Ledare. Samma dag som vi skulle ha skickat det här numret av tidningen till tryckeriet valde Transports ordförande Lars Lindgren att avgå. Aftonbladets avslöjande om krognotor och användningen av övernattningsbostad och förbundsbil skapade ett hårt tryck på en fackföreningsledare som redan innan var pressad av avtalsrörelsen och oenigheter inför kongressen i juni.
Kvällen före avhoppet, på torsdagen, var Lars Lindgren inbjuden som gästtalare på årsmötet i Transports Stockholmsavdelning. Huvudtemat var avtalsrörelsen, men han tog också upp också mediegranskningen och sa:
”Vad som än händer, kom ihåg en sak: Transport är mycket, mycket större än en enskild person. Håll ihop! Värna förbundet! Håll fanan högt!”
Som chefredaktör och ansvarig utgivare för Transportarbetaren är jag skakad över det som utspelas. Frågorna tränger sig på i bakhuvudet. Borde det varit vi på förbundstidningen som letade upp Transportbasens kontokortsutdrag? Och inte bara hans. Övriga ledningen, förbundsstyrelsen, ombudsmän och tjänstemän har också Mastercard utställda av förbundet.
Borde det varit vi som smög efter Lars Lindgren för kontrollera var och vid vilka tidpunkter han parkerade den Volvo som de tre personerna i förbundsledningen har rätt att använda. För tjänstebruk. Var det vårt ansvar? Vår skyldighet rent av som medlemstidning?
Det har kommit in en motion till kongressen som aktualiserar frågan. Den kommer från Uppsalaavdelningen som vill att det i stället är förbundets ordförande som i framtiden ska vara ansvarig utgivare för Transportarbetaren. Alltså vara den som bestämmer vad som ska publiceras.
Motionen avslutas med orden: ”Låt revisorerna utöva revision och tidningen ägna sig åt medlemsnytta!”
Det finns ingen ägarpolicy för Transportarbetaren. Just i dag önskar jag mer än någonsin hade vi klara direktiv för vad som är vårt uppdrag. Direktiv som alla anställda och fackliga förtroendemän i förbundet känner till.
Jag tolkar Uppsalaavdelningens motion som att revision och medlemsnytta är två skilda saker. I min värld är det precis tvärtom. Det jobb revisorer och medier normalt gör – eller bör göra – är i högsta grad medlems- och medborgarnytta.