Fredagen vi höll andan

Ledare. Samma dag som vi skulle ha skickat det här numret av tidningen till tryckeriet valde Transports ordförande Lars Lindgren att avgå. Aftonbladets avslöjande om krognotor och användningen av övernattningsbostad och förbundsbil skapade ett hårt tryck på en fackföreningsledare som redan innan var pressad av avtalsrörelsen och oenigheter inför kongressen i juni.

Kvällen före avhoppet, på torsdagen, var Lars Lindgren inbjuden som gästtalare på årsmötet i Transports Stockholmsavdelning. Huvudtemat var avtalsrörelsen, men han tog också upp också mediegranskningen och sa:

”Vad som än händer, kom ihåg en sak: Transport är mycket, mycket större än en enskild person. Håll ihop! Värna förbundet! Håll fanan högt!”

Som chefredaktör och ansvarig utgivare för Transportarbetaren är jag skakad över det som utspelas. Frågorna tränger sig på i bakhuvudet. Borde det varit vi på förbundstidningen som letade upp Transportbasens kontokortsutdrag? Och inte bara hans. Övriga ledningen, förbundsstyrelsen, ombudsmän och tjänstemän har också Mastercard utställda av förbundet.

Borde det varit vi som smög efter Lars Lindgren för kontrollera var och vid vilka tidpunkter han parkerade den Volvo som de tre personerna i förbundsledningen har rätt att använda. För tjänstebruk. Var det vårt ansvar? Vår skyldighet rent av som medlemstidning?

Det har kommit in en motion till kongressen som aktualiserar frågan. Den kommer från Uppsalaavdelningen som vill att det i stället är förbundets ordförande som i framtiden ska vara ansvarig utgivare för Transportarbetaren. Alltså vara den som bestämmer vad som ska publiceras.

Motionen avslutas med orden: ”Låt revisorerna utöva revision och tidningen ägna sig åt medlemsnytta!”

Det finns ingen ägarpolicy för Transportarbetaren. Just i dag önskar jag mer än någonsin hade vi klara direktiv för vad som är vårt uppdrag. Direktiv som alla anställda och fackliga förtroendemän i förbundet känner till.

Jag tolkar Uppsalaavdelningens motion som att revision och medlemsnytta är två skilda saker. I min värld är det precis tvärtom. Det jobb revisorer och medier normalt gör – eller bör göra – är i högsta grad medlems- och medborgarnytta.

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Nollvision – för vem?

Debatt. I fjol fick 58 personer sätta livet till på jobbet och hittills i år är det åtta personer som omkommit på arbetet. Det är skrämmande. Fortsätter trenden hela 2019 pekar siffrorna mot närmare 100 döda!

David Ericssons senaste krönikor
David Ericsson

En strömlös ledning

Efter stormen. Jag somnade inte förrän vid fyratiden på morgonen när orkanen Alfrida drog in. Stugan i skärgården skakade och de lösa nockplåtarna som jag borde satt fast i höstas hamrade och slog.

Driving home for Christmas

Åkeri. När jag körde av färjan härom kvällen i Helsingör såg jag något märkligt. En tom utländsk dragbil framför mig lämnade hamnområdet, vände i rondellen utanför och körde tillbaka in mot terminalen.

Världens uslaste Europaväg

Vägar. I slutet av artonhundratalet byggdes en elektrisk järnväg från Stockholm till Djursholm. Den var så dålig att den kallades ”Världens uslaste järnväg”. Dagens motsvarighet i landsvägstrafiken är E4:ans 2+1-väg utanför Ljungby.

Jag väntar mig politisk turbulens

Ledare. Efter månader av politiskt käbbel har vi fått en rödgrön regering. En vänsterregering som till betydande delar ska driva högerpolitik.

Högt pris för en röd-grön regering

Ordförandeord. Det är bra att Sverige nu har en regering och det är bra att statsministern heter Stefan Löfven. Det som inte är bra är att priset för den överenskommelse som har slutits mellan S, C, L och MP riskerar att bli alldeles för högt.

Jag orkar snart inte mer!

Insändare. Har jobbat skift i snart 14 år. Kört lastbil dag som natt. Känns som att jag aldrig är ledig. Hinner aldrig återhämta mig.

Gör fackkurser obligatoriska!

Insändare Tycker att facken generellt gör ett bra jobb i Sverige, men man måste bli mycket bättre på att utbilda sina arbetare.

Debatt: Facket & framtiden

På en död planet finns inga jobb

Ulf Jarnefjord: Utsläppen av växthusgaser måste minskas drastiskt för att den globala uppvärmningen ska hejdas. Detta är en ödesfråga också för fackföreningsrörelsen.

Biltvätt

Vår förbannade skyldighet

Bengt Sandberg: Fackföreningsrörelsen i Sverige har tagit ställning för att ta kamp för de papperslösa. Därför startades i september 2008 Fackligt center för papperslösa. Centret ska vara en motor bland förbunden mot att människor utnyttjas på svenska arbetsplatser.

Så lyfter vi facket

Johan Eriksson: En fackförening utan aktiva medlemmar är en fackförening utan kraft! Arbetarrörelsen måste bli en rörelse igen. Vi måste våga titta framåt. Inte fastna i en romantisk bild av vad vi en gång varit och med sorgsen blick förlamat konstatera omöjligheter och problem.

Det handlar om världsbilden

Jesper Bengtsson: Jag tror att valet i september kan sammanfattas med fyra ord: Det handlar om världsbilden. Jag är dessutom övertygad om att de fackliga organisationernas största utmaning under de kommande åren är att klara av att forma och etablera sin egen bild av vilket samhälle vi lever i.

När alla tänker som chefen …

Krönika. Det var en gång en liten, liten chef på ett litet, litet taxibolag. Vi kan kalla honom Loffe. Företaget finns i kustbandet men ägs av Stora bolaget i storstaden. Vi kan kalla det Skärgårdstaxi. Här utövar Loffe sin egen version av ledarskap.

David Ericsson

Driving home for Christmas

Davids krönika. När jag körde av färjan härom kvällen i Helsingör såg jag något märkligt. En tom utländsk dragbil framför mig lämnade hamnområdet, vände i rondellen utanför och körde tillbaka in mot terminalen.

Döden blir oftast bara en liten notis

Ledare. Vasagatan i centrala Stockholm. En vit lätt lastbil från en flyttfirma parkerar i lastzonen vid trottoarkanten. Föraren och två medhjälpare hoppar ur och fäller ner bakgavellyften.