Get your kicks on Route 66

Krönika. Året gick fort! Jag skulle egentligen varit tjänstledig för att skriva fram till september. Men är redan ”back in the saddle” eller, nåja, i förarstolen. Ett halvtidsschema dök upp och boken är så gott som klar så …

Allt var sig likt på jobbet. Lite nytt folk och de verkade bra, som de gamla kamraterna. Flyktingströmmarna som jag fruktat möta, vandrandes längs Autobahn, har inte setts till. Men det finns id-kontroller vid tullen i Helsingborg. Fast förr var de vanliga så de är inget nytt. Europa är tack och lov inte ett enda land – ännu.

Vid en fika invid Autobahn i Bockel sa en kollega ”Tänk om man jobbade så mycket som vi inom något annat yrke. Då skulle man vara mångmiljonär nu.”

Det stämmer nog. Jag vet chaufförer som bytt till databranschen eller handlar med aktier och de har verkligen blivit miljonärer; och fått ordnade familjeliv.

Men det är som om allt jag hatar med att köra lastbil: tidspressen, ovissheten, helg- och nattjobben, halkan och alla andra risker längs vägarna, också är det som gör att jag blir kvar. Så präglad är jag av ”lösa uppgiften”-syndromet: Blir det kö – hitta småvägarna. Om bilen pajar – försöka få ihop skrotet, om så med ståltråd. Är det snöstorm – ligg i vänsterfilen och håll farten. Ibland är det till och med skönt att jobba på nätter och helger när andra sover och är lediga. Då finns det ett speciellt lugn på fiken, terminalerna och nattfärjorna.

Ibland undrar jag när denna totalt misslyckade kärlekshistoria jag har med mitt yrke ska ta slut. När jag ska tröttna och verkligen göra något annat. Tillfällen har ju funnits även om just skrivandet inte går så bra att leva på.

Men jag hänger kvar och jag iakttar en del av de nya chaufförerna. De som bara vill köra mycket och långt. Men som snabbt slutar. För hemligheten med yrket är att man också måste gilla strulet och problemen. Tycka om att samarbeta med kollegor, terminalare, lagerpersonal, mekar, hamnarbetare och att stå ut med speditörerna. Att kunna beräkna tid och lägga upp en rutt och att fatta när ett fel är så stort att det är dags att gå på verkstad. Allt det här är egentligen skitsaker, det är vardag och tusentals människor kan det. De flesta bättre än mig.

Men det allra märkligaste är att när jag berättar om mitt jobb för andra, oavsett om de är läkare, lärare eller tjänstemän, säger de att de avundas mig. Och de flesta skulle gärna åka med en sväng till Holland eller Danmark.

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

David Ericssons senaste krönikor

Lösa förbindelser

Krönika Trots att jag är bemanningsanställd trivs jag rätt bra med mitt jobb. Visserligen kan den arbetsgivare jag varit inlejd hos i närmare sex år ge mig sparken på dagen. Men bemanningsjobbet är lite spännande, lite gambling – man vet aldrig var man hamnar.

En sopig sommar

Krönika. Vad har strulet inom Transportstyrelsen, sopstrejken i Stockholm och hamnkonflikten i Göteborg gemensamt? Vad är det som förenar dessa olika former av kaos i ett enda ord? Outsourcing!

Kul-tur på hjul

Krönika. Ett par saker är Transport särskilt känt för bland allmänheten: kampen mot lönedumpning och vägkrogsbiblioteken med ljudböcker. De som gjort chaufförer till den kanske mest belästa yrkesgruppen i Sverige.

När är det läge att säga ifrån?

Ordförandeord. Rubriken på denna krönika är en fråga som man väl ofta ställer sig, både som privatperson, fackförbundsordförande och organisation.

Asylpolitiken måste ändras

Ledare. I Sverige pågår just nu ett utdraget drama i tusentals akter. Det handlar om asylsökanden som lever i oviss väntan på beslut från Migrationsverket. Får de stanna? Eller blir det avslag och utvisning?

En säker väg till jobb

Debatt. Den 9 september varje år är det yrkesförarens dag. Det vill vi fira genom att lyfta fram det tredje vanligaste yrket för män i Sverige: lastbilschauffören. Trots att yrket är populärt så är det stor brist på förare i transportnäringen. Nu måste politiken ta detta på allvar.

Tufft för många

Ordförandeord. Ofta förknippar vi sommaren med en lugnare tid på året som i bästa fall kan användas till vila, ledighet och återhämtning. Sommaren 2017 blev med facit i hand det motsatta för många.

Förtal av en hel yrkesgrupp

Ledare. Efter sommarens stora sopkonflikt i Stockholm är läget mycket spänt mellan parterna. I ett pressmeddelande går Reno Norden till generalangrepp mot både sopgubbarna och Transport.

Reno Norden till hårt angrepp mot Stockholms Sopgubbar

Debatt. Reno Norden har under sommarens sopkonflikt i Stockholm vägrat att svara på frågor från Transportarbetaren och andra medier. Den 22 augusti publicerade företaget detta pressmeddelande på sin hemsida.

SFI-undervisning

Kunskapslyft effektivare än sänkta löner

Debatt. I mitten av augusti presenterade allianspartierna förslag om låglönejobb för nyanlända och unga utan gymnasieutbildning. Politiker som ska sätta löner i stället för att samverka med parterna om hur man bäst skapar vägar in på arbetsmarknaden för personer med kort utbildning.

Sopgubbarnas sista strid

Ledare. Sommaren blev inte som tänkt. Det ska vara nyhetstorka i juli. Lugn och ro. Inte sopkrig och regeringskris. Inte häcken full för en ensam redaktör på en i övrigt öde redaktion.

Alla transportare behövs i framtiden

Ordförandeord. Kongressen i Örebro är avslutad. Vårt förbund har stakat ut inriktningen för framtiden genom en lång rad beslut inom olika områden.