Get your kicks on Route 66

Krönika. Året gick fort! Jag skulle egentligen varit tjänstledig för att skriva fram till september. Men är redan ”back in the saddle” eller, nåja, i förarstolen. Ett halvtidsschema dök upp och boken är så gott som klar så …

Allt var sig likt på jobbet. Lite nytt folk och de verkade bra, som de gamla kamraterna. Flyktingströmmarna som jag fruktat möta, vandrandes längs Autobahn, har inte setts till. Men det finns id-kontroller vid tullen i Helsingborg. Fast förr var de vanliga så de är inget nytt. Europa är tack och lov inte ett enda land – ännu.

Vid en fika invid Autobahn i Bockel sa en kollega ”Tänk om man jobbade så mycket som vi inom något annat yrke. Då skulle man vara mångmiljonär nu.”

Det stämmer nog. Jag vet chaufförer som bytt till databranschen eller handlar med aktier och de har verkligen blivit miljonärer; och fått ordnade familjeliv.

Men det är som om allt jag hatar med att köra lastbil: tidspressen, ovissheten, helg- och nattjobben, halkan och alla andra risker längs vägarna, också är det som gör att jag blir kvar. Så präglad är jag av ”lösa uppgiften”-syndromet: Blir det kö – hitta småvägarna. Om bilen pajar – försöka få ihop skrotet, om så med ståltråd. Är det snöstorm – ligg i vänsterfilen och håll farten. Ibland är det till och med skönt att jobba på nätter och helger när andra sover och är lediga. Då finns det ett speciellt lugn på fiken, terminalerna och nattfärjorna.

Ibland undrar jag när denna totalt misslyckade kärlekshistoria jag har med mitt yrke ska ta slut. När jag ska tröttna och verkligen göra något annat. Tillfällen har ju funnits även om just skrivandet inte går så bra att leva på.

Men jag hänger kvar och jag iakttar en del av de nya chaufförerna. De som bara vill köra mycket och långt. Men som snabbt slutar. För hemligheten med yrket är att man också måste gilla strulet och problemen. Tycka om att samarbeta med kollegor, terminalare, lagerpersonal, mekar, hamnarbetare och att stå ut med speditörerna. Att kunna beräkna tid och lägga upp en rutt och att fatta när ett fel är så stort att det är dags att gå på verkstad. Allt det här är egentligen skitsaker, det är vardag och tusentals människor kan det. De flesta bättre än mig.

Men det allra märkligaste är att när jag berättar om mitt jobb för andra, oavsett om de är läkare, lärare eller tjänstemän, säger de att de avundas mig. Och de flesta skulle gärna åka med en sväng till Holland eller Danmark.

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

”Lägg den fackliga splittringen bakom er”

Debatt. Den 10 december öppnar världens största automatiserade hamnanläggning, Yangshangs djuphavshamn i Shanghai. Förarlösa kranar och automatiska godsflöden innebär inte att personalbehovet blir noll.

Nu räcker det!

Debatt. Tvister mellan kvinnliga kollegor ska lösas med oljebrottning, manliga kollegor diskuterar storleken på sina kvinnliga kollegors bröst, fulla manliga kollegor tar sina kvinnliga kollegor på brösten, skämt om att slå sin partner och att kvinnor hör hemma under frukostbordet där de ska suga av mannen.

Det här är inte bara kvinnornas strid

Ordförandeord. Inom facket är det nästan tjänstefel att säga att man är nöjd med ett avtal. Men när det gäller det taxiavtal vi nu har skrivit under är jag faktiskt både stolt och nöjd.

David Ericssons senaste krönikor

Hur svårt kan det va?

Krönika. När jag började min chaufförsbana – för ett bra tag sen – körde jag en lastbil med tipp och kran som hette Volvo Raske. Så rask var den dock inte med sina knappt hundra hästkrafter. Styrservot satt i armmusklerna.

David Ericsson

Landsvägens Nobelpris

Krönika. Vägen till Klockrike och Kärlek i Europa är boktitlar som är så vackra att bara de gör att man vill läsa böckerna.

Lösa förbindelser

Krönika. Trots att jag är bemanningsanställd trivs jag rätt bra med mitt jobb. Visserligen kan den arbetsgivare jag varit inlejd hos i närmare sex år ge mig sparken på dagen. Men bemanningsjobbet är lite spännande, lite gambling – man vet aldrig var man hamnar.

En sopig sommar

Krönika. Vad har strulet inom Transportstyrelsen, sopstrejken i Stockholm och hamnkonflikten i Göteborg gemensamt? Vad är det som förenar dessa olika former av kaos i ett enda ord? Outsourcing!

Många män har en resa att göra

Ledare. #Metoo-uppropet har skakat om Sverige och det är nog få som är oberörda av alla vittnesmål. Jag gissar att många män rannsakar sig själva i det tysta. Vad har jag gjort som gått över gränsen?

Debatt – facket och politiken
Knutna nävar

Därför är det viktigt med fackligt-politiskt engagemang

Val 2018. ”Transports uppdrag är att värna om allas lika värde, i samhället, på arbetsplatsen, och i alla lägen försvara de rättigheter vi i dag har i arbetslivet.” Med det argumentet låter sig Robert Savela nomineras till riksdagsledamot för Socialdemokraterna i Norrbotten.

Partiledardebatt i riksdagen.

Riksdagslistan måste avspegla vår samverkan

Val 2018. … men inte en enda facklig kandidat finns med på S-förslaget till riksdagslista från Norrbotten. LO-distriktet manar till förändring: Allt annat är otänkbart för ett arbetarparti.

Oanständigheten breder ut sig

Ordförandeord. Plattformsekonomi, eller gig-ekonomi som det också kallas, är något som växer lavinartat i Sverige och för oss inom transportsektorn sker detta med all icke önskvärd tydlighet.

På spaning efter framtiden

Ledare. Nästan varje dag ramlar det in mejl i min e-postkorg som handlar om försök med förarlösa fordon, nya kraftfullare batterier till elbilar, åkeriföretag som ställer om till fossilfritt eller forskare som provar nya tekniska lösningar för att ladda bilar med elektricitet under färd.

Tack du som är skyddsombud

Debatt. I dag är det inte vilken dag som helst. I dag är det superhjältarnas egen dag, även kallad ”skyddsombudets dag”. Tillsammans med våra företag samverkar vi och ser till att arbetsmiljön på våra arbetsplatser blir bättre.

När är det läge att säga ifrån?

Ordförandeord. Rubriken på denna krönika är en fråga som man väl ofta ställer sig, både som privatperson, fackförbundsordförande och organisation.