Debatt

Gärna tuff jargong, men ge fan i sexism och rasism

Metoo mobilskärm

Debatt. Alltså. På tal om #metoo och #banaväg (som jag i skrivande stund inte vet vart det landar) och alla andra fantastiska hashtags och upprop mot sexuella trakasserier och övergrepp: Hör jag någon mer yppa orden ”äsch, jag tar det inte på allvar” eller ”jag kan stå upp för mig själv” – då kommer jag kräkas. Kaskadkräkas.

För liksom, vem bryr sig? Om hur tuff just du är. Det finns bara en relevans i de meningarna, och det är att du just har erkänt att sexuella trakasserier faktiskt, surpice suprice, förekommer även här i transportbranschen.

Och även om just du kan ta det så finns det de som inte kan det. Eller som bara tycker att sexism, sexuella övergrepp och våldtäkt är fel och vidrigt. ”Ja, men det hör ju till den hjärtliga och hårda jargongen, jag gillar det.”

Men alltså, är det så att vi inte klarar av att ha en rolig och skön jargong på arbetet utan sexism (och rasism) i vår bransch, då börjar man ju undra hur socialt ointelligenta vi är egentligen. Då kanske det bör införas en sjätte delkurs för att få YKB, som innehåller allmänt folkvett och lite bildning i den sociala biten.

Men okej, jag ska inte bara kasta skit. Jag blir bara så besviken. Så matt. Jag fattar att uppropen möter motstånd, hade det varit en självklarhet hade ju inte uppropen behövts.

Skrämda till tystnad?

Men ändå. Vi har en chans här. Just nu skrivs historia, det här så otroligt stort att vi nog inte ens inser vidden av det än. Varför är vi inte med i vår bransch? Varför nappar vi inte på betet? Har vi skrämts till tystnad? Är det så, att vi så länge blivit intalade att vi måste klara av att vara med på grabbarnas villkor att vi inte vågar säga ifrån? Eller är vi rädda för att (Gud förbjude!) bli kallade för politiskt korrekta?

Det pratas om en tystnadskultur, och en väldigt klok kvinna sa att en tystnadskultur inte kan övervinnas genom tystnad.

Jag också

Så: #metoo. Jag också. För jo, jag har blivit utsatt på jobbet. Och vet ni vad? Det har inte ett jävla dugg med mig att göra. Vänd all er frustration och ilska mot dem som är skyldiga, mot dem som faktiskt är bovarna i dramat här. I stället för att lägga skulden i knät på den som råkat ut för ett äckel, som tar sig rättigheten att kränka en annan människa. Ingen har rätt att göra det. Ingen.

”Men lite skit måste man tåla.” Öh, nej? Det står nog inte i ett enda kollektivavtal eller i någon arbetsplats värdegrund att man ska acceptera andra människors händer på sin kropp. Eller att man ska behöva stå ut med olämpliga kommentarer. Eller ännu värre saker.

Och vill man ha en ”tuff” jargong eller slänga käft så gör det då. Men ge fan i sexismen (och rasismen). För det hör inte hemma i dagens samhälle, inte ens i vår bransch, hur 60-talsromantisk den än må vara.

Börja prata

Världen förändras, i mångt och mycket till det bättre. Ska vi ha en chans att hänga med, att locka arbetskraft, är det dags att vi slutar stå och stampa i föråldrade föreställningar och ideologier. Som tusentals kvinnor sagt före mig: Jag kommer inte vara tyst längre.

Det räcker nu, även i transportbranschen.

 

Läs också: ”Nu räcker det!” Nio kvinnor som är aktiva i Transport debatterar på transportarbetaren.se.

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Kenneth:
    11 januari, 2018

    Hej Beatrice,

    Jag håller med dig i stort sett allt du skrev. Jargongen inom transport måste ändras, men tyvärr tror jag inte det är möjligt. Dessa arbetare och chefer har detta beteendet djupt förankrat inom sig. Jag hoppas på en ljusare framtid dock.

