Ordföranden har ordet

Det är NI som ser till att vårt samhälle fungerar

Ordförandeord. Klockan var 14.58 på fredagen. Vi hade just börjat summera veckan som gått. Avtalsrörelse i full gång. Kongressförberedelserna i sin slutfas. Plötsligt blinkar mobilerna på bordet. Terrorattentat i centrala Stockholm. Några stenkast från förbundskontoret.

Allt stannar. En tv slås på. Tomma blickar fästs på skärmen. Känslan av att befinna sig så oerhört nära men ändå så långt ifrån.

Gatan där vi, som samlas runt den där tv:n, dagligen rör oss har på ett par sekunder förvandlats från människomyller till något som bokstavligt talat ser ut som en krigszon. Med hjälp av ett fordon som vi normalt sett känner som en arbetsplats. Nu användes det som ett vapen i syfte att döda människor. Händelsen fastnar på våra näthinnor. För vissa var den promenaden det sista de gjorde i livet. Våra tankar är med de anhöriga och skadade.

Attentatet kommer att påverka samhället under lång tid. Men det gäller att inte fatta ogenomtänkta beslut i kölvattnet av det som nu hänt. Det är nämligen det som är terrorns syfte. Att skapa rädda samhällen. Som stängs. Och där misstänksamheten mellan människor gror.

Sanningen är att vi inte kan leva tillsammans utan att lita på varandra. Varenda vardagssituation kan när som helst förvandlas till ett rent helvete om någon bestämmer sig för det. Mot det hjälper inga väghinder eller kameror.

Vi ska naturligtvis göra allt vi kan för att förhindra att det sker igen. Ivern att hitta snabba lösningar får dock inte leda till att de som bara träget gör sitt jobb ställs som skydd mot våldsverkarna.

Men mörkret som föll över oss denna eftermiddag gjorde det också lättare att se ljuset. Människor gick samman. Fast beslutna om att rädda, hjälpa och stödja. Och just där fanns Transports medlemmar. Ni som varje dag möjliggör vardagen. Allt som oftast i tysthet. Och ibland till och med blir utskällda.

Jag tänker på det ofta. På promenaden hem en sen natt i mötet med ett tidningsbud som just börjat sitt arbetspass. När jag ser en sopgubbe släpandes på ett alldeles för tungt kärl över en alldeles för hög tröskel. I en underbemannad flygplatskontroll med sönderstressade turister på kö. I ljudet av irriterat tutande på en lastbil som kör om en annan. Det blev tydligt där i kaoset. Att det är Transports medlemmar som upprätthåller vardagen. Ordningsvakter, lastbilschaufförer, taxichaufförer, parkeringsvakter, värdetransportörer och många fler var plötsligt i allas blickfång.

En heter Santiago och en annan Ahmed. Troligen räddade de väldigt många liv denna fredag. Med sina värdetransportbilar varnade de strosande människor att fly till säkerhet.

Min son gick just på den där gatan med sin farmor just den tiden dagen innan. Han lekte på ett av de betonglejon som också är tänkt att fungera som ett hinder för fordon. Betonglejonet är nu söndertrasat. Och med det ett antal människors liv.

Låt oss hoppas att något sådant här vidrigt aldrig någonsin sker igen. Men om det sker känner i alla fall jag mig tryggt förvissad om att ni finns där och gör det ni alltid gör. Ser till att vårt samhälle fungerar.

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Om sopor – och en och annan sopa

Debatt. Det gamla ordspråket ” Den som tiger han samtycker” ligger som ett skitigt täcke över många offentliga verksamheter, som i sin iver att anpassa sig släpper tyglarna och säljer bort samhällsviktig service och omsorg till internationella marknadskrafter vars mål är att tjäna så mycket slantar som möjligt till sina ägare.

Jag vill ge en ros till …

Agneta Larsson på Transports a-kassa, för trevligt och varmt bemötande när jag kontaktade a-kassan för första gången!

Välkomna till oss så tar vi ansvar tillsammans!

