Get your kicks on Route 66

Krönika. Året gick fort! Jag skulle egentligen varit tjänstledig för att skriva fram till september. Men är redan ”back in the saddle” eller, nåja, i förarstolen. Ett halvtidsschema dök upp och boken är så gott som klar så …

Allt var sig likt på jobbet. Lite nytt folk och de verkade bra, som de gamla kamraterna. Flyktingströmmarna som jag fruktat möta, vandrandes längs Autobahn, har inte setts till. Men det finns id-kontroller vid tullen i Helsingborg. Fast förr var de vanliga så de är inget nytt. Europa är tack och lov inte ett enda land – ännu.

Vid en fika invid Autobahn i Bockel sa en kollega ”Tänk om man jobbade så mycket som vi inom något annat yrke. Då skulle man vara mångmiljonär nu.”

Det stämmer nog. Jag vet chaufförer som bytt till databranschen eller handlar med aktier och de har verkligen blivit miljonärer; och fått ordnade familjeliv.

Men det är som om allt jag hatar med att köra lastbil: tidspressen, ovissheten, helg- och nattjobben, halkan och alla andra risker längs vägarna, också är det som gör att jag blir kvar. Så präglad är jag av ”lösa uppgiften”-syndromet: Blir det kö – hitta småvägarna. Om bilen pajar – försöka få ihop skrotet, om så med ståltråd. Är det snöstorm – ligg i vänsterfilen och håll farten. Ibland är det till och med skönt att jobba på nätter och helger när andra sover och är lediga. Då finns det ett speciellt lugn på fiken, terminalerna och nattfärjorna.

Ibland undrar jag när denna totalt misslyckade kärlekshistoria jag har med mitt yrke ska ta slut. När jag ska tröttna och verkligen göra något annat. Tillfällen har ju funnits även om just skrivandet inte går så bra att leva på.

Men jag hänger kvar och jag iakttar en del av de nya chaufförerna. De som bara vill köra mycket och långt. Men som snabbt slutar. För hemligheten med yrket är att man också måste gilla strulet och problemen. Tycka om att samarbeta med kollegor, terminalare, lagerpersonal, mekar, hamnarbetare och att stå ut med speditörerna. Att kunna beräkna tid och lägga upp en rutt och att fatta när ett fel är så stort att det är dags att gå på verkstad. Allt det här är egentligen skitsaker, det är vardag och tusentals människor kan det. De flesta bättre än mig.

Men det allra märkligaste är att när jag berättar om mitt jobb för andra, oavsett om de är läkare, lärare eller tjänstemän, säger de att de avundas mig. Och de flesta skulle gärna åka med en sväng till Holland eller Danmark.

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Överväger att lämna

Insändare. Jag är en 70-årig medlem, jobbar 60 procent och tänker så göra fem år till, om kroppen hänger med. På årsmötet fick jag diplom för 50-årigt medlemskap i Transport!

Det är allvar nu, mina vänner

Ordförandeord. Den 9 september är det val och det valet handlar om vilken typ av samhälle vi vill ha framöver. På riktigt. Aldrig har det varit så tydligt att valet står mellan trygghet för människor och ett samhälle med mer tillfälliga anställningar och lägre löner; ett samhälle där var och en får klara sig själv i allt större utsträckning.

Las, en avgörande fråga för mig i valet

Ledare. Det finns politiska frågor som är så viktiga att de ensamma skulle kunna avgöra var jag lägger min röst. En sådan är lagen om anställningsskydd (las).

Hur kan (S) lyfta frågan om strejkrätt i valtider?

Insändare. Vädjan till Socialdemokratiska arbetarpartiets arbetsutskott. Med stigande oro ser vi hur Socialdemokratiska arbetarepartiet förlorar i opinionsundersökningar och i sympati hos LO-folket.

David Ericssons senaste krönikor
David Ericsson

På den tiden det regnade om somrarna

Krönika. Människor är egon och kanske är jag ett av de största. Vi är oss själva närmast och samarbetar bara om vi är absolut säkra på att vinna på det. Kanske är det ändå dags att lyfta blicken och tänka ett varv till (eller första varvet). Att klimatet förändras så att isbjörnar dör bryr vi oss såklart inte om. Få har ändå varit i närheten av dem och de som verkligen varit det har blivit uppätna.

Och så sorgen

Krönika. Förr var jag ofta ledsen. Jag kunde känna en melankoli komma smygande för att så småningom slå rot i själen. Det var inte någon direkt obehaglig känsla, bara en lång eller kort period av att mest vara för sig själv. Som i en slags långsam berg- och dalbana.

Moderata kommunister

Krönika. Alla kanske inte känner till det, men det finns faktiskt moderata kommunister. En bekant meddelade på nätet att han, som kommunist, tänker rösta på Moderaterna. Han hade tappat förtroendet för riksdagspartierna och röstar bara för en fråga: nej till höghastighetstågen.

Rädda svensk åkerinäring!

Ordförandeord. Svensk åkerinäring blöder, och dess chaufförer lider. Branschen är hårt drabbad av den osunda konkurrensen och den olagliga utländska inrikestrafiken som vi dagligen ser på vägarna.

Tillbaka till fackets rötter

Ledare. I juli är det precis 110 år sedan tre ungsocialister sprängde fartyget Amalthea i Malmö hamn. Båten användes som förläggning för engelska strejkbrytare som kallats in för att utföra arbete som de ordinarie hamnarbetarna lagt ner.

Gör a-kassan tillgänglig för fler

Debatt. Gör a-kassan tillgänglig för fler så skapar vi en värdigare situation för både anställda och anställningslösa.

Värna om kollektivavtalet

Insändare. Det är dags att kämpa för tryggare anställningar inom transportbranschen.

Även svenskar är utsatta för lönedumpning

Insändare. Jag ser i senaste tidningen att ni skriver om lönedumpning bland öststatare med mera. Det är inte bara där det lönedumpas, utan även svenskar är utsatta för detta.

Det är hög tid att stoppa taxifusket

Ordförandeord. Vi har tagit oss in i en fantastisk försommar och jag ser bilder på hur avdelningarna är ute och träffar medlemmar och blivande medlemmar över en kopp kaffe på eftermiddagen, eller över en grillad korv under arbetspasset mitt i natten. Vi pratar om sådant som är viktigt för att få både jobb och privatliv att fungera och vara tryggt.

Hur svårt kan det vara?

Ledare. När sommaren så småningom ebbar ut hoppas man ju att farsen kring Svenska Akademien är slut. Risken är väl annars överhängande att människor som redan har problem med en grandios självbild fått den uppumpad till bristningsgränsen.