    Fortsätt var en stark kvinna och inspirera flera! :)

  2. Per-Erik Carlsson:
    3 januari, 2018

    Jag gillar budskapet att visa respekt för andra. Men det jag saknar är ett mål för alla diskussioner. Det räcker inte att kasta ut människor som saknar respekt. Hur ska man bygga upp ett samhälle där ALLA visar respekt för andra

Lästips:

Så lyfter vi facket

Debatt. En fackförening utan aktiva medlemmar är en fackförening utan kraft! Arbetarrörelsen måste bli en rörelse igen. Vi måste våga titta framåt. Inte fastna i en romantisk bild av vad vi en gång varit och med sorgsen blick förlamat konstatera omöjligheter och problem.

Peter Andersson

Peter Andersson

… fackligt-politiskt ansvarig på Transports avdelning 6, som har raggat riktigt tunga namn till ett event i Karlstad.

Arrangerad bild. Hotfull situtation.

Transport går vidare efter enkät om övergrepp

Sexuella trakasserier. Nu vet Transports förbundsstyrelse att sexuella trakasserier, kränkningar och övergrepp förekommer inom förbundet. Alla som är anställda eller har ett fackligt uppdrag ska inom kort få ett tydligt besked om vem de ska vända sig till om de råkar illa ut.

Jag orkar snart inte mer!

Insändare. Har jobbat skift i snart 14 år. Kört lastbil dag som natt. Känns som att jag aldrig är ledig. Hinner aldrig återhämta mig.

Gör fackkurser obligatoriska!

Insändare Tycker att facken generellt gör ett bra jobb i Sverige, men man måste bli mycket bättre på att utbilda sina arbetare.

När alla tänker som chefen …

Krönika. Det var en gång en liten, liten chef på ett litet, litet taxibolag. Vi kan kalla honom Loffe. Företaget finns i kustbandet men ägs av Stora bolaget i storstaden. Vi kan kalla det Skärgårdstaxi. Här utövar Loffe sin egen version av ledarskap.

David Ericssons senaste krönikor
David Ericsson

Driving home for Christmas

Åkeri. När jag körde av färjan härom kvällen i Helsingör såg jag något märkligt. En tom utländsk dragbil framför mig lämnade hamnområdet, vände i rondellen utanför och körde tillbaka in mot terminalen.

Världens uslaste Europaväg

Vägar. I slutet av artonhundratalet byggdes en elektrisk järnväg från Stockholm till Djursholm. Den var så dålig att den kallades ”Världens uslaste järnväg”. Dagens motsvarighet i landsvägstrafiken är E4:ans 2+1-väg utanför Ljungby.

En brytningstid

Minnen. Åttiotalet – en speciell tid. Både så lik och så olik våran i dag. Industrin var stark i Sverige och det var inte Göteborg utan Stockholm som var Sveriges största industristad.

Döden blir oftast bara en liten notis

Ledare. Vasagatan i centrala Stockholm. En vit lätt lastbil från en flyttfirma parkerar i lastzonen vid trottoarkanten. Föraren och två medhjälpare hoppar ur och fäller ner bakgavellyften.

Medlemmarna ska inte behöva oroa sig

Ordförandeord. Det är svårt att skriva en krönika utan att först beröra den rapportering som har varit runt vårt förbund i olika medier. Jag vill börja med att säga att jag är ledsen att våra medlemmar ska behöva uppleva detta ännu en gång.

Facket måste tåla öppenhet

Ledare. Fackpampar åkte på resa för 600 000 kr. Rubriken är hämtad ur tidningen Metro och handlar förstås om Transports uppmärksammade resa till kongressen i Singapore.

Vilda västern-kultur i färdtjänsten

Debatt. Det finns i dag många exempel på att färdtjänsten är en central samhällsfunktion med mycket stora och allvarliga problem. Man kan med fog börja tala om kris!