Transports novelltävling

En medmänniska

Tredje pris. Här är tredjepristagaren och väktaren Sonja Chyle Kaukos novell om medmänniskan i fläktrummet.

Illustration: Maja Lindberg
Illustration: Maja Lindberg

Det är lördag förmiddag. Jag är nästan helt ensam på fabriken.

Jag skall just gå min första rond när jag blir uppringd av de två underhållsanställda som liksom jag ofta får jobba helg. De har upptäckt något från sin arbetsplats i en av fabrikens byggnader.

– Ring polisen! Det är någon som håller på att bryta sig in i stora kontorshuset! Han står och bryter sig in genom fönstret.

Jag ringer, och tar den yttre vägen för att möta upp polisen utanför huset där inbrottet pågår. Jag kikar runt hörnet, ser tjuvens bil stå där, en vit liten bil. Ser det uppklippta hålet i staketet, vars lagning under flera år kommer att påminna mig om denna dag. Känner adrenalinet i kroppen, upphetsningen och en intensiv känsla av närvaro här och nu som jag minns ännu, femton år senare. ”Vi ska ta honom!”

När polisen kommer går vi in i huset. En genomsökning av de två våningarna leder oss till det uppbrutna fönstret, där inbrottstjuven lämnat några väskor med bärbara datorer som han förberett för vidare transport. Han själv syns inte till.

Polishunden har anlänt. Den vackra schäfern och hans förare har tagit sig in samma väg som tjuven, genom hålet i stängslet. De möter upp utanför fönstret, och hunden leder oss vidare in på området. Vi följer efter till nästa kontorsbyggnad där hunden markerar, och jag låser upp innan jag stiger åt sidan. Jag vet inte vad som väntar, måste hålla mig undan… Poliserna har varit med om detta förr – för mig är det ett äventyr.

Den långa korridoren kantas av kontor, och medan jag lika upphetsad som räddhågsen drar mig undan till kapprummet för att inte vara i vägen, hör jag poliserna genomsöka platsen. Nu händer det något. Hunden skäller till, röster höjs, de har hittat honom!

Han sitter hopkurad i fläktrummet, längst in i hörnet bakom en fläkt. Han dras ut därifrån, låter sig föras bort. Jag följer med och öppnar grindarna, poliserna diskuterar, hundpatrullen ger sig i väg på nya uppdrag.

Under tiden står han apatisk där, med slokande axlar, tomma ögon. Nu möter jag hans blick, försöker ordlöst förmedla att jag känner med honom, att jag tycker synd om honom, att jag bara gjort min plikt. Det är ett ögonblick jag aldrig kommer att glömma – hans tomma uppgivna ögon och mitt försök att visa att jag ser honom som en medmänniska. Jag vet inte om han förstår.

En polisman ber mig följa med till platsen där vi hittat honom, för att skriva ner min redogörelse för händelserna och undersöka platsen. Vi hittar en kofot och några andra enkla verktyg i fläktrummet, och på golvet i korridoren en spruta med kanylen i.

När adrenalinet ebbat ut och den mentala skärpan som bara fokuserar på här och nu likaså, slås jag av insikten. Först då börjar jag tänka efter och förstå.

Jag var ju precis på väg att gå på ronden. En kort stund senare hade jag gått in i kontorslokalen på väg till det stora kontorshuset. Jag skulle förmodligen ha mött honom där – i den mörka korridoren! Vad hade hänt då, hur hade han reagerat, hade han angripit mig?

Då kom rädslan. Den blev kvar länge, fick mig att känna oro och titta mig om över axeln vid ronderna en lång tid framåt.

Jag fick senare höra att tjuven vid rättegången, där han dömdes till fängelse, sagt att det hade varit hans mål att bli gripen. Kanske var det verkligen så, den enda utväg han såg för att få tak över huvudet och mat för dagen.

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Lästips:

"Tröst" av Sven Lundqvist

”Vi män ska tåla mer”

Nya mansrollen. Vem är du i omklädningsrummet och vem bland kvinnor? När väcks beskyddarinstinkten? Gillar du att kramas? Vi samlade en grupp transportmän – och en tidigare man på väg att bli kvinna – för att diskutera manlighet.

