Ett dyrt hembesök

Ledare. På trettondagen hade vi besök hemma. Klockan fyra på eftermiddagen bröt någon sönder ytterdörren och klev in i hallen. Tjuven eller tjuvarna flydde hastigt när de insåg att det var folk inne i bostaden, två vuxna söner.

Efter några timmar kom låssmeden. Materialet – en ny låskista och ett plåtbleck – kostade 1 200 kronor. 400 skulle täcka bilresan på någon mil. För att över huvud taget rycka ut på helgen debiterade låsfirman 1 000 kronor i startavgift. Och ovanpå detta 1 200 kronor i timmen. Sist moms på alltihop.

Slutnota: 6 000 kronor. På betalkort eller swish.

Strax efter låssmeden dök pizzabudet upp. Sönerna hade blivit hungriga av uppståndelsen – som även inkluderat besök av två poliser.

Pizzabudet kom i en dammig svart privat Mercedes, årsmodell 2007. Han langade in kartongerna och drog snabbt i väg längs den snötäckta gatan.

Själva hemkörningen av snabbmaten kostade 35 kronor. Killarna åt pizza framför datorskärmarna, jag funderade på hur mycket budet kan ha tjänat på sitt jourarbete denna helgkväll. Hur många leveranser klarade han på en timme? Hem till oss var det fyra kilometer enkel väg. Fick han timlön eller bara provision, de 35 kronorna?

Av nyfikenhet, eller kanske på grund av yrkesskada, ringde jag ett par dagar senare upp ”onlineföretaget” där maten hade beställts. Den som svarade kunde inte svara på vad chaufförerna tjänade. Eller hur anställningsvillkoren såg ut. Eller om någon händelsevis betalar in skatt och arbetsgivaravgift på de utbetalade pengarna.

Det finns de som hyllar den nya ekonomin – en snabbt växande internetbaserad tjänstemarknad där gränserna suddas ut. Vem är arbetsgivare när jobb förmedlas via en mobilapp eller läggs ut på en spotmarknad?

Vad skulle låsjouren ha kostat mig om uppdraget gått till lägstbjudande? Till vem som helst som har tillgång till en bil och en verktygslåda. Hur hade det i så fall påverkat kvaliteten och säkerheten?

För många unga framstår det som självklart att åka taxi med Uber och få snabbmaten hemkörd för ett par tior extra. Själv är jag bekymrad.

Det är svårt att se hur den här utvecklingen skulle vara svaret på hur vi kan återupprätta ett någorlunda jämlikt välfärdssamhälle där ingen måste leva på tiggeri, allmosor eller svart betalning.

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Överväger att lämna

Insändare. Jag är en 70-årig medlem, jobbar 60 procent och tänker så göra fem år till, om kroppen hänger med. På årsmötet fick jag diplom för 50-årigt medlemskap i Transport!

Det är allvar nu, mina vänner

Ordförandeord. Den 9 september är det val och det valet handlar om vilken typ av samhälle vi vill ha framöver. På riktigt. Aldrig har det varit så tydligt att valet står mellan trygghet för människor och ett samhälle med mer tillfälliga anställningar och lägre löner; ett samhälle där var och en får klara sig själv i allt större utsträckning.

Las, en avgörande fråga för mig i valet

Ledare. Det finns politiska frågor som är så viktiga att de ensamma skulle kunna avgöra var jag lägger min röst. En sådan är lagen om anställningsskydd (las).

Hur kan (S) lyfta frågan om strejkrätt i valtider?

Insändare. Vädjan till Socialdemokratiska arbetarpartiets arbetsutskott. Med stigande oro ser vi hur Socialdemokratiska arbetarepartiet förlorar i opinionsundersökningar och i sympati hos LO-folket.

David Ericssons senaste krönikor
David Ericsson

På den tiden det regnade om somrarna

Krönika. Människor är egon och kanske är jag ett av de största. Vi är oss själva närmast och samarbetar bara om vi är absolut säkra på att vinna på det. Kanske är det ändå dags att lyfta blicken och tänka ett varv till (eller första varvet). Att klimatet förändras så att isbjörnar dör bryr vi oss såklart inte om. Få har ändå varit i närheten av dem och de som verkligen varit det har blivit uppätna.

Och så sorgen

Krönika. Förr var jag ofta ledsen. Jag kunde känna en melankoli komma smygande för att så småningom slå rot i själen. Det var inte någon direkt obehaglig känsla, bara en lång eller kort period av att mest vara för sig själv. Som i en slags långsam berg- och dalbana.

Moderata kommunister

Krönika. Alla kanske inte känner till det, men det finns faktiskt moderata kommunister. En bekant meddelade på nätet att han, som kommunist, tänker rösta på Moderaterna. Han hade tappat förtroendet för riksdagspartierna och röstar bara för en fråga: nej till höghastighetstågen.

Rädda svensk åkerinäring!

Ordförandeord. Svensk åkerinäring blöder, och dess chaufförer lider. Branschen är hårt drabbad av den osunda konkurrensen och den olagliga utländska inrikestrafiken som vi dagligen ser på vägarna.

Tillbaka till fackets rötter

Ledare. I juli är det precis 110 år sedan tre ungsocialister sprängde fartyget Amalthea i Malmö hamn. Båten användes som förläggning för engelska strejkbrytare som kallats in för att utföra arbete som de ordinarie hamnarbetarna lagt ner.

Gör a-kassan tillgänglig för fler

Debatt. Gör a-kassan tillgänglig för fler så skapar vi en värdigare situation för både anställda och anställningslösa.

Värna om kollektivavtalet

Insändare. Det är dags att kämpa för tryggare anställningar inom transportbranschen.

Även svenskar är utsatta för lönedumpning

Insändare. Jag ser i senaste tidningen att ni skriver om lönedumpning bland öststatare med mera. Det är inte bara där det lönedumpas, utan även svenskar är utsatta för detta.

Det är hög tid att stoppa taxifusket

Ordförandeord. Vi har tagit oss in i en fantastisk försommar och jag ser bilder på hur avdelningarna är ute och träffar medlemmar och blivande medlemmar över en kopp kaffe på eftermiddagen, eller över en grillad korv under arbetspasset mitt i natten. Vi pratar om sådant som är viktigt för att få både jobb och privatliv att fungera och vara tryggt.

Hur svårt kan det vara?

Ledare. När sommaren så småningom ebbar ut hoppas man ju att farsen kring Svenska Akademien är slut. Risken är väl annars överhängande att människor som redan har problem med en grandios självbild fått den uppumpad till bristningsgränsen.