Peter Kolmodin
Close
Den nya djurbilen var utrustad och klar. Då kom kallduschen … Peter Kolmodin är besviken på slakteriet i Linköping. ”De blåste både mig och åkeriet”, säger han.
Close

Blåst på drömjobbet

Mötet. Nytt jobb. Ny lastbil, skräddarsydd efter hans eget huvud. Och en körning som gjorde att han kom hem varje kväll. Peter Kolmodin var glad. Riktigt jäkla glad.

Kossor
Peter Kolmodin
Peter Kolmodin
Tjur

– Jag tänker på det varje dag. Kan bara inte släppa. En skandal är det. Skriv det med stora bokstäver på förstasidan, suckar han. SKANDAL!

Utanför fönstret drar snökanonen in från Kattegatt. Innan vi är klara är det kväll och gårdsplanen täckt av tung snö.

Peter Kolmodin har varit med i Transportarbetaren tidigare. Första gången handlade det om en olycka där en arbetskamrat klämdes svårt under en fallande ramp bak på djurtransportbilen.

Några månader senare löd rubriken ”Sista resan”. Nu skulle hans åkare sluta köra nötboskap och sälja av två bilar. Peter Kolmodin var uppsagd.

Det var på våren 2016.

Direkt efter gick han arbetslös en kort period innan ett påhugg dök upp. Som slamsugare. Han varvade slam med inhopp som djurtransportör. Och som expressarbetare åt en tidigare arbetsgivare – en flyttfirma i Halmstad.

Peter visste vad expressjobbet innebar. I flera år hade han kört flyttlass över hela Europa och hunnit tröttna rejält på uteliggandet.

När slamjobbet och djuruppdragen tröt var han tillbaka på heltid bland flyttkartonger och kontorsmöbler. Fast med inrikeskörningar som lyckligtvis innebar få övernattningar i bilen.

Då, på vårkanten 2018, ringde plötsligt telefonen.

– Det var min gamla djurtransportåkare. Han berättade att slakteriet i Linköping hört av sig. De ville att åkeriet skulle skaffa en bil och börja köra boskap från Västsverige till slakteriet. Inte gris alltså, utan tjurar och kor.

– Åkaren frågade om jag ville hoppa på igen. Jag skulle få utforma bil och släp precis som jag ville. Utgångspunkten skulle vara här, jag skulle vara enda förare på bilen och ha den hemma i Getinge. Och inget uteliggande.

När Transportarbetaren var med på ”sista resan” konstaterade Peter Kolmodin att djurtransporterna var ett avslutat kapitel. Att det var dags att gå vidare.

– Innerst inne var det ju inte så, säger han. Jag saknar djuren. Det är en speciell utmaning. Du måste vara koncentrerad varje sekund, annars är det farligt. Jag gillar adrenalinpåslaget, så är det bara.

Peter Kolmodin 2016
Peter Kolmodin 2016. Han jobbar inte längre som djurtransportör, men saknar arbetet. Foto: Jan Lindkvist

Peter Kolmodin förklarar att han inte bara saknade djuren, utan också kontakten med lantbrukarna som han återkom till med jämna mellanrum. Han tystnar mitt i en mening.

Bilderna kommer upp i mitt huvud från de två resor vi gjorde tillsammans.

Moderna gårdar. Stordrift. Men också gamla gistna lagårdar där spindelväven hängde som draperier i fönstren. Med tystlåtna gubbar i blekta blåställ. Och kor med stora vidöppna ögon som nog anade faran. Fast kanske inte att de – när de tjänat ut som mjölkmaskiner – skulle sluta sina liv som ”100 procent nötkött” på McDonalds.

På några ställen lastade vi tjurar. Som den bjässe som bjöd upp till dans när Peter Kolmodin backat till med lastbilen. Eller rättare sagt, det var precis vad den inte gjorde. Tjuren valde att blunda och stå blick still, med ångan pumpande ur näsborrarna.

