Debatt

Ett lönesänkaravtal som saknar motstycke

Debatt. Seko sjöfolk sänker lönen för sjömän inom sitt avtalsområde med 22 procent. Ni läste rätt. Fackförbundet Seco sjöfolk håller i yxan. Det nya avtalet gäller från och med den 2 april i år.

Hur kan det komma sig att Seko sjöfolk så bundits upp av sin motpart Svensk Sjöfart att facket accepterar ett lönesänkaravtal som saknar motsvarighet i den svenska fackföreningens historia? Årets avtal ger också redaren rätt att sparka i land hälften av alla svenska matroser och motormän och ersätta dem med asiatiska sjömän.

Varför stödja en näring som inte bär sina egna kostnader?

Den 1 januari i år beviljade Sveriges riksdag rederinäringen en särskild tonnageskatt. Det är en platt skatt, en våt dröm för varje nyliberal.

Anni Lööf (C) är den i riksdagen som starkast driver frågan om bolagsskattens bortdöende till förmån för en platt skatt. Om detta är bra eller dåligt kan diskuteras, men den platta tonnageskatten är budgeterad som rederistöd. Den kommer att kosta oss skattebetalare 45 till 50 miljoner kronor per år (källa: tidningen Sjöbefälen nummer 1 2017).

Sedan tidigare slipper rederierna betala arbetsgivaravgifter. Rederistödet visar att den svenska rederinäringen inte bär sina egna kostnader. Ytterst är det riksdagen som beslutat om dåligt lönsamma rederier ska subventioneras och kunna fortsätta bedriva förlustbringande verksamhet.

Detta gäller till exempel inte SJ. Målet har där varit att varje bandel ska bära sina egna kostnader.

1945 fanns i det 2 076 svenska lastfartyg. 1981 återstod bara 484 svenska handelsfartyg. 117 av dem var mindre kustgående fartyg med lastkapacitet under tusen ton.

Svensk statistisk årsbok visar att svenska godsvolymer över tid har överförts från svenska fartyg till järn- och landsväg och till utländska lastrum. För att bromsa en då 35-årig neråtgående sjöfartstrend infördes regeringen Fälldin (C) 1982 ett mycket egendomliga rederistöd. Redaren fick behålla den sjömansskatt som dragits från rederiets anställda sjömän (SFS1982:784).

Trots rederistödet minskade den svenska handelsflottan de fem följande åren med 9 procent från 484 till 444 lastfartyg. Problemen i närsjöfarten var inte så små att de anställdas kvarhålla skatt räckte att rädda mindre rederier. 1986 återstod endast 40 båtar med lastförmåga under tusen ton (mot 117, 1981). Nedgången för det mindre tonnaget var 34 procent. 1987 permanentades rederistödet i ovan beskriva form. Det gäller alltjämt.

Regeringen Carlsson (S) avskaffade valutaregleringen 1989 vilket underlättade utflaggning till sådana skatteparadis som saknade bolagsskatt och som inte bryr sig om efterlevnaden av ILO:s minimilöner (även kallade TCC-löner av engelskans total crew and cost). TCC-avtal godkändes som internationellt sjöfackligt avtal i hela världen av ITF-kongressen i Madrid 1983. Tolv år efter valutaregleringen har avskaffats har den svenska handelsflottan minskat med 63 procent.

Lika lön för lika arbete på samma arbetsplats tas bort.

Nu träder de sjöfackiga organisationerna in. Lösningen är att sparka i land varannan sjöman och ersätta svenskarna med lågavlönad asiatisk arbetskraft.

Så sker. Varannan sjöman friställs och ersätts med filippinska sjömän till löner som liknar TCC-löner och som döpts till TAP (tillfälligt anställd personal). Fartygen blir segregerade arbetsplatser, med två olika lönesättningar för samma arbete. Som lök på laxen får också de ombordanställda asiaterna sämre välfärd än andra tillfälliga gästarbetare i moder Sveas hägn. För att göra undantagen lagliga måste TAP köras i riksdagen. Samtliga riksdagsmän, utom två, röstade igenom TAP i december 1998.

