Inte smartare än en … myra?

Ledare. Vi människor har åtskilligt att lära av myrorna. Särskilt den del av mänskligheten som kör bil. Slutsatsen kommer från forskare som medverkade i tv-programmet Vetenskapens värld.

En av forskarna, en fransyska, har ingående studerat hur just myror beter sig när de samlar in mat till stacken. Hemma i labbet byggde hon upp ett myrsamhälle och ställde sedan ut små låga skålar med läcker sockerlösning på lagom avstånd.

Det tog inte lång innan den första myran hittat dit. Vad gjorde myran då? Åt sig proppmätt och försökte dölja fyndet för de andra?

Nix, den lilla krabaten sprang raka (ganska raka) vägen hem och berättade om sockergruvan. En strid ström av myror följde sedan doftspåret som myra nummer ett lagt ut, och det blev startskottet till en frenetisk trafik som inte var olik morgonrusningen i exempelvis Stockholm.

I studiesyfte valde forskaren att jävlas lite. För att nå sockerskålen var myrorna tvungna att passera en smal bro som dessutom var bestyckad med en rad hinder.

Vad hände? Kaos, bråk, trängsel, visa fingret?

Icke. Myrorna började till synes automatiskt att dela in bron i filer – med olika riktning. När det blev riktigt körigt stannade några myror upp och tog på sig rollen som trafikpoliser.

Den häpna forskaren noterade dessutom att stacken tycktes anpassa strömmen av utsända myror efter vägens och brons kapacitet.

I tv-inslaget väcktes frågan om vad det är som gör att måttligt intelligenta insekter klarar något som vi människor ständigt går bet på. Varför måste bilister till varje pris tränga sig före i bilköer – när resultat blir att trafikkollektivet som helhet rör sig långsammare, på grund av mängder av mer eller mindre hänsynslösa filbyten?

Varför har snart hälften av alla bilister slutat använde blinkers – trots att de allra flesta antagligen tycker att den sortens enkla och helt kostnadsfria kommunikation gör att trafiken flyter bättre?

Något definitivt svar gavs nog inte i programmet, men myrorna tycks i vart fall ha ett gemensamt överskuggande mål. Det vill säga att samla in så mycket mat som möjligt till hela myrsamhället. Miljontals år av evolution har mejslat fram krabater som någonstans fattar att samarbete lönar sig.

Bilister har långt kvar. Där är det individen som räknas. Många – inte alla bör väl sägas – är beredda att ta betydande risker för att komma fram några sekunder snabbare.

Fast det förklarar ändå inte varför så många har så förtvivlat svårt att peta blinkersspaken ett hack upp eller ner.

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Om sopor – och en och annan sopa

Debatt. Det gamla ordspråket ” Den som tiger han samtycker” ligger som ett skitigt täcke över många offentliga verksamheter, som i sin iver att anpassa sig släpper tyglarna och säljer bort samhällsviktig service och omsorg till internationella marknadskrafter vars mål är att tjäna så mycket slantar som möjligt till sina ägare.

Jag vill ge en ros till …

Agneta Larsson på Transports a-kassa, för trevligt och varmt bemötande när jag kontaktade a-kassan för första gången!

Välkomna till oss så tar vi ansvar tillsammans!

Ordförandeord. Kamrater, ni har förmodligen hört talas om problemen i Göteborgs hamn och att dessa också är huvudanledningen till att regeringen påbörjat en utredning av konflikträtten. En del av er såg kanske också Uppdrag Granskning som handlade om detta.

David Ericssons senaste krönikor
David Ericsson

Därför tror jag inte på självgående lastbilar

Krönika. Alla är på tå: ingenjörer, logistikforskare, trafikplanerare, biltillverkare och allsköns konsulter. För nu är de på gång, de självkörande bilarna och framför allt lastbilarna!

Metoo i retur

Krönika. För oss som varit med ett tag är inte Metoo-upproret någon nyhet. Den stora kvinnokampen startade i slutet av sextiotalet och var som starkast på sjuttiotalet då varje del av samhället deltog.

Hur svårt kan det va?

Krönika. När jag började min chaufförsbana – för ett bra tag sen – körde jag en lastbil med tipp och kran som hette Volvo Raske. Så rask var den dock inte med sina knappt hundra hästkrafter. Styrservot satt i armmusklerna.

Landsvägens Nobelpris

Krönika. Vägen till Klockrike och Kärlek i Europa är boktitlar som är så vackra att bara de gör att man vill läsa böckerna. Den första är av Harry Martinsson, en gång nobelpristagare, och handlar om luffaren Bolle och hans liv efter vägarna vid förrförra sekelskiftet.

Lösa förbindelser

Krönika. Trots att jag är bemanningsanställd trivs jag rätt bra med mitt jobb. Visserligen kan den arbetsgivare jag varit inlejd hos i närmare sex år ge mig sparken på dagen. Men bemanningsjobbet är lite spännande, lite gambling – man vet aldrig var man hamnar.

Vem är fackpamp?

Ledare. I januari tog tv-programmet Uppdrag granskning upp konflikten i Göteborgs hamn, som primärt utkämpas mellan containerjätten APM Terminals och Hamnarbetarförbundet. Men även Transport har en nyckelroll i tvisten.

Ge medlemmarna betald utbildning om avtalet

Insändare. Jag önskar att facket skulle börja anordna regelbundna, återkommande fortbildningskurser i transportavtalet (löner, arbetstid, kör och vilotid osv) på betald arbetstid.

Metoo mobilskärm

Gärna tuff jargong, men ge fan i sexism och rasism

Debatt. Alltså. På tal om #metoo och #banaväg (som jag i skrivande stund inte vet vart det landar) och alla andra fantastiska hashtags och upprop mot sexuella trakasserier och övergrepp: Hör jag någon mer yppa orden ”äsch, jag tar det inte på allvar” eller ”jag kan stå upp för mig själv” – då kommer jag kräkas. Kaskadkräkas.

Orättvist att lägga över ansvaret på arbetarna

Ordförandeord. Det är sista ”ordföranden har ordet” för året och vi har en händelserik höst bakom oss. Vi har åstadkommit mycket tillsammans och jag är enormt stolt över det här förbundet och våra medlemmar. Det märks att vi är ett kampförbund!

Det som aldrig kom fram i AD

Ledare. I december stod närmare 50 sopgubbar inför skranket i Arbetsdomstolen. De krävs på ett rekordstort skadestånd, 5 000 kronor per person, efter sommarens uppmärksammade konflikt.

”Lägg den fackliga splittringen bakom er”

Debatt. Den 10 december öppnar världens största automatiserade hamnanläggning, Yangshangs djuphavshamn i Shanghai. Förarlösa kranar och automatiska godsflöden innebär inte att personalbehovet blir noll.

Nu räcker det!

Debatt. Tvister mellan kvinnliga kollegor ska lösas med oljebrottning, manliga kollegor diskuterar storleken på sina kvinnliga kollegors bröst, fulla manliga kollegor tar sina kvinnliga kollegor på brösten, skämt om att slå sin partner och att kvinnor hör hemma under frukostbordet där de ska suga av mannen.

Det här är inte bara kvinnornas strid

Ordförandeord. Inom facket är det nästan tjänstefel att säga att man är nöjd med ett avtal. Men när det gäller det taxiavtal vi nu har skrivit under är jag faktiskt både stolt och nöjd.