Debatt

Gärna tuff jargong, men ge fan i sexism och rasism

Metoo mobilskärm

Debatt. Alltså. På tal om #metoo och #banaväg (som jag i skrivande stund inte vet vart det landar) och alla andra fantastiska hashtags och upprop mot sexuella trakasserier och övergrepp: Hör jag någon mer yppa orden ”äsch, jag tar det inte på allvar” eller ”jag kan stå upp för mig själv” – då kommer jag kräkas. Kaskadkräkas.

För liksom, vem bryr sig? Om hur tuff just du är. Det finns bara en relevans i de meningarna, och det är att du just har erkänt att sexuella trakasserier faktiskt, surpice suprice, förekommer även här i transportbranschen.

Och även om just du kan ta det så finns det de som inte kan det. Eller som bara tycker att sexism, sexuella övergrepp och våldtäkt är fel och vidrigt. ”Ja, men det hör ju till den hjärtliga och hårda jargongen, jag gillar det.”

Men alltså, är det så att vi inte klarar av att ha en rolig och skön jargong på arbetet utan sexism (och rasism) i vår bransch, då börjar man ju undra hur socialt ointelligenta vi är egentligen. Då kanske det bör införas en sjätte delkurs för att få YKB, som innehåller allmänt folkvett och lite bildning i den sociala biten.

Men okej, jag ska inte bara kasta skit. Jag blir bara så besviken. Så matt. Jag fattar att uppropen möter motstånd, hade det varit en självklarhet hade ju inte uppropen behövts.

Skrämda till tystnad?

Men ändå. Vi har en chans här. Just nu skrivs historia, det här så otroligt stort att vi nog inte ens inser vidden av det än. Varför är vi inte med i vår bransch? Varför nappar vi inte på betet? Har vi skrämts till tystnad? Är det så, att vi så länge blivit intalade att vi måste klara av att vara med på grabbarnas villkor att vi inte vågar säga ifrån? Eller är vi rädda för att (Gud förbjude!) bli kallade för politiskt korrekta?

Det pratas om en tystnadskultur, och en väldigt klok kvinna sa att en tystnadskultur inte kan övervinnas genom tystnad.

Jag också

Så: #metoo. Jag också. För jo, jag har blivit utsatt på jobbet. Och vet ni vad? Det har inte ett jävla dugg med mig att göra. Vänd all er frustration och ilska mot dem som är skyldiga, mot dem som faktiskt är bovarna i dramat här. I stället för att lägga skulden i knät på den som råkat ut för ett äckel, som tar sig rättigheten att kränka en annan människa. Ingen har rätt att göra det. Ingen.

”Men lite skit måste man tåla.” Öh, nej? Det står nog inte i ett enda kollektivavtal eller i någon arbetsplats värdegrund att man ska acceptera andra människors händer på sin kropp. Eller att man ska behöva stå ut med olämpliga kommentarer. Eller ännu värre saker.

Och vill man ha en ”tuff” jargong eller slänga käft så gör det då. Men ge fan i sexismen (och rasismen). För det hör inte hemma i dagens samhälle, inte ens i vår bransch, hur 60-talsromantisk den än må vara.

Börja prata

Världen förändras, i mångt och mycket till det bättre. Ska vi ha en chans att hänga med, att locka arbetskraft, är det dags att vi slutar stå och stampa i föråldrade föreställningar och ideologier. Som tusentals kvinnor sagt före mig: Jag kommer inte vara tyst längre.

Det räcker nu, även i transportbranschen.

 

Läs också: ”Nu räcker det!” Nio kvinnor som är aktiva i Transport debatterar på transportarbetaren.se.

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Kenneth:
    11 januari, 2018

    Hej Beatrice,

    Jag håller med dig i stort sett allt du skrev. Jargongen inom transport måste ändras, men tyvärr tror jag inte det är möjligt. Dessa arbetare och chefer har detta beteendet djupt förankrat inom sig. Jag hoppas på en ljusare framtid dock.

