Krönika

Efter olyckan …

Davids krönika. Egentligen vill jag inte skriva det här. Det som har hänt, har hänt. Någon i en Tesla gjorde ett misstag i halkan vid avfarten till Sillekrogs parkering, en lastbilschaufför (jag) blev påkörd efter att Teslan studsat in i trailern.

Men ingen dog eller blev allvarligt skadad trots att personbilen höll gott och väl hundra kilometer i timmen och jag flög flera meter.

Jag har skrivit om händelsen tidigare och saken är utagerad – eller hade kunnat vara det om följderna av den nu inte fått rent komiska konsekvenser.

Jag gjorde som alla sa: polisanmälde trots att polisen vägrade komma till olycksplatsen. I skaderapporten erkände Teslaföraren sin skuld. Att hon kommit alldeles för snabbt in på lastbilsparkeringen och träffat mig, förmodligen med bilens backspegel, där jag stod pressad mot trailern.

En kvinnlig polis tog emot anmälan och läste igenom den med fotona på den skadade Teslan (som fick bärgas från platsen), mina trasiga kläder och den lätt tilltufsade trailern och konstaterade.

– Du kunde ha dött!

Men efter ett par veckor kom ett brev från Polismyndigheten med deras arbetsbesparande favoritsvar: ”Förundersökningen nedlagd”.

Motiveringen var: ”Ord står mot ord och inga oberoende vittnen finns”.

Om de ens brytt sig om att höra den vållande föraren i Teslan, så måste hon ha ljugit. Trots att hon satt och grinade i lastbilshytten efter olyckan och frågade hur hon kunde gottgöra för det hon ställt till med.

Företaget jag jobbar för har varit schyst. Alla papper har blivit ifyllda och jag har fått mina tusenlappar i försäkringspengar. Man gick också ett steg längre, undersökte olycksplatsen och påtalade för Trafikverket att där inte fanns någon hastighetsbegränsning.

Verket agerade förvånansvärt snabbt och nu är hastighetsskyltar uppsatta – på sjuttio (70) kilometer i timmen!

Alltså, man ska tillåtas köra i sjuttio in på en mack och en parkering där det finns både barn och vuxna, folk som tankar eller fixar med sina bilar. I praktiken en återvändsgränd med alla stillastående fordon.

Dessa skyltar kanske blir den mest livsfarliga konsekvensen av påkörningen den där januariförmiddagen. Och hur tänkte vägarbetarna som satte upp skyltarna? De arbetare vi chaufförer – som fortfarande har några hjärnceller kvar – värnar så mycket om. Finns det inte någon samvetsklausul för skyltuppsättare? Typ: ”det här går bara inte.”

Ibland undrar jag vad som har hänt med det här landet. När slutade folk tänka? När slutade folk bry sig om rätt och fel och om andras liv?

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. daniel chanow:
    2 september, 2019

    Då fängelserna är proppfulla så har samhället inte råd att sätta fast flera. Det blir för dyrt.
    Så det är fritt fram viket inte undgår de som
    Vill fuska inom t.ex transporter.
    Avfarten till Sille krog kan vara hal. Trots det visar bilarnas skador tydligt vad som hänt. Lagen tar ej hänsyn till halka. Den andre föraren kan ha nekat till att ha varit förare av olika skäl både personliga och ekonomiska. Då ni var i chocktillstånd så kanske utbyte av namn ej gjotdes.

Lästips:

Vredens druvor

Davids krönika. En vanlig dag. E4:ans alla långtradare från öst med mest konsonanter på kapellen kör om mig, där jag ligger i åttiotvå kilometer i timmen. En del klarar det med marginal. Andra felbedömer avståndet och går in alldeles för nära så att jag tvingas bromsa eller gå ut i kanten. Men det gör inget för jag lyssnar på en fantastisk ljudbok: Vredens druvor av John Steinbeck.

Mamma!

Davids krönika. Det är mörkt nu. Min mamma har gått bort. Solen skiner visserligen nästan för jämnan men hos mig är det ständig halvskymning.