David Ericsson

Vredens druvor

Davids krönika. En vanlig dag. E4:ans alla långtradare från öst med mest konsonanter på kapellen kör om mig, där jag ligger i åttiotvå kilometer i timmen. En del klarar det med marginal. Andra felbedömer avståndet och går in alldeles för nära så att jag tvingas bromsa eller gå ut i kanten. Men det gör inget för jag lyssnar på en fantastisk ljudbok: Vredens druvor av John Steinbeck.

Jonas Darnell, serietecknare

Herman Hedning härjar vidare

Serier. Än är inte sista Herman Hedning-rutan ritad för Jonas Darnell. Nystartade Evil Ink Förlag AB fick en riktig kickstart och den matglade grottmannen återuppstod i tidningsform i början av april.

Avtalsrörelsen
Illustration avtalsrörelsen

Kampen om lönerna

Startskottet. Inför nästa års avtalsförhandlingar satsar Transport på att analysera branscherna. Det handlar om att se hur arbetsvillkor, kompetenskrav och efterfrågan på personal kan komma att förändras.

Har ”märket” spelat ut sin roll?

Löner. I mer 20 år har industrin dikterat lönerna för hela arbetsmarknaden. Det har lett till beskedliga löneökningar för arbetarna. Ofta lägre än det tillgängliga löneutrymmet, anser bedömare. Det är pengar som i stället hamnat i tjänstemännens fickor.

”Våra medlemmar prioriterar pengar”

Åkeri, lager, terminal. – Den största frågan bland våra chaufförer är den utländska konkurrensen från företag som kör legalt, eller illegalt, i Sverige. Något som ökar är också att svenska åkerier anställer utländsk arbetskraft. Ofta har vi ingen insyn i anställningsvillkoren.

Anders Norberg

”Industriavtalet är själva motorn i Sverige”

Förhandlaren. De omdebatterade turordningsreglerna är inget större problem i åkeribranschen. Det finns andra saker som Anders Norberg hellre vill ändra på. Fast det får andra göra. Efter 34 år som toppförhandlare i arbetsgivarlägret går han i pension.

Hans Envall

Ta hand om dina leder!

Hälsa. Hans Envall bet ihop och jobbade på trots att smärtorna i höften och nedåt förvärrades. Men vid 63 tog det stopp. Då kunde han inte längre fortsätta som lastbilschaufför. I dag är artrosen så svår att han knappt kan gå. Än mindre komma upp på sin vespa.

Kultur
Illustration till dikten Petrodollaz av Kristoffer Cras

Petrodollaz

Dikt. Författaren Kristoffer Cras skrev den här texten om ett minne från när han jobbade på lager.

Transportarbetaren granskar
Cirkeldiagram räddade pengar

Miljonerna ni nästan missade

Försäkringspengar. Få vill tänka på att försäkringarna behövs. Och många vet inte sin rätt när något händer. Utan LO:s uppsökande arbete hade nästan en miljard kronor frusit inne förra året – en tiondel av ersättningen från avtalsförsäkringarna som totalt betalades ut 2018.

Toril Lines

”Försäkringar var det sista jag tänkte på”

Försäkringspengar. En slump gjorde att Toril Lines fick den ersättning hon hade rätt till. Som sjukskriven råkade hon möta en gammal arbetskamrat, Transports försäkringsinformatör Olivera Pobra. Det ledde till att Toril både fick ut från sjukförsäkring och ett större engångsbelopp.

Mikael Lindmark och Fanny Bergsten

Lättare kroppar och piggare liv

Hälsa. Tolv kilo mindre på vågen och ett piggare liv, det blev utdelningen för Fanny Bergsten och Mikael Lindmark när Tekniska verken i Kiruna hälsosatsade på sina chaufförer. Framgångarna är så stora att fler yrkesgrupper nu ska få delta.

Så gick det sen
Sopgubbestrejken juli 2017

Sopgubbarna som tog fajten

Miljöarbetare. Stockholms stolta sopgubbar stred hårt, vad gör de nu? Och hur gick det för den polske lastbilsföraren Bogdan? Blev han blåst – igen? Läs, du som grunnat …

Kultur
Jonas Darnell, serietecknare

Herman Hedning härjar vidare

Serier. Än är inte sista Herman Hedning-rutan ritad för Jonas Darnell. Nystartade Evil Ink Förlag AB fick en riktig kickstart och den matglade grottmannen återuppstod i tidningsform i början av april.