Hans-Erik Johansen
Close
”Det är omänskligt, vansinne, att så många får lida för att sjukförsäkringen inte fungerar”, säger lastbilschauffören Hans-Erik Johansen.
Close

”Kassan säger att jag ska ta ett annat jobb”

Sjukförsäkringen. Lotschauffören Hans-Erik Johansen haltar fram, stödd på sin krycka. – Det har gått 15 månader sen jag fick 800 kilo truck på foten, men jag har inte fått en krona i sjukpenning. Försäkringskassan säger att jag ska ta ett annat jobb, men inte vilket.

Hans-Erik slår upp dörren till huset hemma i Bjuv, säger att han nu får klara sig på nästan ingenting, att han lever på sin fru. Presenningar, brädstaplar och byggplast fladdrar i den snåla aprilvinden, skvallrar om allehanda byggplaner. Men efter arbetsolyckan den 5 januari i fjol har allt stannat upp. Smärtan har tagit över.

– Jag får stoppa i mig så mycket medicin för att hålla värken i något så när schack, rena häxbrygden. Allt handlar om att försöka överleva dagen. Psyket är kört i botten, jag bara går här innanför fyra väggar.

Hans-Eriks egen berättelse

Det här är Hans-Eriks egen berättelse. En del handlingar saknas och går inte att hitta i mejlskörd och dator. Kanske beror luckorna, eller att jag stundtals har svårt att hänga med, på hans ovana att hantera papper och myndigheter. Att han, som många andra chaufförer, är mer praktiker än byråkrat och dessutom omtöcknad av smärtstillande och värk.

Ett bestående intryck är i alla fall att Hans-Erik, som timanställd lotschaufför med lossning av varor hos olika kundföretag, faller mellan många stolar, lagar och regler. Och att det är svårt att ställa någon till ansvar för olyckan, som vänt upp och ner på hans liv.

Billots i Malmö

Hans-Erik jobbar sen några år, per timme, på Skånes billots i Malmö. Han är nattuggla, trivs med nattjobb och arbetar även helger. Det ger en inkomst på drygt 30 000 kronor per månad, säger han.

Men låt oss gå tillbaka till torsdagen den 5 januari 2017:

Musik strömmar ur radion i hytten och klockan går mot halv tre på eftermiddagen. Det är lite mulet, men Hans-Erik är på gott humör. Han började lasta klockan tre på morgonen och det här är dagens sista stopp, hos Café Derés i centrala Älmhult, ett kombinerat kafé och bageri. Det är första gången han är där.

Kaféet erbjuder nybakt, frukostfrallor och smörgåstårta ”alla veckans dagar”, upplyser hemsidan. Om den farliga arbetsmiljön för chaufförer sägs ingenting. Hans-Erik går in och frågar:

– Var vill ni ha era grejer?

Det är flera pallar med mjöl, socker och bakpulver. En anställd kliver ut och Hans-Erik förstår direkt att han är irriterad. En ny chaufför. Nu igen. Omsättningen har varit stor och uppdraget har vandrat mellan olika åkerier.

Den anställde pekar mot ett källarförråd. Det ligger nedanför en lutande kullerstensbacke och Hans-Erik tar trucken, ”Ankan”, och kör. Han ser sig om, någon gjuten ramp för att klara nivåskillnaden på 20-25 centimeter mellan markplanet och förrådet finns inte. Bagerikillen greppar i stället en plåt och lägger ut som körväg. Det ser farligt ut, Hans-Erik tvekar:

– Är det där verkligen säkert att köra på?

– Ja då, alla chaufförer kör där, det fixar du med, svarar den anställde och ger sig i väg.

Hans-Erik kör in en pall genom ena förrådsdörren och blir ombedd att köra ännu en genom dörren intill. Där är så trångt att han måste backa ut trucken, men när han kommer fram till ”plåtrampen” blir det stopp. Batteripaketet sticker långt ner under trucken, drivhjulet pressar mot plåten och trucken slirar.

Hans-Erik kliver ur och ner bakom den, i nästa ögonblick faller först plåten sedan trucken över hans vänstra fot.

– Jag fattar inte var jag får kraften ifrån, men på något sätt lyckas jag trycka upp trucken på kanten igen. Det enda jag tänker är att få undan min fot.

Smärtan var övermäktig

Hans-Erik ger upp ett vrål: Fan, i helvetes jävlar! Den anställde kom springande, undrade hur det gått. Klarade han sig? Smärtan var övermäktig. Hans-Erik orkade inte prata, bet ihop och sa ja. Han är sån, ber sällan om hjälp.

