Fredagen vi höll andan

Ledare. Samma dag som vi skulle ha skickat det här numret av tidningen till tryckeriet valde Transports ordförande Lars Lindgren att avgå. Aftonbladets avslöjande om krognotor och användningen av övernattningsbostad och förbundsbil skapade ett hårt tryck på en fackföreningsledare som redan innan var pressad av avtalsrörelsen och oenigheter inför kongressen i juni.

Kvällen före avhoppet, på torsdagen, var Lars Lindgren inbjuden som gästtalare på årsmötet i Transports Stockholmsavdelning. Huvudtemat var avtalsrörelsen, men han tog också upp också mediegranskningen och sa:

”Vad som än händer, kom ihåg en sak: Transport är mycket, mycket större än en enskild person. Håll ihop! Värna förbundet! Håll fanan högt!”

Som chefredaktör och ansvarig utgivare för Transportarbetaren är jag skakad över det som utspelas. Frågorna tränger sig på i bakhuvudet. Borde det varit vi på förbundstidningen som letade upp Transportbasens kontokortsutdrag? Och inte bara hans. Övriga ledningen, förbundsstyrelsen, ombudsmän och tjänstemän har också Mastercard utställda av förbundet.

Borde det varit vi som smög efter Lars Lindgren för kontrollera var och vid vilka tidpunkter han parkerade den Volvo som de tre personerna i förbundsledningen har rätt att använda. För tjänstebruk. Var det vårt ansvar? Vår skyldighet rent av som medlemstidning?

Det har kommit in en motion till kongressen som aktualiserar frågan. Den kommer från Uppsalaavdelningen som vill att det i stället är förbundets ordförande som i framtiden ska vara ansvarig utgivare för Transportarbetaren. Alltså vara den som bestämmer vad som ska publiceras.

Motionen avslutas med orden: ”Låt revisorerna utöva revision och tidningen ägna sig åt medlemsnytta!”

Det finns ingen ägarpolicy för Transportarbetaren. Just i dag önskar jag mer än någonsin hade vi klara direktiv för vad som är vårt uppdrag. Direktiv som alla anställda och fackliga förtroendemän i förbundet känner till.

Jag tolkar Uppsalaavdelningens motion som att revision och medlemsnytta är två skilda saker. I min värld är det precis tvärtom. Det jobb revisorer och medier normalt gör – eller bör göra – är i högsta grad medlems- och medborgarnytta.

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Sista striden för HF

Analys. Just nu har Transports konkurrentfack, Hamnarbetarförbundet (HF), konferens i Göteborg. Det kan mycket väl bli startskottet till nya fackliga stridsåtgärder. Transportarbetaren var med på ett fackligt medlemsmöte där djupa sprickor kom i dagen. I fokus står en arbetsgivare som häller bensin på en pyrande brasa.

Hur mycket är ett chaufförsliv värt?

Insändare. Hej chaufför! Hur mycket är ditt liv värt, tycker du? Är ditt liv värt runt 25 spänn? Mysko fråga kanske, men vad kostar en varselväst? Jag tror ju i min enfald att din familj och alla dina vänner värdesätter ditt liv till mer än några futtiga kronor.

Djungelns lag på Amazon

Ordförandeord. Det fackliga arbetet, för mig, är något som pågår här och nu i vardagen för våra medlemmar. Men det är också att blicka framåt och förstå vad vi står inför på en allt mer global arbetsmarknad. Detta för att vara bättre rustade för förändring. Vi kan inte vara bakåtsträvare, men vi måste slå vakt om våra villkor.

Då skåningarna flyr undan havet

Ledare. Mycket talar för att delar av Skåne kommer att läggas under vatten när klimateffekten gör att havet stiger. Det är problematiskt. Risken finns att vi får stora strömmar av klimatflyktingar som söker sig norrut i Sverige, eftersom även Danmark och norra Tyskland väntas bli obeboeligt.

David Ericssons senaste krönikor
David Ericsson

Shit news

Krönika. Valet är över – men ändå inte. Partierna har ännu inte positionerat sig. Men politik sägs ju vara det möjligas konst …

På den tiden det regnade om somrarna

Krönika. Människor är egon och kanske är jag ett av de största. Vi är oss själva närmast och samarbetar bara om vi är absolut säkra på att vinna på det. Kanske är det ändå dags att lyfta blicken och tänka ett varv till (eller första varvet).

Och så sorgen

Krönika. Förr var jag ofta ledsen. Jag kunde känna en melankoli komma smygande för att så småningom slå rot i själen. Det var inte någon direkt obehaglig känsla, bara en lång eller kort period av att mest vara för sig själv. Som i en slags långsam berg- och dalbana.

Fortkörning bara en del av problemet i taxi

Debatt. I tidningen Transportarbetaren den 4 september 2018 kan man läsa att "Många yrkesförare kör för fort och värsta fartsyndarna är taxi". Vidare läser man att Folksam gjort hastighetsmätningar som visar att 73 procent av taxiförarna kör för fort. Näst sämst är renhållningsbranschen, med 71 procent. Bäst klarar sig bussförarna.

Överväger att lämna

Insändare. Jag är en 70-årig medlem, jobbar 60 procent och tänker så göra fem år till, om kroppen hänger med. På årsmötet fick jag diplom för 50-årigt medlemskap i Transport!

Det är allvar nu, mina vänner

Ordförandeord. Den 9 september är det val och det valet handlar om vilken typ av samhälle vi vill ha framöver. På riktigt. Aldrig har det varit så tydligt att valet står mellan trygghet för människor och ett samhälle med mer tillfälliga anställningar och lägre löner; ett samhälle där var och en får klara sig själv i allt större utsträckning.

Las, en avgörande fråga för mig i valet

Ledare. Det finns politiska frågor som är så viktiga att de ensamma skulle kunna avgöra var jag lägger min röst. En sådan är lagen om anställningsskydd (las).

Hur kan (S) lyfta frågan om strejkrätt i valtider?

Insändare. Vädjan till Socialdemokratiska arbetarpartiets arbetsutskott. Med stigande oro ser vi hur Socialdemokratiska arbetarepartiet förlorar i opinionsundersökningar och i sympati hos LO-folket.

Och så sorgen

Davids krönika. Förr var jag ofta ledsen. Jag kunde känna en melankoli komma smygande för att så småningom slå rot i själen. Det var inte någon direkt obehaglig känsla, bara en lång eller kort period av att mest vara för sig själv. Som i en slags långsam berg- och dalbana.