Brexit – katastrof eller välgärning?

Krönika. Man kan konstatera att en stor del av den brittiska arbetarklassen röstade för att lämna EU. Många förvånades över detta. Likaså förvånades man över att många av de brittiska pensionärerna också röstade för att Storbritannien ska lämna det europeiska samarbetet.

Vid en närmare syn på det brittiska samhället är det kanske inte så konstigt att majoriteten av britterna röstade som de gjorde. Stora delar av landet har, i kölvattnet av den nyliberala politiken som förts sedan Thatchers dagar, drabbats av en nedläggningshysteri av traditionella brittiska företag.

Fiskeindustrin har mer än halverats, stålindustrin är nästan helt borta – liksom tusentals arbetstillfällen som aldrig kommer tillbaka. För arbetarna i dessa traditionella näringar är utbildningsnivån låg, och därmed är deras möjligheter att finna ett nytt jobb obefintliga. Någon vuxenutbildning att tala om finns inte, det har inte varit den politiska ledningens främsta mål, tyvärr.

I andra delar av ekonomin, som exempelvis offentliga sektorn, har arbetsgivarna precis som i andra länder i Europa använt möjligheten att anställa billig arbetskraft. Det är framför allt migrantarbetare från de östra delarna av Europa som utnyttjas hänsynslöst.

Kollektivtrafiken har alltid varit ett så kallat ”union-job”, det vill säga ett arbete som omfattats av kollektivavtal och fackligt medlemskap. Men dessa avtal har nu försvunnit.

Så ser det ut i många yrken som traditionellt varit ”union-jobs”. De är helt plötsligt och mindre lustigt ”non union-jobs”. Och därmed har lönerna sjunkit för arbetstagarna, medan vinsterna stigit för företagen.

Mönstret känns igen från hela Europa. Exempelvis arbetar EU mycket med att införa regler som ska underlätta för företagen.

Det låter bra – men är i själva verket ytterligare eftergifter, framför allt åt de multinationella företagen, så att attackerna mot fackföreningarna och arbetstagarna kan fortsätta. Speciellt brittiska företag har under många år haft en antifacklig attityd och en fäbless för att kräva undantag från olika EU-direktiv.

Därför behövs den brittiska fackföreningsrörelsen mer än någonsin. Vi kommer att fortsätta vårt långa samarbete med den – i kampen för rättvisa och konkurrens på lika villkor.

Själv är jag säker på att resultatet av folkomröstningen kommer leda till något gott.

Britterna har visat politiker runt om i Europa att det finns ett djupgående fel i EU-projektet. Det har blivit eliternas projekt i stället för folkets.

Därför finns det nu möjligheter att ändra den politiska inriktningen. Det är tid att stanna upp, tänka efter och sedan forma EU:s framtid efter folkets vilja.

Misslyckas politikerna med den uppgiften är risken mycket stor att vi får se EU:s sammanbrott ganska snart. Om de däremot lyckas kanske vi får se ett Europa som lever upp till de drömmar och ideal som en gång låg till grund för idén om ett enat Europa.

Det är hög tid att visa politiskt ledarskap, både nationellt och i EU!

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Lästips:

Peter Lövkvist

”Det handlar om hederlig gammal solidaritet”

Åtta frågor. En gång var han hamnarbetare i Gävle. De senaste sju åren har det i stället handlat om fackligt samarbete i Norden. Så här tänker Peter Lövkvist – ny internationell chef på Transport.

Transportarbetarens logga

EU-domstolen: Veckovila i hytten är förbjudet

Chaufförer. EU-domstolen kom med klart besked i dag: Chaufförer får inte tillbringa sin långa veckovila i hytten. En facklig seger. Men samtidigt är EU på gång att ändra dagens kör- och vilotider.

Transportarbetarens logga

Ministermöte om nya transportregler

EU. Cabotagetransporter måste vara tillfälliga. Reglerna om kombinerade transporter och cabotage behöver också samordnas så att kombitransporter med järnväg, sjöfart och lastbil inte används för att kringgå bestämmelserna. Det är Sveriges linje när transportministrarna i dag möts i Bryssel.

Om sopor – och en och annan sopa

Debatt. Det gamla ordspråket ” Den som tiger han samtycker” ligger som ett skitigt täcke över många offentliga verksamheter, som i sin iver att anpassa sig släpper tyglarna och säljer bort samhällsviktig service och omsorg till internationella marknadskrafter vars mål är att tjäna så mycket slantar som möjligt till sina ägare.