Ordförandeord. Kamrater, ni har förmodligen hört talas om problemen i Göteborgs hamn och att dessa också är huvudanledningen till att regeringen påbörjat en utredning av konflikträtten. En del av er såg kanske också Uppdrag Granskning som handlade om detta.

David Ericssons senaste krönikor
David Ericsson

Därför tror jag inte på självgående lastbilar

Krönika. Alla är på tå: ingenjörer, logistikforskare, trafikplanerare, biltillverkare och allsköns konsulter. För nu är de på gång, de självkörande bilarna och framför allt lastbilarna!

Metoo i retur

Krönika. För oss som varit med ett tag är inte Metoo-upproret någon nyhet. Den stora kvinnokampen startade i slutet av sextiotalet och var som starkast på sjuttiotalet då varje del av samhället deltog.

Hur svårt kan det va?

Krönika. När jag började min chaufförsbana – för ett bra tag sen – körde jag en lastbil med tipp och kran som hette Volvo Raske. Så rask var den dock inte med sina knappt hundra hästkrafter. Styrservot satt i armmusklerna.

Landsvägens Nobelpris

Krönika. Vägen till Klockrike och Kärlek i Europa är boktitlar som är så vackra att bara de gör att man vill läsa böckerna. Den första är av Harry Martinsson, en gång nobelpristagare, och handlar om luffaren Bolle och hans liv efter vägarna vid förrförra sekelskiftet.

Lösa förbindelser

Krönika. Trots att jag är bemanningsanställd trivs jag rätt bra med mitt jobb. Visserligen kan den arbetsgivare jag varit inlejd hos i närmare sex år ge mig sparken på dagen. Men bemanningsjobbet är lite spännande, lite gambling – man vet aldrig var man hamnar.

Vem är fackpamp?

Ledare. I januari tog tv-programmet Uppdrag granskning upp konflikten i Göteborgs hamn, som primärt utkämpas mellan containerjätten APM Terminals och Hamnarbetarförbundet. Men även Transport har en nyckelroll i tvisten.

Ge medlemmarna betald utbildning om avtalet

Insändare. Jag önskar att facket skulle börja anordna regelbundna, återkommande fortbildningskurser i transportavtalet (löner, arbetstid, kör och vilotid osv) på betald arbetstid.

Metoo mobilskärm

Gärna tuff jargong, men ge fan i sexism och rasism

Debatt. Alltså. På tal om #metoo och #banaväg (som jag i skrivande stund inte vet vart det landar) och alla andra fantastiska hashtags och upprop mot sexuella trakasserier och övergrepp: Hör jag någon mer yppa orden ”äsch, jag tar det inte på allvar” eller ”jag kan stå upp för mig själv” – då kommer jag kräkas. Kaskadkräkas.

Orättvist att lägga över ansvaret på arbetarna

Ordförandeord. Det är sista ”ordföranden har ordet” för året och vi har en händelserik höst bakom oss. Vi har åstadkommit mycket tillsammans och jag är enormt stolt över det här förbundet och våra medlemmar. Det märks att vi är ett kampförbund!

Det som aldrig kom fram i AD

Ledare. I december stod närmare 50 sopgubbar inför skranket i Arbetsdomstolen. De krävs på ett rekordstort skadestånd, 5 000 kronor per person, efter sommarens uppmärksammade konflikt.

”Lägg den fackliga splittringen bakom er”

Debatt. Den 10 december öppnar världens största automatiserade hamnanläggning, Yangshangs djuphavshamn i Shanghai. Förarlösa kranar och automatiska godsflöden innebär inte att personalbehovet blir noll.

Nu räcker det!

Debatt. Tvister mellan kvinnliga kollegor ska lösas med oljebrottning, manliga kollegor diskuterar storleken på sina kvinnliga kollegors bröst, fulla manliga kollegor tar sina kvinnliga kollegor på brösten, skämt om att slå sin partner och att kvinnor hör hemma under frukostbordet där de ska suga av mannen.

Det här är inte bara kvinnornas strid

Ordförandeord. Inom facket är det nästan tjänstefel att säga att man är nöjd med ett avtal. Men när det gäller det taxiavtal vi nu har skrivit under är jag faktiskt både stolt och nöjd.