Krypskytte mot systemet

Ledare. I september gick Sverigedemokraterna (SD) ut med att partiet tänker skjuta förslaget till ny upphandlingslag i sank. Det är en tung motgång för färdtjänstförare, flyttgubbar och tiotusentals andra löntagare som jobbar på uppdrag av stat och kommuner.

SD:s agerande är märkligt. Liksom argumenten som anförs när partiet nu gör en 180-gradersgir i synen på schysta villkor vid offentlig upphandling.

Det är ingen hemlighet att staten och kommunerna i praktiken fungerat som motor för lönedumpning och omfattande skattefusk i bland annat taxi- och flyttbranscherna. Krav på kollektivavtal skulle motverka avarterna. Att upphandlarna åtminstone måste begära villkor som motsvarar lägstanivån i avtalen – som civilminister Ardalan Shekarabi (S) föreslår – är ingen facklig tiopoängare, men väl ett steg i rätt riktning.

Varför säger SD plötsligt nej?

I debatten och partiets egen polemik går det att urskilja flera skäl.

Ett är hämnd. Hämnd för att Socialdemokraterna vägrar diskutera och förankra politiska förslag med SD innan de läggs fram i riksdagen.

Ett annat är okunskap eller möjligen historielöshet. SD:s talesman hävdade att lagförslaget var ett ingrepp i det fria företagandet. Ja, visst. Så är det. I princip alla civiliserade länder har infört förbud mot karteller. Exempelvis priskarteller.

Men lönekarteller är undantagna. Skälet är att det finns tillräckligt med bevis på de problem som uppstår när löntagare i desperata situationer börjar bjuda under varandra i jakten på arbete. Det är en spiral nedåt utan slut.

I Europa har alla länder utom tre lagstiftat om löneskydd för arbetstagarna, för att hindra just social dumpning. Antingen statlig minimilön eller så kallad allmängiltigförklaring av kollektivavtal.

Sverige är ett av de tre länderna som inte ingriper via lag. I stället har ansvaret lagts på arbetsmarknadens parter – alltså på fack och arbetsgivare.

Det är viktig en del av det vi brukar kalla den svenska modellen. En modell som uppenbarligen inte gillas av det parti som gjort ”Sverigevänner” till honnörsord.

Det är många som säger sig värna om den svenska modellen, inklusive kollektivavtalen. En del hycklar betänkligt. Svenskt Näringsliv tecknar via sina organisationer mängder av avtal med facken – samtidigt som man ägnar sig åt krypskytte mot systemet.

Som vid salladsbaren i Göteborg. Hotell- och restaurangfacket gjorde precis det man skulle. Begärde kollektivavtal. Ändå blev kritiken svidande och mediastormen monumental.

Nu har Svenskt Näringsliv hittat en ny fotsoldat att skicka ut i minfältet. SD är förkortningen.

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Om sopor – och en och annan sopa

Debatt. Det gamla ordspråket ” Den som tiger han samtycker” ligger som ett skitigt täcke över många offentliga verksamheter, som i sin iver att anpassa sig släpper tyglarna och säljer bort samhällsviktig service och omsorg till internationella marknadskrafter vars mål är att tjäna så mycket slantar som möjligt till sina ägare.

Jag vill ge en ros till …

Agneta Larsson på Transports a-kassa, för trevligt och varmt bemötande när jag kontaktade a-kassan för första gången!

Välkomna till oss så tar vi ansvar tillsammans!

Ordförandeord. Kamrater, ni har förmodligen hört talas om problemen i Göteborgs hamn och att dessa också är huvudanledningen till att regeringen påbörjat en utredning av konflikträtten. En del av er såg kanske också Uppdrag Granskning som handlade om detta.

David Ericssons senaste krönikor
David Ericsson

Därför tror jag inte på självgående lastbilar

Krönika. Alla är på tå: ingenjörer, logistikforskare, trafikplanerare, biltillverkare och allsköns konsulter. För nu är de på gång, de självkörande bilarna och framför allt lastbilarna!

Metoo i retur

Krönika. För oss som varit med ett tag är inte Metoo-upproret någon nyhet. Den stora kvinnokampen startade i slutet av sextiotalet och var som starkast på sjuttiotalet då varje del av samhället deltog.

Hur svårt kan det va?

Krönika. När jag började min chaufförsbana – för ett bra tag sen – körde jag en lastbil med tipp och kran som hette Volvo Raske. Så rask var den dock inte med sina knappt hundra hästkrafter. Styrservot satt i armmusklerna.

Landsvägens Nobelpris

Krönika. Vägen till Klockrike och Kärlek i Europa är boktitlar som är så vackra att bara de gör att man vill läsa böckerna. Den första är av Harry Martinsson, en gång nobelpristagare, och handlar om luffaren Bolle och hans liv efter vägarna vid förrförra sekelskiftet.

Lösa förbindelser

Krönika. Trots att jag är bemanningsanställd trivs jag rätt bra med mitt jobb. Visserligen kan den arbetsgivare jag varit inlejd hos i närmare sex år ge mig sparken på dagen. Men bemanningsjobbet är lite spännande, lite gambling – man vet aldrig var man hamnar.

Vem är fackpamp?

Ledare. I januari tog tv-programmet Uppdrag granskning upp konflikten i Göteborgs hamn, som primärt utkämpas mellan containerjätten APM Terminals och Hamnarbetarförbundet. Men även Transport har en nyckelroll i tvisten.

Ge medlemmarna betald utbildning om avtalet

Insändare. Jag önskar att facket skulle börja anordna regelbundna, återkommande fortbildningskurser i transportavtalet (löner, arbetstid, kör och vilotid osv) på betald arbetstid.

Metoo mobilskärm

Gärna tuff jargong, men ge fan i sexism och rasism

Debatt. Alltså. På tal om #metoo och #banaväg (som jag i skrivande stund inte vet vart det landar) och alla andra fantastiska hashtags och upprop mot sexuella trakasserier och övergrepp: Hör jag någon mer yppa orden ”äsch, jag tar det inte på allvar” eller ”jag kan stå upp för mig själv” – då kommer jag kräkas. Kaskadkräkas.

Orättvist att lägga över ansvaret på arbetarna

Ordförandeord. Det är sista ”ordföranden har ordet” för året och vi har en händelserik höst bakom oss. Vi har åstadkommit mycket tillsammans och jag är enormt stolt över det här förbundet och våra medlemmar. Det märks att vi är ett kampförbund!

Det som aldrig kom fram i AD

Ledare. I december stod närmare 50 sopgubbar inför skranket i Arbetsdomstolen. De krävs på ett rekordstort skadestånd, 5 000 kronor per person, efter sommarens uppmärksammade konflikt.

”Lägg den fackliga splittringen bakom er”

Debatt. Den 10 december öppnar världens största automatiserade hamnanläggning, Yangshangs djuphavshamn i Shanghai. Förarlösa kranar och automatiska godsflöden innebär inte att personalbehovet blir noll.

Nu räcker det!

Debatt. Tvister mellan kvinnliga kollegor ska lösas med oljebrottning, manliga kollegor diskuterar storleken på sina kvinnliga kollegors bröst, fulla manliga kollegor tar sina kvinnliga kollegor på brösten, skämt om att slå sin partner och att kvinnor hör hemma under frukostbordet där de ska suga av mannen.

Det här är inte bara kvinnornas strid

Ordförandeord. Inom facket är det nästan tjänstefel att säga att man är nöjd med ett avtal. Men när det gäller det taxiavtal vi nu har skrivit under är jag faktiskt både stolt och nöjd.