Jobbjägarna som åkte buss Gävle–Kiruna
Close
De packade in sig i en buss och for från Gävle till Kiruna, men fick de jobb?
Close
Så gick det sen

Jobbjägarna – sju år efteråt

Åkeri. Arbetsmarknaden är bister. Ett gäng komvux-elever fixar en buss och styr från Gävle för att söka lastbilsjobb i gruvruschens Kiruna och Pajala. Året var 2012. Blev de kvar?

Bella, Linda, Bea
Bella, Linda, Bea
Linda, Bella, Bea
Josefine Holm
Oskar Westerholm

Linda Munther, Beatrice Färdigs och Isabelle Dahlqvist, som gift sig och bytt efternamn till John, möts i stora kramar på Rådhusets trappa i Gävle.

– Nämen, vad kul att ses igen! Vad gör du nu?

Det har krävts en del detektivarbete. Men nu står de där, tre av fem som stod uppradade utanför arbetsförmedlingen i Kiruna på en bild i Transportarbetaren nummer 12, 2012.

Fotot här ovanför togs efter att 17 jobbsugna vuxenelever lastade med matsäck, kuddar och täcken klev på bussen som de själva ordnat i Gävle. 107 mil, 16 timmar och 39 minuter senare var gänget framme i staden som nu flyttas. Ett besök i Pajala stod på tur, Transport sponsrade dieseln.

Varken Linda, Beatrice eller Isabelle är kvar i branschen, visar det sig. Fast Josefine Holm och Oskar Westerholm, som också stod påbylsade i Kiruna, kör natt och rattar bärgningsbil. Därför kan de inte vara med när vi slår oss ner på ett kafé för att få veta:

Hur gick det sen?

Lunchrast Kirunabussen 2012
Lunchrast för de 17 vuxeneleverna på väg mot norr, vintern 2012.

Vintern 2012 lyste det i ögonen på Linda när hon berättade att hon älskade allt i maskinväg. Som före detta skogsmaskinförare fick hon verkligen napp, först hos en entreprenör till gruvbolaget LKAB i Kiruna. Linda körde dumper, lastbil och hjullastare – malm och gråberg – både under och ovan jord.

Sedan började hon på Clifton mining och flyttade till Svappavaara. Blicken blir drömsk. Linda bläddrar fram en bild i mobilen där hon poserar: en myra vid ett jättedäck.

– Jag körde inte de största monstertruckarna, utan de mitt emellan. Hundratonnarna, cirka sex meter breda som kunde lasta nästan 100 ton. Man sitter högst upp och ser ner på leksaksbilarna där nere, känner sig jättestor. Jag levde min dröm, fick goda vänner, blev inrotad.

Drömmen fick ett tvärt slut när Lindas knän tog slut. Byt jobb, löd doktorns dom. Luften började gå ur gruvnäringen, Clifton mining gick i konkurs och Linda och kollegorna sades upp. Hon flyttade hem till släktgården i Bollnäs. Efter ett truckjobb på en fönsterfirma funderar Linda Munther på vad hon ska göra nu.

– Jag längtar tillbaka och skulle vilja ta mig upp igen, säger hon.

Isabelle lutar sig över Lindas truckbilder.

– Så fränt, såna där måste jag köra!

Bytte jobb flera gånger

Isabelle har hunnit gifta sig och skaffa två barn sedan bussresan. Hon körde först lastbil på hemmaplan innan hon förverkligade drömmen att jobba som pistvakt. Sedan följde tankbil till olika pappersbruk. Men med en liten dotter hemma gnagde tankarna, att inte veta när hon kom hem på kvällarna och alla olyckor på vägen… Där skulle hon kanske kunna hjälpa till. Hennes äldre bror omkom i en personbilsolycka. Isabelle började plugga.

– Jag är ambulanssjuksköterska, har velat bli det sen jag var liten för att jag tycker om att jobba med människor. Och så är det kul att köra.

En diskussion utbryter kring bordet efter rapporteringen om höga farter bland lastbilsförare.

– Rutterna är ju oftast inte planerade för att man ska köra i 80. Om alla andra fixar tiderna eftersom de kör för fort gör man likadant. Man vill ju inte bli sen, tycker Beatrice.

Efter fem, sex år som lastbilsförare inom distribution, spetsbyte, lotsning och tankbil med svavelsyra och lut i lasten, sadlade Beatrice om helt. I dag jobbar hon som politisk sekreterare för Moderaterna i Gävleborg, har nyss bytt jobbet inom kommunen till motsvarande i regionen. Isabelle och Beatrice försvinner i en ordväxling om vården, stress och press och nya vårdmodeller. Vägen till partiet gick via högskolestudier.

– Jag har alltid varit moderat, men det var jag ganska ensam om i transportbranschen. Det jobb jag har nu är det bästa jag haft. Jag tänkte aldrig köra lastbil hela livet, men ville pröva i några år. Chaufförsyrket var inte så fritt som jag trodde, man är väldigt låst av att passa tider, av kör- och vilotidsregler.

Beatrice längtar inte tillbaka men är tacksam för erfarenheterna som utvecklat henne, som person.