Hans-Erik ringde åkeriet och bad dem skicka någon att hämta lastbilen. Efter en stund kom svaret: Det fanns ingen. Hans-Erik lyckades långsamt ta lastbilen till Hässleholm. Frun mötte upp och körde honom till akuten i Helsingborg. När läkaren äntligen kom hade Hans-Erik varit i gång i över ett dygn och fick höra att han haft änglavakt. Inga ben var brutna.

Utan skyddsskorna hade han inte haft någon fot kvar, säger han själv. Men nervskadorna skulle ta tid på sig att läka, ett och ett halvt till två år, spådde läkarna.

– Och riktigt bra kommer jag aldrig att bli. Att inte få komma ut på vägen och göra sina timmar är styggt. Det här har tagit styggt på mig. Ibland tänker jag att jag inte orkar, att jag ger mig ut och jobbar i alla fall.

Fast samvetet sätter stopp, värktabletterna gör honom avtrubbad, trött och yr. Husläkarens besked är också: ”på de här medicinerna får du inte lov att köra”. Samtidigt gnager oron för ekonomin. Paret har lånat 40 000–45 000 kronor från olika familjemedlemmar för att klara hyra och försäkringar och Katjas son ryckte in och betalade glasögon för dem båda.

Hankar sig fram

Hon är förtidspensionär och det är hennes sjukersättning de hankar sig fram på, plus Hans-Eriks sjukersättning från en trafikolycka i ungdomsåren.

52 år fyllda kan Hans-Erik räkna ihop 34 år som lastbilschaufför. En period drev han eget åkeri. Handläggaren på kassan har uppmanat honom att söka ett annat arbete.

– Vad det skulle vara för jobb när man har så här ont, sa hon inte. Jag trivs som chaufför och mina åkare frågar: När kommer du tillbaka?

Hans-Erik Johansen och hunden Lajka.
”Jag har bråkat på kassan om sjukpenning i över ett år nu. Det känns som om de bara förhalar allting”, tycker lotschauffören Hans-Erik Johansen, här med hunden Lajka. Foto: Justina Öster

Varför får Hans-Erik inga pengar?

Hans-Erik Johansen ringer och ringer till försäkringskassan. Men han når sällan fram och får aldrig veta varför han inte får någon sjukpenning, säger han. Försäkringskassans svar är krångligt.

Försäkringssamordnare Markus Gustafsson på Försäkringskassan (FK) i Lund/Helsingborg har gått igenom Hans-Eriks handlingar och förklarar att han, efter Transportarbetarens samtal, nu fått en del av sjukpenningen insatt på sitt konto. Att det tagit så lång tid förklarar kassan med att Hans-Erik själv var sen i starten, och att han anmälde arbetsskada och felaktigt ansökte om livränta – i stället för sjukpenning.

Därpå körde det ihop sig med att fastställa hans sjukpenninggrundande inkomst (SGI) uppger kassan. Arbetsgivaren dröjde med uppgifterna. Nästan 14 månader efter olyckan var den i alla fall klar, om än lägre än vad Hans-Erik begärt.

Den 6 mars i år var det äntligen dags för utbetalning, men då dök nästa hake upp. Hans-Erik har redan sjukersättning (förtidspension) på halvtid från kassan, efter en tidigare trafikolycka. Han och arbetsgivaren hade uppgett att han jobbade 32 timmar per vecka.

För mycket, ansåg kassan. 20 timmar hade varit det rätta, om han samtidigt ville ha sjukersättning på halvtid. Hans-Erik borde ha meddelat FK att han jobbade mer, så att hans sjukersättning sänkts. Summa summarum får Hans-Erik till slut i alla fall en fjärdedel sjukpenning (baserad på 20 timmars arbetsvecka).

Sex månader har passerat, med råge. Den tidpunkt då Hans-Erik, enligt kassans regler, ska testas för normalt förekommande jobb på arbetsmarknaden. FK har därför parallellt undersökt hans arbetsförmåga – på 50 procent.

De läkarintyg Hans-Erik Johansen hittills skickat in har inte bevisat att hans ”arbetsförmåga är nedsatt mot vanliga arbeten, till exempel enklare skrivbordsarbete”, förklarar Markus Gustafsson. Att Hans-Erik har svårt att sköta kopplingen på bilar och problem att klara belastning på foten, räcker inte. Han behöver komplettera med mer.

Första maj, på arbetarrörelsens dag, rinner tiden ut.

