Open Art Örebro
Close
Örebroare och företag har skänkt sina stolar till japanske Chiharu Shiotas konstverk. Men utan killarna från kommunens park- och gatuavdelning hade sommarens olika alster knappast kommit på plats, Johan Levin, Sebastian Söderlund och Håkan Dahlén.
Close

Konst-igt i Örebro

Kultur. 4 400 stolar i ett berg på Järntorget, 88 röda garnbåtar i luften, några uppblåsta bakterier på rådhusets vägg. Örebroarna gillar sin utomhuskonst allt mer. För killarna på tekniska kontoret är den ett jobb utöver det vanliga.

Varannan sommar är det Open art i Örebro. Under en konstbiennal jämförbar med den berömda i Venedig placeras samtidskonst ut i staden: på torgen, i luftrummet och ute i ån. Där finns en tunnel av drickabackar som leder rakt ut i Svartån. En gatstump har målats blå.

Nina Glimvall
Nina Glimvall

– Vi slipar ner trösklarna och försöker skapa en djupare förståelse för samtidskonst, säger Nina Glimvall, kommunens verksamhetschef för allmänkultur.

– Det handlar om konst att mötas kring, att diskutera, att tycka om eller att bli arg på.

För henne och teamet på kultursidan är en av utmaningarna att utbilda både vuxna och barn under konstvandringar och i en skaparverkstad.

– Barn som har vuxit upp med mycket konst och kultur blir vuxna med ett bredare tänkande, förhoppningsvis lite vänligare och mer toleranta mot olika åsikter, säger hon.

För chefen Håkan Dahlén och de andra på kommunens park- och gatuavdelning handlar Open art inte om några vanliga transporter och lyft. Det är problemlösning på plats som gäller. Och kommunikation med konstnärerna.

– De har sin bild av hur verket ska se ut och exakt hur det ska stå.

Hans team har två intensiva veckor inför vernissagen på försommaren, när konstverk ska transporteras, fogas samman och lyftas på plats. Lite snabbare går det när verken ska tas ner igen i september. Vid båda tillfällena är det mycket nattjobb när staden sover och gatorna är tomma.

– Det här skiljer sig helt från vad vi gör dagligen. Och ju mer avvikande det är, desto roligare blir jobbet, säger Sebastian Söderlund.

– Jag tycker det är häftigt att se vad man kan göra i stadsmiljö, fortsätter han.

Chauffören Johan Levin är ny i gänget. Han har inte börjat fundera så mycket på de olika verken.

– Men intresset växer för den grej man håller på med, konstaterar han när kollegorna berättar hur de har fått upp ögonen för konst och kultur.

Håkan Dahlén har varit med sedan första året och deltar numera i logistikplaneringen. Han har blivit riktigt konstintresserad och kunnig på köpet, och har suttit i olika juryer.

Nina Glimvall berättar att fröet till Open art såddes under ett samtal mellan dåvarande konsthallschefen och kulturnämndens ordförande, kristdemokraten Behcet Barsom. Politikern frågade rakt på sak varför konsthallen inte hade fler besökare. Det satte i gång diskussionen om hur konsten skulle komma ut till folket.

Men vad skiljer Open art från tavlor på ett museum eller installationer i en konsthall?

– Vi har en själ, en känsla som inte är så tillrättalagd. Hela poängen är att det ska vara oförväntat, säger Nina Glimvall.

Hon tycker att örebroarna allt eftersom har mognat i sitt sätt att se konst. De första utställningarna möttes av hätska debatter om vad som är konst och vart kommunala pengar ska gå. I år är det bara stolarna på Järntorget som fått hennes mejlbox att svämma över av hatbrev.

– Jag har inte bott här i så många år … så jag förstod först inte varför de skrev om något som hette Atleverken.

Nu vet hon att avsändarna tyckte att stolkonstverket skulle stjälpas av på stadens stora avfallsanläggning. Men hon har också träffat många som alls inte håller med. De som under sommaren har haft picknick, 50-årskalas, möhippa, dansuppvisning och körkonsert omgivna av stolsbergen. Eller kört skejtboard i skuggan av dem. Eller bara stått där.

– För mig är det inte stolar längre, säger Nina Glimvall. Jag har hört berättelserna bakom när vi samlat in dem, så för mig är varje stol en historia.