– Utmanande och nyttigt var det, jag skaffade mig skinn på näsan. Alla förstår nog inte att branschen är så tuff, man arbetar hårt.

Få kvar i branschen

Få av dem som gick vuxenutbildningen 2012 arbetar som chaufförer i dag, konstaterar trion. Förklaringen kan vara att praktik saknades, tror Beatrice.

– Om vi åkt norrut i dag hade det nog varit annorlunda. Nu skriker ju åkerierna efter förare.

Josefine Holm
Josefine Holm är åkeribranschen trogen, som nattchaufför.

Josefine Holm var också med på resan. Hon och Beatrice är bästa vänner sen utbildningen. Josefine kör bryggarbil på nätterna. Jag träffar henne innan hon går på sitt pass 17.00. Klockan fem nästa dag går hon av. Josefine var aldrig så sugen på att flytta, hon blev Gävle trogen och har nära till jobbet. Chaufförsyrket finns i blodet.

– Min farfar och farfars bröder körde lastbil, min lillebror kör och min storebror har säsongsjobbat. Pappa undervisade oss på komvux.

Mamman ville egentligen också hoppa på, som ung, men Josefines mormor sa stopp. Blivande sambon arbetar på ett konkurrerande åkeri.

Ständig natt är påfrestande med mörkret vintertid, men det vägs upp nu när ljuset kommer. Josefine har samma rutt, lär känna kunderna. Det är mycket lastning och lossning, hon gillar att röra på sig.

De snabba väderomslagen, varmt, kallt, varmt, kallt sätter sig i väglaget.

– Det gäller att ha bra däck, än har jag aldrig lagt mig i diket. Om en förare kör säkert eller inte beror nog inte på könet, utan på personligheten. Jobbet var lite stressigare än jag trodde, men på natten är trafiken lugnare och tidspressen mindre. Jag trivs jättebra och har inga planer på att byta yrke.

Oskar Westerholm kör bärgningsbil. Sonen Leonard, sex månader, hoppas att pappa kommer hem igen efter jobbet. Varje dag.
Oskar Westerholm kör bärgningsbil. Sonen Leonard, sex månader, hoppas att pappa kommer hem igen efter jobbet. Varje dag.

Startade eget

Oskar Westerholm har köpt hus, fått en son och har ingen kontakt med komvuxgänget. Han körde redan skolbarn i pappans bussbolag när han gick på komvux och det var han som rattade elevernas buss upp till Kiruna. Det snöade, en klass 1-varning var utfärdad och han fällde repliken:

”Det är halt som fan på vägen. Det gäller att inte bromsa.”

Oskar började köra grävmaskin innan det blev lastbil, styckegods- och kökstransporter. Men det var bärgare han siktade på, först var han anställd sedan köpte han en bärgare och startade eget. Nu bygger Oskar upp verksamheten, det går upp och ner.

– Jag fyller 30 i år, bärgningsjobbet är bra, men jag vet inte om jag kommer att hålla på med det resten av mitt liv. Folk tutar och pekar finger, tror vi står på vägen för att det är kul. Det är noll respekt, ett farligt jobb.

Blev de iranska bussförarna
arresterade?

Fackliga aktivister. Reza Shahabi från Iran hade nyligen släppts fri efter isolering och tortyr. Över kollegan Davood Razavi hängde ett fängelsestraff när de besökte Stockholm i juni 2018. Blev de straffade, när de kom hem?

Reza Shahabi
Reza Shahabi. Foto: Justina Öster

På en pressträff i LO-borgen vittnade Reza Shahabi och Davood Razavi från bussförarnas fack i Teheran om arresteringar, summariska rättegångar och långa fängelsestraff. Allt som drabbar fackligt aktiva som trotsar regimen och försöker starta fria, från staten oberoende fack.

Männen arresterades direkt på flygplatsen när de återvände, berättar Saied Tagavi. Han är taxichaufför och projektledare i Facklig plattform Iran, som tillsammans med bland annat LO och Transport jobbar för de iranska arbetarnas rättigheter.

– Men tack vare protester från Internationella Transporbetarefederationen, FN:s internationella arbetsorganisation (ILO) och en rad fack så släpptes de igen.

Davood Razavi
Davood Razavi. Foto: Justina Öster

Davood Razavi dömdes för att ha ”hotat landets säkerhet”. Han överklagade, fängelsedomen på fem år och tre månader står fast, men han har fått suspension. Det innebär att han är villkorligt fri, men när som helst kan tas i fängsligt förvar, om han fortsätter arbeta fackligt, förklarar Saied Tagavi.

Reza Shahabi har redan avtjänat flera år i fängelse och lider av tortyrskador. Bägge männen har förbjudits att arbeta som bussförare och har svårt att försörja sig, men fortsätter ändå sin kamp.

– Situationen är svårare än någonsin i Iran. Arbetsmarknadsdepartementet har beslutat om löner som ligger under fattigdomsgränsen och protester pågår i hela landet. Fackliga aktivister och advokater döms till spöstraff och fängelse, säger Saied Tagavi.

