Brexit – katastrof eller välgärning?

Krönika. Man kan konstatera att en stor del av den brittiska arbetarklassen röstade för att lämna EU. Många förvånades över detta. Likaså förvånades man över att många av de brittiska pensionärerna också röstade för att Storbritannien ska lämna det europeiska samarbetet.

Vid en närmare syn på det brittiska samhället är det kanske inte så konstigt att majoriteten av britterna röstade som de gjorde. Stora delar av landet har, i kölvattnet av den nyliberala politiken som förts sedan Thatchers dagar, drabbats av en nedläggningshysteri av traditionella brittiska företag.

Fiskeindustrin har mer än halverats, stålindustrin är nästan helt borta – liksom tusentals arbetstillfällen som aldrig kommer tillbaka. För arbetarna i dessa traditionella näringar är utbildningsnivån låg, och därmed är deras möjligheter att finna ett nytt jobb obefintliga. Någon vuxenutbildning att tala om finns inte, det har inte varit den politiska ledningens främsta mål, tyvärr.

I andra delar av ekonomin, som exempelvis offentliga sektorn, har arbetsgivarna precis som i andra länder i Europa använt möjligheten att anställa billig arbetskraft. Det är framför allt migrantarbetare från de östra delarna av Europa som utnyttjas hänsynslöst.

Kollektivtrafiken har alltid varit ett så kallat ”union-job”, det vill säga ett arbete som omfattats av kollektivavtal och fackligt medlemskap. Men dessa avtal har nu försvunnit.

Så ser det ut i många yrken som traditionellt varit ”union-jobs”. De är helt plötsligt och mindre lustigt ”non union-jobs”. Och därmed har lönerna sjunkit för arbetstagarna, medan vinsterna stigit för företagen.

Mönstret känns igen från hela Europa. Exempelvis arbetar EU mycket med att införa regler som ska underlätta för företagen.

Det låter bra – men är i själva verket ytterligare eftergifter, framför allt åt de multinationella företagen, så att attackerna mot fackföreningarna och arbetstagarna kan fortsätta. Speciellt brittiska företag har under många år haft en antifacklig attityd och en fäbless för att kräva undantag från olika EU-direktiv.

Därför behövs den brittiska fackföreningsrörelsen mer än någonsin. Vi kommer att fortsätta vårt långa samarbete med den – i kampen för rättvisa och konkurrens på lika villkor.

Själv är jag säker på att resultatet av folkomröstningen kommer leda till något gott.

Britterna har visat politiker runt om i Europa att det finns ett djupgående fel i EU-projektet. Det har blivit eliternas projekt i stället för folkets.

Därför finns det nu möjligheter att ändra den politiska inriktningen. Det är tid att stanna upp, tänka efter och sedan forma EU:s framtid efter folkets vilja.

Misslyckas politikerna med den uppgiften är risken mycket stor att vi får se EU:s sammanbrott ganska snart. Om de däremot lyckas kanske vi får se ett Europa som lever upp till de drömmar och ideal som en gång låg till grund för idén om ett enat Europa.

Det är hög tid att visa politiskt ledarskap, både nationellt och i EU!

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Lästips:

Protester utanför EU-parlamentet.

Oklart läge för vägpaketet i EU

EU. Stämningen var hetsig både i EU-parlamentet och utanför i morse. Transportutskottet debatterade och röstade om det stora vägpaketet. Förhoppningar om EU-krav på schystare villkor grusades delvis. Men sista ordet är inte sagt än.

Tommy Wreeth

Klimatfrågan är viktig för facken

Ordförandeord. Jag vill avsluta det här året med att prata om hopp och framtidstro.

Transportarbetarens logga

Schystare villkor på väg i EU

EU. Nattmanglingar krävdes för att EU:s transportministrar skulle komma fram till en överenskommelse om schystare villkor på vägarna. Svenska Tomas Eneroth (S) är nöjd. Transport och de europeiska facken vill komma längre.

Jag orkar snart inte mer!

Insändare. Har jobbat skift i snart 14 år. Kört lastbil dag som natt. Känns som att jag aldrig är ledig. Hinner aldrig återhämta mig.

Gör fackkurser obligatoriska!

Insändare Tycker att facken generellt gör ett bra jobb i Sverige, men man måste bli mycket bättre på att utbilda sina arbetare.

När alla tänker som chefen …

Krönika. Det var en gång en liten, liten chef på ett litet, litet taxibolag. Vi kan kalla honom Loffe. Företaget finns i kustbandet men ägs av Stora bolaget i storstaden. Vi kan kalla det Skärgårdstaxi. Här utövar Loffe sin egen version av ledarskap.

David Ericssons senaste krönikor
David Ericsson

Driving home for Christmas

Åkeri. När jag körde av färjan härom kvällen i Helsingör såg jag något märkligt. En tom utländsk dragbil framför mig lämnade hamnområdet, vände i rondellen utanför och körde tillbaka in mot terminalen.

Världens uslaste Europaväg

Vägar. I slutet av artonhundratalet byggdes en elektrisk järnväg från Stockholm till Djursholm. Den var så dålig att den kallades ”Världens uslaste järnväg”. Dagens motsvarighet i landsvägstrafiken är E4:ans 2+1-väg utanför Ljungby.

En brytningstid

Minnen. Åttiotalet – en speciell tid. Både så lik och så olik våran i dag. Industrin var stark i Sverige och det var inte Göteborg utan Stockholm som var Sveriges största industristad.

Döden blir oftast bara en liten notis

Ledare. Vasagatan i centrala Stockholm. En vit lätt lastbil från en flyttfirma parkerar i lastzonen vid trottoarkanten. Föraren och två medhjälpare hoppar ur och fäller ner bakgavellyften.

Medlemmarna ska inte behöva oroa sig

Ordförandeord. Det är svårt att skriva en krönika utan att först beröra den rapportering som har varit runt vårt förbund i olika medier. Jag vill börja med att säga att jag är ledsen att våra medlemmar ska behöva uppleva detta ännu en gång.

Facket måste tåla öppenhet

Ledare. Fackpampar åkte på resa för 600 000 kr. Rubriken är hämtad ur tidningen Metro och handlar förstås om Transports uppmärksammade resa till kongressen i Singapore.

Vilda västern-kultur i färdtjänsten

Debatt. Det finns i dag många exempel på att färdtjänsten är en central samhällsfunktion med mycket stora och allvarliga problem. Man kan med fog börja tala om kris!