Krönika

En brytningstid

Davids krönika. Åttiotalet – en speciell tid. Både så lik och så olik våran i dag. Industrin var stark i Sverige och det var inte Göteborg utan Stockholm som var Sveriges största industristad.

Industriområdena sträckte sig kilometerlånga. Som Atlas Copcos i Sickla eller som Södra Hammarby och Lugnet. I hamnarna svängde kranarmarna in över fartygen med styckegods, och maskindelar till hela världen.

I stan fanns det många små grötfik där inte bara äldre tanter utan också folk från olika länder serverade gröt och rågkakor med ost och leverpastej. För att senare på dagen laga till rotmos med fläsk eller falukorv med potatismos. Och på torsdagarna var det pannkakor med ärtsoppa. (Fast på en del ställen fick man inga pannkakor förrän man ätit upp ärtsoppan.)

En brytningstid där de flesta, men inte alla, hade telefon. En fast i bakelit som hängde på väggen, eller en lite modernare ”dialog” i hårdplast. Dock med nummerskiva, sällan med knappar.

På den tiden röjde jag som värst både på krogar och ute på jobb. Jag ville bli stark och bangade inte för de tunga jobben, som att resa byggnadsställningar.

SAS-Carlzon hade ännu inte slagit igenom med sina charmkurser och man sa väl ungefär vad man tyckte till såväl hög som låg på arbetsplatserna.

Jag vill inte vara nostalgisk, arbetsmässigt var det mycket som var för jävligt, med utrustning som gick sönder på miljoner olika sätt. Men känslan, dofterna, gemenskapen bland slamrande ställningsrör på byggen, eller i långtradarfik på nätterna där det alltid fanns tid för en extra kopp kaffe och en pratstund.

Och så kärleken. Den kvinnliga frigörelsen fanns sedan slutet av sextiotalet och relationerna var många och fria. Om än inte alltid så jämlika och det gällde att passa sig för att inte bli kallad ”mansgris” då man kanske inte bara var intresserad av att prata politik och jämlikhet med tjejerna.

Utopin om den fria kärleken levde även om den ofta försvann i samma stund man själv blev övergiven.

Så här långt efteråt är det roligt att få skriva om den tiden. Det blev till slut åttiotalsromanen Döden är inte nog. Den handlar om Sven som mötte halvdanska Annie, uppvuxen i ett kollektiv i Småland och i Köpenhamns slum. En våldsam historia, men en som ändå, trots namnet, mest handlar om kärlek.

Och nu är den klar och efter en alldeles för lång väntan på förlaget är den här. Romanen om livet på åttiotalet!

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Lästips:

David Ericsson

Kejsaren ÄR naken

Davids krönika. Jag vet inte vad priset är för att vara som den lille pojken när han säger ”Men han har ju inget på sig!”, när kejsaren i HC Andersens saga står där naken inför folket. Men jag tar ändå risken och säger det: skrota januariavtalet Stefan Löfven!

Jag gillar Greta!

Davids krönika. Jag har aldrig träffat miljöaktivisten Greta Thunberg. Men på lite omvägar känner jag till mer om henne än det som står i pressen. Och jag kan bara säga en sak: ta flyget hem Greta, du får det!

David Ericsson

David Ericsson

… lastbilschaufför och författare, som i helgen prisades på Bokmässan.

2019 – ett år fyllt av kaos

Debatt. Varför är det så tomt på barrikaderna? undrar Örjan Wallon. Som vice ordförande i Transports Norrbottensavdelning ser han tillbaka på året som snart tar slut.

David Ericssons senaste krönikor
David Ericsson

Kejsaren ÄR naken

Politik. Jag vet inte vad priset är för att vara som den lille pojken när han säger ”Men han har ju inget på sig!”, när kejsaren i HC Andersens saga står där naken inför folket. Men jag tar ändå risken och säger det: skrota januariavtalet Stefan Löfven!

Jag gillar Greta!

Klimatkamp. Jag har aldrig träffat miljöaktivisten Greta Thunberg. Men på lite omvägar känner jag till mer om henne än det som står i pressen. Och jag kan bara säga en sak: ta flyget hem Greta, du får det!

Jag blir nervös av klockor

Livets mening. Jag köpte en målning på ett galleri. En bekant hade rekommenderat mig att gå dit och plötsligt fanns den bara där. Bilden på kvinnoansiktet med björkar i bakgrunden. Kvinnan hade något beslöjat över sig med en gåtfullt frånvarande blick.

Minimilön – hur ska det gå till?

Ledare. I EU vill kommissionens nya ordförande, Ursula von der Leyen, införa en lagstadgad minimilön i hela unionen. Det kan låta bra, men idén är problematisk och möter starkt motstånd, inte minst i Sverige.

Vi vill värna den svenska modellen

Ordförandeord. Kanske har ni hört att man på EU-nivå diskuterar att lagstifta om europeiska minimilöner? Vid första anblicken kan detta te sig som ett vettigt förslag för att de som har allra lägst inkomster också ska kunna leva på sin lön.

Skrota märket

Insändare. Nu har jag varit medlem i Transport i mer än 50 år... men jag har ännu inte fått en rimlig förklaring varför MÄRKET har sådan betydelse!

Var är vårt förstärkta rättsskydd?

Insändare. Jag arbetar som väktare sen över 20 år. Jag är även aktiv i vår fackklubb sedan 15 år tillbaka. De senaste åren har jag oroat mig då kollegor inom branschen, väktare, ordningsvakter, skyddsvakter även poliser med flera, hamnar i rättegångar.

Stort ansvar efter kort utbildning

Ordförandeord. För två veckor sedan sköts en väktare i en källargång i norra Stockholm. Han sköts i båda benen. Transport lade omedelbart ett skyddsstopp i området och arbetet med riskbedömningar inleddes.

Både plus och minus med samordning

Ledare. Det drar ihop sig till en oviss avtalsrörelse. Två LO-förbund har redan deklarerat att de inte tänker acceptera samordnade lönekrav och den normerande roll som industrin länge haft.