Det behövdes inget längre grubblande för Peter Kolmodin. Han tackade ja till det nya jobbet som djurtransportör och sa upp sig på flyttfirman. Under sommaren och hösten ryckte han sedan in på djuråkeriet – på en grisbil och på en vanlig styckegodsbil som åkaren har.

Parallellt beställdes en ny djurbil till Peter, en Volvo. Ett bra begagnat tyskt släp köptes in för att göra ekipaget komplett. Släpet byggdes om så att hela ekipaget fick dubbla våningsplan och fjärrmanövrerade dörrar och väggar.

– Det är saker som ökar säkerheten för transportören, förtydligar Peter.

En bit in på hösten fick han en föraning. Uppdragen som slakteriet la ut på åkeriet blev färre. Men han slog bort det ur tankarna och två veckor före jul var den nya Volvon klar. Peter Kolmodin fick i uppdrag att hämta hem den. Lite småfix återstod, men några dagar före jul var ekipaget redo för premiärturen med boskap till Linköping.

Peter knappar fram en bild i telefonen. Han poserar vid nya bilen, med handen på viltskyddet i blänkande rostfritt stål.

Säger:

– Jag vet inte exakt vilket datum det var, men runt den 18–19 december upptäckte min åkare att det inte fanns några lass inbokade från slakteriet. Bara lite slaktdjur som skulle till Finland. Det var inte alls vad som gjorts upp.

– Jag hade till och med noterat vilka dagar jag skulle jobba kring jul och nyår, men det var bara att blåsa av. Slakteriet hade grundlurat oss.

Det fanns inget kontrakt, inget skrivet om uppgörelsen. Kort efteråt la åkeriet ut bilen på Blocket. En splitter ny bil för fyra miljoner kronor. Den såldes med förlust, släpet står kvar hos Volvo i Halmstad. Det är också till salu.

Peter Kolmodin har svårt att behålla lugnet när han återger det som hänt. Besviken är ett ord som inte förslår:

– Det här var en chans man inte får många gånger i livet. Jobbet hade varit helt perfekt. Mina hemförhållanden klarar inte att jag ligger ute i veckorna.

– Såg du allén upp till vårt hus förresten? Jag höll på en vecka och kapade grenar, så att djurbilen skulle kunna köras upp till gårdsplanen. Jag skulle ju ha den här hemma.

Han kommer in på känslor som man antagligen måste vara yrkesförare för att begripa. Den speciella lukten i en fabriksny lastbil. Inget som glappar. Allt är rent, fräscht.

– Det finns ju förare som knappt låter åkaren klättra upp i hytten, när det är dags för semester. Fast det viktigaste för mig var ändå att komma hem på kvällarna. Det är okej med långa dagar, 13–14 timmar, men jag vill sova hemma.

– När det här jobbet försvann tog det bara någon dag innan en annan djuråkare ringde och erbjöd mig jobb. Men det var baserat på att ligga ute. Jag kan inte. Vill inte.

Peter Kolmodin önskar att han kunde tränga undan tankarna på slakteriets blåsning och gå vidare.

– Jag försöker, men fortsätter att älta och älta. Man beter sig inte på det sättet som slakteriet gjorde. Åkaren säger att det sällan skrivs kontrakt i branschen. Det finns inga bevis på vad som gjordes upp.

– Men den nya bilen är väl bevis nog? Ingen investerar väl fyra miljoner, utan att ha fått ett löfte? Även muntliga gäller ju.

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Lästips:

Transportarbetarens logga

Vi chaufförer borde få bättre betalt

Insändare. Enligt SCB var medianlönen i Sverige 30 900 kronor 2018. Medellönen för män i Sverige 2018 var 36 500 kronor, allt enligt SCB.

Transportarbetarens logga

Franska HD ger Uber bakläxa – förare inte ”fri yrkesutövare”

Plattformsarbetare. Chauffören borde ha varit anställd när han körde för Uber, för han hade inget fritt jobb. Det säger franska Högsta domstolen, och föraren kan nu kräva företaget på 800 000 kronor. Hundratals liknande rättsprocesser ligger i startgroparna i Frankrike.