Hur ska det gå?

Davids krönika. Årets lilla löneförhöjning har kommit och snart drar nästa års avtalsrörelse i gång. Efter vad man kan läsa blir det ett normalt avtal inom transportbranschen. Ett som följer industrins så kallade märke. Alltså drygt två procents lönelyft. I vart fall arbetsgivarna verkar nöjda. Men hur kan de vara det?

David Ericssons senaste krönikor
David Ericsson

Efter olyckan …

Påkörd. Egentligen vill jag inte skriva det här. Det som har hänt, har hänt. Någon i en Tesla gjorde ett misstag i halkan vid avfarten till Sillekrogs parkering, en lastbilschaufför (jag) blev påkörd efter att Teslan studsat in i trailern.

Vredens druvor

Läsupplevelse. En vanlig dag. E4:ans alla långtradare från öst med mest konsonanter på kapellen kör om mig, där jag ligger i åttiotvå kilometer i timmen. En del klarar det med marginal. Andra felbedömer avståndet och går in alldeles för nära så att jag tvingas bromsa eller gå ut i kanten. Men det gör inget för jag lyssnar på en fantastisk ljudbok: Vredens druvor av John Steinbeck.

Mamma!

Sorg. Det är mörkt nu. Min mamma har gått bort. Solen skiner visserligen nästan för jämnan men hos mig är det ständig halvskymning. Det har inte varit någon vidare vår i år. Först var det damen i en Tesla som inte begrep att man måste minska farten när man kör in till en mack. Hon fick sladd, körde på mig så att jag fick en flygtur som hette duga.

Ge oss ett effektivt övervakningssystem

Ordförandeord. När jag skriver den här krönikan har jag just deltagit i en träff där Transportföretagen presenterade sin rapport Effektivare tillsyn av yrkestrafiken.

Bostadskrisen måste lösas

Ledare. Det finns svarta hål i det svenska välfärdsbygget. Ett rör bostadspolitiken. I främst storstäderna slår bostadsköerna nya rekord.

Indragen sjukpenning katastrof för kroniskt sjuka

Insändare. Statsvetaren och forskaren Niklas Altermark vid Lunds universitet har nyligen presenterat en delrapport kring de allvarliga resultat han funnit i sin forskning om konsekvenserna av Försäkringskassans avslag till sjukdomsdrabbade människor.

Följ oss i Almedalen

Orförandeord. Almedalen … är det ett jippo för samhällseliten och klubben för inbördes beundran – eller ett uttryck för den fantastiska demokrati vi lever i?

En T-pod – världens första tunga, självkörande transport på allmän väg. Här körs den i Jönköping.

Personal kommer att behövas trots digitalisering

Debatt. Automatisering är inte lösningen på transportnäringens kompetensbrist. Därför efterlyser vi höga politiska ambitioner och fler utbildningsplatser. Annars hotas hela näringslivet.

Det ser illa ut – och kan bli värre

Ledare. Sedan 2006 har den fackliga organisationsgraden minskat från 77 till 67 procent i Sverige. Bland arbetarna är nedgången än mer dramatisk. Från 77 till 59 procent.

Tommy Wreeth, Mattias Dahl, Li Jansson, Jerker Nilsson

Väktare och vakter behövs – men skärp kraven

Debatt. Vårvinterns granskningar av bevakningsbranschen belyser ett antal problem som vi måste ta på allvar. Det handlar om lämplighet och kontroller, men det handlar också om att de yrkesgrupper som är beredda att ställa sig mellan fara och medborgare ska ges rätt förutsättningar.

Miljöpolitik på glid i Stockholm

Ledare. Kortsiktighet är det nya ledordet i Stockholms trafik- och energipolitik. I förarsätet sitter miljöpartisten och trafikborgarrådet Daniel Helldén.

Vem betalar priset för fri frakt?

Ordförandeord. Antalet transporter i samhället ökar och tempot likaså. Varor ska helst inte ligga stilla alls och det som tidigare fick ta fem timmar att transportera ska nu förflyttas på tre.