5 om sina favoriter

Nina Glimvall:

– Båtarna i rött garn som hänger ovanför Köpmangatan. Jag fick en speciell kontakt med konstnären, och hon var så nöjd med hur vi fångade hennes artistiska uttryck när vi gjorde dem av aluminium och 4 830 nystan med rött garn.

Sailing in the sky.
Konstnär: Chiharu Shiota, Japan.

 

Håkan Dahlén:

– Igloon, den kom i lådor och sedan pusslade konstnären ihop den i ett tält. Han var livrädd när vi lyfte den på plats.

The rivers cradle.
Konstnär: Leonel Vásquez,
Colombia.

 

Elin Persson, teamchef för Open art:

– Underair, kuben vid Teaterplan. Konstnären från Spanien var här och målade på insidan.

Underair.
Konstnär: Sam3,
Spanien.

 

Sebastian Söderlund:

–   Kameleonten, det var en skrothög som kördes hit från Göteborg. Men effekten när den står på den blåa gatan och solen lyser i den …

Natural geotraffic.
Konstnär: Niklas Fännick,
Sverige.

 

Johan Levin:

– Stolarna, det är fascinerande att kunna få till ett konstverk fast det i grunden är en hög med stolar.

Share chair arena.
Konstnär: Tadashi Kawamata,
Japan.

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Lästips:

Pontus Jansson

Pontus Jansson

... tidningsbud som gör stor succé på nätet med sin stenbalanserande konst.

Hallå där!
Gabriel Collin

Gabriel Collin

… som i våras tog studenten på årets transportskola, Vretagymnasiet i Östergötland.

Ellinor Grafström och hundarna Ella och Åke.

”Jag blev otroligt manipulerad”

Mötet. Chaufförsjobbet på Wermdö flistransporter blev inte som Ellinor Grafström tänkt sig. Motvilligt drogs hon in i en härva av obetalda räkningar, skatteskulder, lögner och löften som aldrig infriades.

Lastbilssystrar

Lastbilssystrar

Månadens medlem. Ann-Louise och Marie-Louise. Madsen och Karlsson. Systrar på samma åkeri, med äkta män på samma åkeri. Och flera barn som blivit lastbilsförare. Vad månde bli av de snart nio barnbarnen …

Dyslexi
Patrik Welle

Patrik låter sig inte hejdas av dyslexin

Dragkamp med orden. Kalle Anka-pocket räddade honom. Och mobilen är hans bästa vän i jobbet. Lastbilschauffören Patrik Welle låter inte dyslexin stoppa honom från att göra det han vill.

Utsatt yrkesgrupp
P-vakt

Grövre våld och mer hot

P-vakter. Vardagen har blivit tuffare för parkeringsvakter och väktare som delar ut parkeringsavgifter. De som har koll på branschen är eniga: Hoten och våldet blir allt grövre.

Hallå där!

Caroline Söderqvist

… som är på väg hemifrån Mjölby till yrkes-VM i Förenade Arabemiraten. Där ska hon försvara de svenska färgerna i grenen flygteknik.

Hallå där!

Christina Mattisson

… ombudsman på Transports avdelning 18 i Hälsingland, bosatt i Söderhamn och med bakgrund på bensinmack. På lördag är det yrkesförarens dag.

Robert Langholz och sonen Sander

”Folk minns min mustasch”

Månadens medlem. Robert Langholz vässar tungan – inom både facket och politiken. Har du sett honom, minns du honom. Gör man inte bra ifrån sig kan folk alltid minnas en för en rolig mustasch, tycker han själv.

Vinnarna i Transports novelltävling
Anders Hagander + Maja Lindbergs novellillustration

Fel väg, men rakt in i livet

Första pris. Här är yrkesföraren Anders Haganders vinnarnovell, om en vanlig arbetsnatt som förvandlas till en kamp på liv och död.

Kristoffer Nilsson + Maja Lindbergs novellillustration

Läderjackan

Andra pris. Tidningsbudet och konstnären Kristoffer Nilssons bidrag till novelltävlingen, om en av storstadens många osaliga nattvandrare.

En medmänniska

Tredje pris. Väktaren Sonja Chyle Kauko tog hem tredje pris med en berättelse som bygger på en verklig händelse, om medmänniskan i fläktrummet.