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Lästips:

Fel om näringsförbud

Rättelse. Transportarbetaren har felaktigt påstått att paret Andreasson i Veddige belades med näringsförbud efter den personliga konkursen 2017. Begreppet kan inte användas i detta fall – förbudet att driva egna företag gällde tills konkursen var avslutad.

Transportarbetarens logga

Litauer utan lön efter konkurs – utstationeringsavtal klart nu

Åkeri. 50 litauiska förare blev utan lön då Lundåkra frakt gick i konkurs i våras. Sedan den 1 augusti gäller det kollektivavtal Transport tecknat med bemanningsföretaget Raisitra i Litauen. Men för de bemanningsanställda som jobbade för åkeriet i Veddige är det kört.

”Våra medlemmar prioriterar pengar”

Åkeri, lager, terminal. – Den största frågan bland våra chaufförer är den utländska konkurrensen från företag som kör legalt, eller illegalt, i Sverige. Något som ökar är också att svenska åkerier anställer utländsk arbetskraft. Ofta har vi ingen insyn i anställningsvillkoren.

Transportarbetaren granskar
Movare i Göteborg

Stora prisskillnader för en och samma flytt

Flyttupphandling. Drygt 234 000 för en kontorsflytt. Eller knappt 48 000 kronor. Försvarsmakten valde det billigaste. Bakom det låga priset finns en flyttkoncern som skapat stora rubriker genom åren.

Rickard Biguet, Rexab

”Ärlighet vinner inga kontrakt”

Flyttupphandling. I 20 års tid har flyttföretagaren Rickard Biguet slagits för en seriösare bransch och för offentliga upphandlingar som inte uppmuntrar till fusk. Samtidigt har han anpassat sig till spelreglerna.

Västerås flyttningsbyrå

Domstolsbeslut sätter stopp för prisgolv

Flyttupphandling. Noll kronor i timmen för en flyttbil med chaufför. Erfarna flyttföretagare skakar på huvudet. Ett försök att motverka prisdumpningen gick i stöpet när landets högsta jurister grep in.

Idrottsplatsen i Häverödal, söder om Hallstavik. Här har åkeriet Ma.ax uppställningsplats och inkvartering för fem timmerbilsförare från Lettland och Slovakien.

På spaning i skogsland

Timmertransporter. På den smala kustvägen genom Norduppland har lastbilstrafiken ökat dramatiskt. Många av bilarna kommer från Baltikum och fraktar papper eller stormfälld skog. Fem av östförarna bor i en sunkig barack på idrottsplatsen i Häverödal.

Matbud från Yandex.eda i Moskva.

Matbud jobbade ihjäl sig

Ryssland. Den 16 april dog ett matbud, 21-årige Artyk Orozalijev, under ett arbetspass i Sankt Petersburg. Dödsorsaken var hjärtattack. Han föll omkull på sin cykel efter att ha arbetat tio timmar utan paus.

Inför EU-valet
Ombudsmännen Daniel Iacob och Edwin Atema från holländska FNV pratar med en rumänsk chaufför.

”EU bryr sig inte”

Nederländerna. ”Vi måste klara det här själva. EU bryr sig inte.” På en mörk parkeringsplats möter ombudsmännen Edwin Atema och Daniel Iacob en rumänsk chaufför som inte berättar sanningen om sina villkor. Transportarbetaren åkte till Nederländerna inför EU-valet.

Jan van den Brink, Schiphol

Hit men inte längre!

Nederländerna. KLM-skylten i avgångshallen på Schiphols flygplats lyser som ett stopptecken för ombudsman Jan van den Brink. Efter en tvist med personalen om medbestämmande vägrar företaget att visa upp den automatiserade bagagehanteringen.

Facket tog kampen när robotarna hotade jobben

Nederländerna. När Rotterdam hamn automatiserades för några år sedan hotades hamnarbetarna av uppsägningar. Nu reser deras fackliga ledare Niek Stam runt i världen och berättar hur man kan rädda jobben när robotar och andra automatiska system införs..

6 enkätbilder

Enkät: 6 tycker till

Bryssel. Varför deltar du i ETF:s demonstration för schysta villkor? Transportarbetaren ställde frågan till sex av de omkring 5 000 demonstranter som samlades i Bryssel i slutet av mars.

Inför EU-valet
Demonstration i Bryssel 2019

Krokig stig till schysta villkor på vägarna

Åkeri. Politiker, lobbyister och en långsam europeisk union. Många hinder ska passeras innan EU fattar beslut om nya regler för Europas lastbilschaufförer. Men nu är de största hindren avklarade.

Så här röstade EU-politikerna

Politik. Transportarbetaren har valt ut fyra områden där EU-politiken direkt eller indirekt påverkar transportarbetarna. Så här har de svenska politikerna röstat.

Deras beslut berör din vardag

Analys / John Antonsson. Conny Hård på Här stannar Sverige sa en gång till mig att ”en snigel är snabb i Bryssel”. Han var uppgiven och förbannad efter att parlamentet beslutat att än en gång skicka tillbaka det så kallade mobilitetspaketet till transportutskottet. Han var desto gladare när man till slut kom till beslut. I sena maj är det val till samma parlament.