själv har jag aldrig vågat köra lastbil i Norge, mer än till Oslo med omnejd.

Jag åkte med en kompis, Leif Brobäck, som enligt min mening måste vara en av Sveriges skickligaste chaufförer. Det var en studie i blixthalka upp och ner från fjällen där det ändå gick i 70–80. Själv hade jag bara vågat köra i 40 (och förmodligen suttit fast efter ett par mil). På väg 3 mot Sverige hade ett bulkekipage farit långt ut i skogen. Vi konstaterade att bilen först måste ha kört in i en annan lastbil som var bortbärgad. Hytten var fullkomligt mosad och föraren kunde knappast ha överlevt.

Men då vi stannade för att äta just på Tjurn’s kro i Koppang, satt det två blåslagna killar i den brunbetsade lokalen. Det visade sig vara chaufförerna från båda olycksbilarna. De åt bitar av en stor chokladtårta som personalen ställt fram för att fira kung Haralds födelsedag! På något vis kändes det väldigt norskt.

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Lästips:

Lina Angrell och Robin Russberg

Bästisarna som började podda

Poddradio. En sömnlös natt föddes idén. Drygt ett år efter första avsnittet rattar tusentals in på Lastbilspodden varje vecka. Över en fika möter bästisarna Lina och Robin olika personer för att prata lastbilar och livet på vägarna.

Remzi ”Remi” Halimi

”Nu ska jag leva min dröm”

Konstnärssjäl. När klasskompisarna stojade på utflykterna satt Remzi Halimi på en sten och målade träd. Besjälade, tyckte han. Vid årsskiftet trappar han ner chaufförsjobbet för att äntligen leva sin dröm – måla, teckna och spela.

David Ericsson

Kejsaren ÄR naken

Davids krönika. Jag vet inte vad priset är för att vara som den lille pojken när han säger ”Men han har ju inget på sig!”, när kejsaren i HC Andersens saga står där naken inför folket. Men jag tar ändå risken och säger det: skrota januariavtalet Stefan Löfven!

David Ericssons senaste krönikor
David Ericsson

Kejsaren ÄR naken

Politik. Jag vet inte vad priset är för att vara som den lille pojken när han säger ”Men han har ju inget på sig!”, när kejsaren i HC Andersens saga står där naken inför folket. Men jag tar ändå risken och säger det: skrota januariavtalet Stefan Löfven!

Jag gillar Greta!

Klimatkamp. Jag har aldrig träffat miljöaktivisten Greta Thunberg. Men på lite omvägar känner jag till mer om henne än det som står i pressen. Och jag kan bara säga en sak: ta flyget hem Greta, du får det!

Jag blir nervös av klockor

Livets mening. Jag köpte en målning på ett galleri. En bekant hade rekommenderat mig att gå dit och plötsligt fanns den bara där. Bilden på kvinnoansiktet med björkar i bakgrunden. Kvinnan hade något beslöjat över sig med en gåtfullt frånvarande blick.

Minimilön – hur ska det gå till?

Ledare. I EU vill kommissionens nya ordförande, Ursula von der Leyen, införa en lagstadgad minimilön i hela unionen. Det kan låta bra, men idén är problematisk och möter starkt motstånd, inte minst i Sverige.

Vi vill värna den svenska modellen

Ordförandeord. Kanske har ni hört att man på EU-nivå diskuterar att lagstifta om europeiska minimilöner? Vid första anblicken kan detta te sig som ett vettigt förslag för att de som har allra lägst inkomster också ska kunna leva på sin lön.

Skrota märket

Insändare. Nu har jag varit medlem i Transport i mer än 50 år... men jag har ännu inte fått en rimlig förklaring varför MÄRKET har sådan betydelse!

Var är vårt förstärkta rättsskydd?

Insändare. Jag arbetar som väktare sen över 20 år. Jag är även aktiv i vår fackklubb sedan 15 år tillbaka. De senaste åren har jag oroat mig då kollegor inom branschen, väktare, ordningsvakter, skyddsvakter även poliser med flera, hamnar i rättegångar.

Stort ansvar efter kort utbildning

Ordförandeord. För två veckor sedan sköts en väktare i en källargång i norra Stockholm. Han sköts i båda benen. Transport lade omedelbart ett skyddsstopp i området och arbetet med riskbedömningar inleddes.

Både plus och minus med samordning

Ledare. Det drar ihop sig till en oviss avtalsrörelse. Två LO-förbund har redan deklarerat att de inte tänker acceptera samordnade lönekrav och den normerande roll som industrin länge haft.

Taxi är inga sopbilar

Insändare. Jag har ett antal gånger tittat på ett program som heter Tunnelbanan på tv.

Tystnad råder om JA

Insändare. Vad innebär januariöverenskommelsen för svensk arbetsmarknad?