 

Fotnot: Hans-Eriks Johansens husläkare på vårdcentralen i Bjuv är överbelastad med jobb och har inte gått att nå. Han styrker i ett intyg Hans-Eriks nerv- och belastningssmärta. Hans arbetsförmåga är helt nedsatt och det går inte att bedöma om han kommer att få tillbaka den som yrkeschaufför, skriver läkaren. Hans-Erik rekommenderas friskvård.

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Lästips:

Transportarbetarens logga

Så här påverkas du av nya reglerna för karensavdrag

Sjukskrivna. Vid årsskiftet ändras lagen som styr karensavdraget vid sjukdom. Målet är att skapa större rättvisa mellan arbetstagare med olika långa arbetspass. För många av Transports yrkesgrupper är frågan redan reglerad i kollektivavtal.

Roger Blom

Roger Blom

... som är vd på åkeriet Ernsts Express i Avesta.

Joakim och Malin

Här är bra jobbkläder och skor en självklarhet

Arbetskläder. Svart och neongult. Alltid hela och rena. Det är meningen att en chaufför från Lindströms i Luleå ska gå att känna igen.

Special: Arbetskläder
Arbetskläder, klippdockor

Vem betalar dina kläder?

Ingen rättvisa. Det finns företag som struntar i avtalen. Och det finns arbetsgivare som är generösa när det gäller personalens kläder och skor. För att hitta två goda exempel åkte vi till Luleå.

Ordningsvaktskläder på skyltdockor.

Stora skillnader i Transports avtal

Avtalsfråga. Kläder och/eller skor nämns i de flesta av Transports kollektivavtal. Här kommer kortkorta utdrag ur avtalen.

Ulf Karlander och Betsy

Securitas skor sin personal

Bevakning. Skor till anställda som går på hårda cementgolv, stumma asfaltsytor och isiga trottoarer? Självklart tycker ett av de stora företagen i bevakningsbranschen.

Göran Everdahl

Lite mer lagom, tack!

Kultur. Inte för lite. Aldrig för mycket. Radiospanaren Göran Everdahl har skrivit en hel bok i ämnet och tycker det är dags att uppvärdera vårt svenskaste svenska. – Vi lever i en tid när det behövs lite mer lagom, säger han.

Färdtjänst
Man i permobil vid taxikön på Centralstationen i Stockholm.

Missnöjet pyr bland färdtjänstförarna

Förare. Är det sant att färdtjänstförare i Stockholm medvetet ”gömmer sig” för väntande resenärer för att komma undan dåligt betalda körningar? ”Det förekommer”, säger en chaufför på Sverigetaxi. ”Nej, det går inte. Växeln ser oss hela tiden på gps:en”, säger en kollega.

Taxikö utanför Centralstationen i Stockholm.

”Ska man klara sig måste man fuska, muta och trixa”

Åkare. – Vi är pressade från alla håll. Av förarna. Facket. Beställningscentralen. Färdtjänsten. Det känns som om politikerna glömt taxibranschen. Fler och fler åkare pratar om konkurs som enda utväg.

Granskning
Utanför Din Transportpartner Nordens verkstad i Göteborgs hamn.

Osäkra villkor för arbetskraften från andra världsdelar

Arbetskraftsinvandring. På ett år har Transport fått över 1 000 ansökningar från företag som vill ta in arbetskraft från länder utanför EU. Vi har granskat 500 av dem. Tre av tio migranter kommer till företag utan kollektivavtal. Vanligaste jobbet är tidningsbud.

Martin Jonsson, ombudsman i Transports Halmstadsavdelning, letar efter Hagman Transport, ett bolag som vill anställa åtta filippinska lastbilschaufförer. Facket vill att bolaget tecknar kollektivavtal.

På spaning efter förare från Filippinerna

Arbetskraftsinvandring. Martin Jonsson, ombudsman i Transports Halmstads-avdelning, letar efter Hagman Transport, ett bolag som vill anställa åtta filippinska lastbilschaufförer. Facket vill att bolaget tecknar kollektivavtal.

Månadens klubb
Klubbstyrelsen på UPS Göteborg

Kulturkrock på UPS i Göteborg

UPS Göteborg. Här finns fackklubben som har rest sig igen – efter att ordföranden fick sparken. Styrelsen satsar på att bygga upp kunskap och engagemang hos medlemmarna.

Snabbkoll: Studier

Ta en tugga av kunskapens frukt

Snabbkoll. Vad har du rätt till som anställd? Vilken roll har facket på jobbet? Hur ska du egentligen tolka kollektivavtalet? Det finns många saker du kan få svar på genom att gå en kurs.