    Fortsätt var en stark kvinna och inspirera flera! :)

  2. Per-Erik Carlsson:
    3 januari, 2018

    Jag gillar budskapet att visa respekt för andra. Men det jag saknar är ett mål för alla diskussioner. Det räcker inte att kasta ut människor som saknar respekt. Hur ska man bygga upp ett samhälle där ALLA visar respekt för andra

Lästips:

Gustaf Järsberg och Martin Miljeteig

Många tankevurpor om skyddsombuden

Debatt. Om inte facken utser skyddsombuden, vem ska då driva deras ärende om de motarbetas, hindras eller trakasseras? Gustaf Järsberg och Martin Miljeteig, Transport, svarar på Svenskt Näringslivs och Företagarnas debattinlägg i SvD.

EU-demonstration Bryssel

Löneklyftan i EU måste bort

Löner. EU är ett enormt landområde med öppna gränser och fri handel. Löftet till oss var att friheten skulle skapa välstånd åt alla, och leda till ökad jämlikhet mellan ländernas medborgare. I politikens värld kallas det för konvergens, men den har ännu inte nått arbetarna i EU:s nya medlemsländer.

Klimatet – en facklig fråga

Debatt. Vägen mot framtidens gröna jobb och hållbara ekonomi måste ha fokus på mänskliga rättigheter. Det gäller också inom det internationella biståndet.

Taxi är inga sopbilar

Insändare. Jag har ett antal gånger tittat på ett program som heter Tunnelbanan på tv.

Tystnad råder om JA

Insändare. Vad innebär januariöverenskommelsen för svensk arbetsmarknad?

Vart är vi på väg?

Insändare. Det politiska läget är oroande. Det enda som hörs är högerns oro för de många skjutningarna.

Många tankevurpor om skyddsombuden

Debatt. Om inte facken utser skyddsombuden, vem ska då driva deras ärende om de motarbetas, hindras eller trakasseras? Gustaf Järsberg och Martin Miljeteig, Transport, svarar på Svenskt Näringslivs och Företagarnas debattinlägg i SvD.

David Ericssons senaste krönikor
David Ericsson

Jag blir nervös av klockor

Livets mening. Jag köpte en målning på ett galleri. En bekant hade rekommenderat mig att gå dit och plötsligt fanns den bara där. Bilden på kvinnoansiktet med björkar i bakgrunden. Kvinnan hade något beslöjat över sig med en gåtfullt frånvarande blick.

Efter olyckan …

Påkörd. Egentligen vill jag inte skriva det här. Det som har hänt, har hänt. Någon i en Tesla gjorde ett misstag i halkan vid avfarten till Sillekrogs parkering, en lastbilschaufför (jag) blev påkörd efter att Teslan studsat in i trailern. Men ingen dog eller blev allvarligt skadad trots att personbilen höll gott och väl hundra kilometer i timmen och jag flög flera meter.

Vredens druvor

Läsupplevelse. En vanlig dag. E4:ans alla långtradare från öst med mest konsonanter på kapellen kör om mig, där jag ligger i åttiotvå kilometer i timmen. En del klarar det med marginal. Andra felbedömer avståndet och går in alldeles för nära så att jag tvingas bromsa eller gå ut i kanten. Men det gör inget för jag lyssnar på en fantastisk ljudbok: Vredens druvor av John Steinbeck.

Vi kör rakt in i vildsvinsflocken

Ledare. Fredag kväll. Kolmörker. Det är 70-väg genom Roslagen och ganska mycket trafik. Plötsligt rusar de ut på vägbanan, bara några meter framför vår bil. En hel flock vildsvin. I ögonvrån hinner jag uppfatta minst två vuxna djur och en hoper små. En hundradels sekund senare plöjer vi in i klungan.

Ge oss ett effektivt övervakningssystem

Ordförandeord. När jag skriver den här krönikan har jag just deltagit i en träff där Transportföretagen presenterade sin rapport Effektivare tillsyn av yrkestrafiken.

Bostadskrisen måste lösas

Ledare. Det finns svarta hål i det svenska välfärdsbygget. Ett rör bostadspolitiken. I främst storstäderna slår bostadsköerna nya rekord.