Jag är i säkerhet

Krönika. I påsktrafiken. En flicka på tre, fyra år stod mitt på planen utanför en mack. Jag stannade lastbilen och hon såg nyfiket upp på mig, tydligen helt orädd inför lastbilens storlek. En kvinna kom springande från en bil vid bensinpumparna, lyfte upp flickan i famnen och bar henne snabbt mot bilen där en man höll på att stuva in någonting i baksätet.

Plötsligt stannade hon upp, vände sig mot mig med en anklagande blick och ropade något. Även mannen såg åt mitt håll och det var som om de trott att jag tänkt köra över flickan.

Man kan nog lugnt säga att chaufförer inte åtnjuter samma respekt som ordningsvakter och poliser sedan lastbilsattentatet på Drottninggatan.

Facebook är bra ibland. En god vän, författaren Kjell Eriksson, bor i Brasilien. Där är det gängskjutningar var och varannan vecka utanför hans hus. Han skrev ner några, som han sa, obekräftade uppgifter.

”Apropå, ”jag är i säkerhet”: Risken att dö i en terrorattack är mycket liten i Sverige, 0,2 personer dör per år av denna anledning. Som jämförelse dör fem av blixtnedslag, 120 genom mord och 1 500 av självmord. Fler dör genom att ramla ner från stegar för att inte tala om i trafiken. Det är läskigt när felaktig riskbedömning också får genomslag i prioritering av våra resurser där till exempel satsningar på att förhindra självmord troligen räddar många fler liv än mer kameraövervakning …”

Jag känner en kvinna som fick springa för livet den där fredagen. Hon sprang bort från gatan utan att våga vända sig om. Samtidigt mötte hon väktare och räddningspersonal på väg mot attentatsplatsen. Mitt barnbarn Molly, 11 år, var bara några kvarter därifrån. Hennes försök att ta sig hem blev till en skräckresa i en buss som zickzackade genom kaoset, fullpackad med vettskrämda människor som försökte ringa sina nära på överbelastade telefonlinjer.

Om jag bara själv varit där eller om någon åtminstone hjälpt henne och hållit henne i handen.

Kanske var det vi såg en djup, plötsligt uppflammande, konflikt mitt i Stockholm.

Tiotusentals personer är papperslösa i Sverige och saknar nästan alla rättigheter. Deras situation är hopplös då de ofta inte kan återvända till sina hemländer. För någon eller några av dem kan stöd från IS-islamister kännas som en lösning. Om inte i detta liv så i nästa. Kraven är små, bara att göra vissa tjänster…

Vi andra blir fruktansvärt rädda när attentaten sker. Inte bara av våldet (som ju drabbar relativt få personer) utan för att vi vet hur det egentligen ligger till och att det kan komma mera.

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

En säker väg till jobb

Debatt. Den 9 september varje år är det yrkesförarens dag. Det vill vi fira genom att lyfta fram det tredje vanligaste yrket för män i Sverige: lastbilschauffören. Trots att yrket är populärt så är det stor brist på förare i transportnäringen. Nu måste politiken ta detta på allvar.

En sopig sommar

Davids krönika. Vad har strulet inom Transportstyrelsen, sopstrejken i Stockholm och hamnkonflikten i Göteborg gemensamt? Vad är det som förenar dessa olika former av kaos i ett enda ord? Outsourcing!

Tufft för många

Ordförandeord. Ofta förknippar vi sommaren med en lugnare tid på året som i bästa fall kan användas till vila, ledighet och återhämtning. Sommaren 2017 blev med facit i hand det motsatta för många.

Förtal av en hel yrkesgrupp

Ledare. Efter sommarens stora sopkonflikt i Stockholm är läget mycket spänt mellan parterna. I ett pressmeddelande går Reno Norden till generalangrepp mot både sopgubbarna och Transport.

Reno Norden till hårt angrepp mot Stockholms Sopgubbar

Debatt. Reno Norden har under sommarens sopkonflikt i Stockholm vägrat att svara på frågor från Transportarbetaren och andra medier. Den 22 augusti publicerade företaget detta pressmeddelande på sin hemsida.

Sopgubbarnas sista strid

Ledare. Sommaren blev inte som tänkt. Det ska vara nyhetstorka i juli. Lugn och ro. Inte sopkrig och regeringskris. Inte häcken full för en ensam redaktör på en i övrigt öde redaktion.

Kul-tur på hjul

Davids krönika. Ett par saker är Transport särskilt känt för bland allmänheten: kampen mot lönedumpning och vägkrogsbiblioteken med ljudböcker. De som gjort chaufförer till den kanske mest belästa yrkesgruppen i Sverige.

Alla transportare behövs i framtiden

Ordförandeord. Kongressen i Örebro är avslutad. Vårt förbund har stakat ut inriktningen för framtiden genom en lång rad beslut inom olika områden.

Är inte äldre värda samma försäkringsskydd?

Insändare. Jag har varit på kongress … många frågor avhandlades och många beslut togs! Avtalsförsäkringar behandlades i ett antal motioner. Många olika infallsvinklar och olika yrkanden, jag lyssnade på argument och höll med om mycket som sades. Dock är det en sak jag inte förstår.

Olycklig polarisering

Ledare. Onsdag eftermiddag. Kongressen har precis lagt fast att Transport ska vara ett kampförbund.

TRANSPORTS FRAMTID

Därför vill vi ha Tommy Wreeth som ordförande

Debatt. Eftersom det är på kongressen nedanstående frågor egentligen hör hemma hade vi inte tänkt ta till orda, men likt biskop Brask ser vi oss nu nödsakade att ta bladet från munnen.

TRANSPORTS FRAMTID

Förbundets framtid sedd från Göteborg

Debatt. Avdelning 3:s kongressombud är glada över beskedet att Markus Pettersson kandiderar till att bli Transports näste förbundsordförande. Efter diskussion ställer sig hela vår delegation bakom Markus kandidatur.