Ambassadör Ulf Håkansson i Manilla, där TAP-sjömännens arbetstillstånd utfärdades, blev så till sig i trasorna att han i en intervju för Svensk Sjöfarts tidning (7/2001) på fullaste allvar föreslog att TAP borde utvidgas till vården. Det finns billiga filippinska sjuksystrar som mer än gärna tar jobb i Sverige till TAP-löner. Citat: ”Redan inom några år tror jag att vi får se filippinsk arbetskraft i den svenska vården.”

Till sitt yttre är TAP ett fackligt avtal som ersätter svenska sjömän med asiater.

TAP- avtalet förutsätter att staten betalar A-kassa, som ett dolt rederistöd, för varje svensk sjöman som blir arbetslös på grund av TAP. I maj 2005 fanns det 220 mönstrade TAP-styrmän. Det fanns samtidigt 104 arbetssökande styrmän i Sverige. Varje sjöman som friställs på grund av TAP bidrar med sin arbetslöshet till TAP-avtalets besynnerliga form av företagssubvention.

Har TAP stoppat utflaggningen? Nej! Mellan 2001 och 2015 utflaggades 153 rederistödberättigade fartyg. 2015 fanns 101 stödberättigade fartyg kvar, resten är utflaggade. Mot löfte att behålla 101 stödberättigade fartyg har riksdagen i år gått med på tonnageskatt. Seko sjöfolk har gått längre och gått med på att än andra gång sparka i land hälften av alla svenska matroser och motormän. TAP-kvoten ökats i år från tillåtna 50 procent TAP:are och 50 procent svenska sjömän, i varje rederi, till 75 procent TAP:are och 25 procent svenskar. Dessutom sänks TAP:arnas löner med 22 procent, från 1 800 US-dollar i månaden 2016, till 1 400 US-dollar i månaden 2017. En löneminskning på cirka 40 000 kronor per år!

Hur försvarar Seko sjöfolk denna ringdans kring guldkalven? Jo, om inte Seko sjöfolk gör som redarna vill inför redarna ett Svenskt internationellt sjöfartsregister, med löner och anställningsvillkor som (något tillspetsat) blir likvärdigt med vad lokal gast får på Kongofloden. Bull-shiit! Det är riksdagen som äger frågan och som har sista ordet om ett Svenskt internationell skeppsregister, inte Seko sjöfolk.

Varför mobiliserar inte Seko sjöfolk sina medlemmar?

I ”Nyliberalismens triumf och fiasko” (2013) visar Carl Tham (S) att ett viktigt nyliberalt mål är att begränsa facklig makt. Det finns inget bättre sätt att begränsa facket än att begränsa medlemmarnas mötesmöjligheter. TAP:arna är utan undantag anslutna till Seko sjöfolk. Men hur ska de kunna samlas och göra sig hörda, spridda som de är på världshaven? Hur ska de som blivit arbetslösa på grund av TAP kunna göra sig hörda?

Båtarna finns. Svensk industri saknar inte lastrum. Varför då använda skattebetalarnas pengar till subventioner som ger oönskat resultat? Subventioner snedvrider konkurrensen och riskerar skapa krav på likvärdiga subventioner i andra näringar. Rederisubventioner och TAP-avtal har varit fullkomligt verkningslöst.

Sjöfartens nedgång har varit kontinuerlig sedan 1945. Nedgången har andra orsaker än brist på statligt stöd. Det finns ingen brist på fartyg vare sig i svenska hamnar eller world wide. Om andra länder vill subventionera sina fartyg. Tacka och ta mot. Det är i alla fall bättre än att kasta svenska skattebetalares pengar i sjön  I bokstavlig betydelse!

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Lästips:

Transportarbetarens logga

Tuff arbetsmarknad väntar för nästa generation

Facket. I tjänstehjonsstadgan från 1833 hade arbetarna långtgående förpliktelser. Men husbonden hade också ett uttalat ansvar för arbetarna. Vilket socialt ansvar tar dagens arbetsgivare som anställer på visstid, deltid, hyvlar tjänster och hakar på gig-trenden?

Transportarbetarens logga

Löneskillnaden krymper mellan män och kvinnor

Löner. Löneskillnaden minskar mellan män och kvinnor. Trenden med krympande gap har pågått de senaste elva åren. Men fortfarande finns en oförklarad skillnad på 4,4 procent.

