Krönika

En brytningstid

Davids krönika. Åttiotalet – en speciell tid. Både så lik och så olik våran i dag. Industrin var stark i Sverige och det var inte Göteborg utan Stockholm som var Sveriges största industristad.

Industriområdena sträckte sig kilometerlånga. Som Atlas Copcos i Sickla eller som Södra Hammarby och Lugnet. I hamnarna svängde kranarmarna in över fartygen med styckegods, och maskindelar till hela världen.

I stan fanns det många små grötfik där inte bara äldre tanter utan också folk från olika länder serverade gröt och rågkakor med ost och leverpastej. För att senare på dagen laga till rotmos med fläsk eller falukorv med potatismos. Och på torsdagarna var det pannkakor med ärtsoppa. (Fast på en del ställen fick man inga pannkakor förrän man ätit upp ärtsoppan.)

En brytningstid där de flesta, men inte alla, hade telefon. En fast i bakelit som hängde på väggen, eller en lite modernare ”dialog” i hårdplast. Dock med nummerskiva, sällan med knappar.

På den tiden röjde jag som värst både på krogar och ute på jobb. Jag ville bli stark och bangade inte för de tunga jobben, som att resa byggnadsställningar.

SAS-Carlzon hade ännu inte slagit igenom med sina charmkurser och man sa väl ungefär vad man tyckte till såväl hög som låg på arbetsplatserna.

Jag vill inte vara nostalgisk, arbetsmässigt var det mycket som var för jävligt, med utrustning som gick sönder på miljoner olika sätt. Men känslan, dofterna, gemenskapen bland slamrande ställningsrör på byggen, eller i långtradarfik på nätterna där det alltid fanns tid för en extra kopp kaffe och en pratstund.

Och så kärleken. Den kvinnliga frigörelsen fanns sedan slutet av sextiotalet och relationerna var många och fria. Om än inte alltid så jämlika och det gällde att passa sig för att inte bli kallad ”mansgris” då man kanske inte bara var intresserad av att prata politik och jämlikhet med tjejerna.

Utopin om den fria kärleken levde även om den ofta försvann i samma stund man själv blev övergiven.

Så här långt efteråt är det roligt att få skriva om den tiden. Det blev till slut åttiotalsromanen Döden är inte nog. Den handlar om Sven som mötte halvdanska Annie, uppvuxen i ett kollektiv i Småland och i Köpenhamns slum. En våldsam historia, men en som ändå, trots namnet, mest handlar om kärlek.

Och nu är den klar och efter en alldeles för lång väntan på förlaget är den här. Romanen om livet på åttiotalet!

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Lästips:

David Ericsson

Värstinglandet

Davids krönika. Se här, ännu en krönika som jag kommer få skäll för! Men det är väl ok. Det är liksom det jag har betalt för som skribent. Att skriva vad jag tycker och känner till, även om inte alla tycker som jag.

Stängda toaletter hos kunder de levererar gods till är ett pandemiproblem för lastbilschaufförer. ”Det känns som om vi kom med pesten”, tycker en av dem. Foto: Adam Wrafter / SvD / TT

Inför corona är vi alla lika – eller?

Klass & corona. Du knegar på som vanligt, men jag kan jobba hemma. Hon följer slaviskt myndigheternas rekommendationer medan han sippar öl på myllrande krogar. Frågan gnager: Är corona en klassfråga?

Då var fallet löst?

Davids krönika. Jag tror att alla som var födda då minns exakt vad de gjorde natten när Olof Palme mördades.

Varför klarar Polen lika löner?

Ledare. I somras röstade EU igenom nya skärpta regler för internationella lastbilstransporter. Tanken är att skapa sundare konkurrens och bättre villkor för chaufförer, som många gånger tvingats leva månader i lastbilshytten.

Satsa på fler lastbilsparkeringar!

Debatt. Blir jag vald till statsminister så ska det inte få byggas ett enda nytt industriområde utan ytor för lastbilsparkering. Storleken ska vara i förhållande till hur stort behov av transporter som området kommer att ha.

David Ericssons senaste krönikor
David Ericsson

Värstinglandet

Corona. Se här, ännu en krönika som jag kommer få skäll för! Men det är väl ok. Det är liksom det jag har betalt för som skribent. Att skriva vad jag tycker och känner till, även om inte alla tycker som jag.

Då var fallet löst?

Palmemordet. Jag tror att alla som var födda då minns exakt vad de gjorde natten när Olof Palme mördades.

I väntan på jobb

Kristider. Jag har varit med om flera kriser i arbetslivet. Och frågan är om det inte alltid är lite kris. När som helst kan förutsättningarna ändras och jobb försvinna i någon upphandling eller för att ett konkurrerande företag lagt ett skambud.

Motståndet växer mot gig-jobben

Ledare. På olika håll i världen börjar stater reagera mot att Uber och andra så kallade gig-företag suddat ut gränserna mellan anställda och egenföretagare.

Nu väntar tuffa las-förhandlingar

Ordförandeord. Sommaren lider mot sitt slut. Både förbundet och arbetarrörelsen, står inför en höst och vinter som förmodligen blir den svåraste och stökigaste på väldigt länge.

Hejda Amazons framfart

Insändare. Transport och alla andra fackförbund måste hindra Amazon från att utöka sin etablering i Sverige.

Vad är egentligen schysta transporter?

Ordförandeord. Frågan är lika aktuell nu som någonsin. Förbundet har under de senaste månaderna jobbat intensivt gentemot Sveriges Åkeriföretag och Transportföretagen, för att branschens tre huvudparter ska enas om ett gemensamt system för att kvalitetsmärka transportföretag.

Las-utredaren slår tok-rekord

Debatt. Många tokiga förslag har vi sett från utredare, men detta slår nog alla rekord!

Stort tack till coronapandemin!

Debatt. Svenska fackföreningar borde vara tacksamma över att coronan kom. Den har varit en ögonöppnare för många inom fackföreningen – och inte bara för oss. Många av de åtgärder som har gjorts för att lindra eller bromsa spridningen är sådant som vi inom LO har påpekat tidigare att man ska göra för att minska människors lidande i många avseenden.

Kris i taxibranschen – kollaps i färdtjänsten

Debatt. Det är bråttom om man ska klara att värna om transporterna för våra mest utsatta medborgare, skriver taxiåkaren och småföretagarkonsulten Michael Harvey.

Döden på jobbet är ständigt närvarande

Debatt. I coronapandemins spår har de som kan arbeta hemifrån uppmanats att göra så. Dock kan inte alla yrkesgrupper göra det. Dessa personer riskerar att smittas av covid-19, men även att råka ut för arbetsplatsolyckor.

Vi vill också uppleva en morgondag

Min vardag. Vi färdtjänstförare är de som får vardagen att gå runt för många i landet. Ibland med livet som insats. Ta den tanken med er när ni möter oss i trafiken, skriver Peter Eriksson som kör åt ett litet bolag i Uddevalla .