Transportarbetarens logga

Strid om slopat krav på C-körkort

Flyg. Gate Gourmet på Arlanda är pilotprojekt. För att köra lastbil med gods till planen räcker det med B-körkort. Fel och farligt, enligt fack och många chaufförer.

Hallå där!

Karin Wennerberg

… konstkonsult med uppdrag att göra LO:s konst mindre gubbig.

Avtalsrörelsen
Illustration avtalsrörelsen miljöarbetare

Fokus på arbetsmiljön

Miljöarbetare. Otrygga jobb med upphandlad sophämtning. Tuff arbetsmiljö i en tung bransch. Men i årets avtalsrörelse (som skjuts upp till hösten, på grund av coronaviruset) har mullret från Stockholms sopgubbar tystnat.

Tonny Falk

Sophämtare lever i ständig otrygghet

Miljöarbetare. Tonny Falk väntar på lastkajen. Han tar emot farligt avfall, och han har en rak hälsning till Transports avtalsförhandlare: – Jobba hårt för oss här ute!

Elin Jonsson

Ensamarbete en het potatis

Bensin. Mackarna har blivit färre och de flesta är i dag obemannade. Men om bensinstationerna kapar åt sig elbilarna kan det vända och bli mer korv och kaffe sålt. I avtalsrörelsen lär arbetstiderna bli en het fråga.

Däckskiftarna, Karlstad

”Vi kommer att ta upp frågan om arbetstidsförkortning”

Gummi. Tänk dig ett jobb när nästan allt ska hända under ett par veckor på hösten och ett par veckor på våren. Du som jobbar på gummiverkstad vet hur det är. Makten över arbetstiderna är en tung fråga i avtalsrörelsen.

Kultur
John Eyre

John ser magin i gamla jänkare

Konst. Amerikanare från 1950- och 60-talen. Stora glänsande skepp som kom mullrande längs vägen var magi för pojken John Eyre. Känslan har stannat kvar och han målar dem om och om igen.

Granskning: Pensionsfusket
Houshang Rahmati

Han upptäckte att pensionskontot var nollat

Pensionspremier. Houshang Rahmati trodde på överenskommelsen med sin arbetsgivare. Men bevakningsbolaget tog sedan tillbaka pengar som hade betalats in till Fora.

Månadens medlem
Melinda Åsén

Melinda älskar retroprylar

Samlaren. – Hej, älskling … – Vad vill du nu att jag ska hämta? Så låter det ofta när retrofyndande Melinda Åsén ringer upp sin sambo från lastbilen.

Camilla Ländin

Lär dig hantera härskarteknik

8 frågor. ”Har du ingen humor? Jag skämtade bara.” Känns det igen? Organisationskonsulten Camilla Ländin hjälper oss upptäcka, hantera och i bästa fall förebygga härskarteknik.

Månadens sektion
Pensionärssektionen i Göteborg

Sökes: Transport-pensionärer!

Seniorer. – Var är ni, alla pensionärer? Sven Olof, Gösta, Jan-Erik, Käth, Christer, Stefan, Johnny och Bengt har samlats på Göteborgsavdelningen. Gänget utlovar varm vänskap, resor – och heta diskussioner.

Granskning
Transport har 36 regionala skyddsombud

Regionala skyddsombud under attack

Arbetsmiljöarbete. Regeringen försökte stärka de regionala skyddsombuden. Svaret blev massiv kritik. Nu hotas fackens rätt att välja regionala skyddsombud på allvar.

Johnny Wiklund, RSO avd 18

Johnny finns där när skyddsombud saknas

Arbetsmiljöarbete. Johnny Wiklund är regionalt skyddsombud. Han för arbetstagarnas talan i arbetsmiljöfrågor när det inte finns något skyddsombud på arbetsplatsen.

Daniel Wallfors, RSO avd 25

RSO – ett jobb med olika roller

Arbetsmiljöarbete. – Trenden jag ser är att arbetsgivarna slimmar och slimmar. Det gäller alla våra branscher. Följden blir ökad stress, och i förlängningen fler arbetsolyckor. Tvärtemot vad samhället strävar efter, säger Daniel Wallfors.