Transportarbetarens logga

Uppmaning till tidningsbuden: kräv rätt lön

Distribution. Tidningsbud som inte får ut lön för arbetad extratid är inget isolerat problem. Magnus Thelander, central ombudsman i Transport, säger: – Vårt budskap till buden är: Jobba i normal takt. Skriv upp all arbetad tid och kräv betalt. Blir det problem, kontakta facket!

Följ oss i Almedalen

Orförandeord. Almedalen … är det ett jippo för samhällseliten och klubben för inbördes beundran – eller ett uttryck för den fantastiska demokrati vi lever i?

En T-pod – världens första tunga, självkörande transport på allmän väg. Här körs den i Jönköping.

Personal kommer att behövas trots digitalisering

Debatt. Automatisering är inte lösningen på transportnäringens kompetensbrist. Därför efterlyser vi höga politiska ambitioner och fler utbildningsplatser. Annars hotas hela näringslivet.

Det ser illa ut – och kan bli värre

Ledare. Sedan 2006 har den fackliga organisationsgraden minskat från 77 till 67 procent i Sverige. Bland arbetarna är nedgången än mer dramatisk. Från 77 till 59 procent.

David Ericssons senaste krönikor
David Ericsson

Vredens druvor

Läsupplevelse. En vanlig dag. E4:ans alla långtradare från öst med mest konsonanter på kapellen kör om mig, där jag ligger i åttiotvå kilometer i timmen. En del klarar det med marginal. Andra felbedömer avståndet och går in alldeles för nära så att jag tvingas bromsa eller gå ut i kanten. Men det gör inget för jag lyssnar på en fantastisk ljudbok: Vredens druvor av John Steinbeck.

Mamma!

Sorg. Det är mörkt nu. Min mamma har gått bort. Solen skiner visserligen nästan för jämnan men hos mig är det ständig halvskymning. Det har inte varit någon vidare vår i år. Först var det damen i en Tesla som inte begrep att man måste minska farten när man kör in till en mack. Hon fick sladd, körde på mig så att jag fick en flygtur som hette duga.

Hur ska det gå?

Avtalsrörelsen. Årets lilla löneförhöjning har kommit och snart drar nästa års avtalsrörelse i gång. Efter vad man kan läsa blir det ett normalt avtal inom transportbranschen. Ett som följer industrins så kallade märke. Alltså drygt två procents lönelyft. I vart fall arbetsgivarna verkar nöjda. Men hur kan de vara det?

Tommy Wreeth, Mattias Dahl, Li Jansson, Jerker Nilsson

Väktare och vakter behövs – men skärp kraven

Debatt. Vårvinterns granskningar av bevakningsbranschen belyser ett antal problem som vi måste ta på allvar. Det handlar om lämplighet och kontroller, men det handlar också om att de yrkesgrupper som är beredda att ställa sig mellan fara och medborgare ska ges rätt förutsättningar.

Miljöpolitik på glid i Stockholm

Ledare. Kortsiktighet är det nya ledordet i Stockholms trafik- och energipolitik. I förarsätet sitter miljöpartisten och trafikborgarrådet Daniel Helldén.

Vem betalar priset för fri frakt?

Ordförandeord. Antalet transporter i samhället ökar och tempot likaså. Varor ska helst inte ligga stilla alls och det som tidigare fick ta fem timmar att transportera ska nu förflyttas på tre.

Inför EU-valet
6 enkätbilder

Enkät: 6 tycker till

Bryssel. Varför deltar du i Europeiska transportarbetarefederationens demonstration för schysta villkor i Bryssel?

Debatt / Inför EU-valet
EU-demonstration Bryssel

Löneklyftan i EU måste bort

Frank Moreels, Belgien: EU är ett enormt landområde med öppna gränser och fri handel. Löftet till oss var att friheten skulle skapa välstånd åt alla, och leda till ökad jämlikhet mellan ländernas medborgare. I politikens värld kallas det för konvergens, men den har ännu inte nått arbetarna i EU:s nya medlemsländer.

Lastbilshytt

Låt oss tända gnistan igen

Peep Peterson, Estland: Min far var internationell chaufför och vi levde på östra sidan av järnridån. Jag minns hans berättelser om långa resor till olika östeuropeiska länder på 1970- och 1980-talet.