Jag vill ge en ros till …

Agneta Larsson på Transports a-kassa, för trevligt och varmt bemötande när jag kontaktade a-kassan för första gången!

Välkomna till oss så tar vi ansvar tillsammans!

Ordförandeord. Kamrater, ni har förmodligen hört talas om problemen i Göteborgs hamn och att dessa också är huvudanledningen till att regeringen påbörjat en utredning av konflikträtten. En del av er såg kanske också Uppdrag Granskning som handlade om detta.

David Ericssons senaste krönikor
David Ericsson

Därför tror jag inte på självgående lastbilar

Krönika. Alla är på tå: ingenjörer, logistikforskare, trafikplanerare, biltillverkare och allsköns konsulter. För nu är de på gång, de självkörande bilarna och framför allt lastbilarna!

Metoo i retur

Krönika. För oss som varit med ett tag är inte Metoo-upproret någon nyhet. Den stora kvinnokampen startade i slutet av sextiotalet och var som starkast på sjuttiotalet då varje del av samhället deltog.

Hur svårt kan det va?

Krönika. När jag började min chaufförsbana – för ett bra tag sen – körde jag en lastbil med tipp och kran som hette Volvo Raske. Så rask var den dock inte med sina knappt hundra hästkrafter. Styrservot satt i armmusklerna.

Landsvägens Nobelpris

Krönika. Vägen till Klockrike och Kärlek i Europa är boktitlar som är så vackra att bara de gör att man vill läsa böckerna. Den första är av Harry Martinsson, en gång nobelpristagare, och handlar om luffaren Bolle och hans liv efter vägarna vid förrförra sekelskiftet.

Lösa förbindelser

Krönika. Trots att jag är bemanningsanställd trivs jag rätt bra med mitt jobb. Visserligen kan den arbetsgivare jag varit inlejd hos i närmare sex år ge mig sparken på dagen. Men bemanningsjobbet är lite spännande, lite gambling – man vet aldrig var man hamnar.

Vem är fackpamp?

Ledare. I januari tog tv-programmet Uppdrag granskning upp konflikten i Göteborgs hamn, som primärt utkämpas mellan containerjätten APM Terminals och Hamnarbetarförbundet. Men även Transport har en nyckelroll i tvisten.

Ge medlemmarna betald utbildning om avtalet

Insändare. Jag önskar att facket skulle börja anordna regelbundna, återkommande fortbildningskurser i transportavtalet (löner, arbetstid, kör och vilotid osv) på betald arbetstid.

Metoo mobilskärm

Gärna tuff jargong, men ge fan i sexism och rasism

Debatt. Alltså. På tal om #metoo och #banaväg (som jag i skrivande stund inte vet vart det landar) och alla andra fantastiska hashtags och upprop mot sexuella trakasserier och övergrepp: Hör jag någon mer yppa orden ”äsch, jag tar det inte på allvar” eller ”jag kan stå upp för mig själv” – då kommer jag kräkas. Kaskadkräkas.

Orättvist att lägga över ansvaret på arbetarna

Ordförandeord. Det är sista ”ordföranden har ordet” för året och vi har en händelserik höst bakom oss. Vi har åstadkommit mycket tillsammans och jag är enormt stolt över det här förbundet och våra medlemmar. Det märks att vi är ett kampförbund!

Det som aldrig kom fram i AD

Ledare. I december stod närmare 50 sopgubbar inför skranket i Arbetsdomstolen. De krävs på ett rekordstort skadestånd, 5 000 kronor per person, efter sommarens uppmärksammade konflikt.

”Lägg den fackliga splittringen bakom er”

Debatt. Den 10 december öppnar världens största automatiserade hamnanläggning, Yangshangs djuphavshamn i Shanghai. Förarlösa kranar och automatiska godsflöden innebär inte att personalbehovet blir noll.

Nu räcker det!

Debatt. Tvister mellan kvinnliga kollegor ska lösas med oljebrottning, manliga kollegor diskuterar storleken på sina kvinnliga kollegors bröst, fulla manliga kollegor tar sina kvinnliga kollegor på brösten, skämt om att slå sin partner och att kvinnor hör hemma under frukostbordet där de ska suga av mannen.

Det här är inte bara kvinnornas strid

Ordförandeord. Inom facket är det nästan tjänstefel att säga att man är nöjd med ett avtal. Men när det gäller det taxiavtal vi nu har skrivit under är jag faktiskt både stolt och nöjd.