Att syna förbundet ingår i jobbet

Ledare. Måste inte en fackförbundstidning vara lojal med förbundet? Häromdagen fick jag frågan vid fikabordet. Jag har fått den ganska många gånger under årens lopp. Svaret är varken enkelt eller självklart. Tidningen, anser jag, ska i första hand vara lojal med medlemmarna. Och medlemmarna är väl förbundet, kan man förstås invända.

Medlemmarna har faktiskt valt de företrädare som sitter i styrelse, ledning med mera …

En rimlig utgångspunkt är att tidningen ska vara lojal med sitt uppdrag. Det vill säga göra det som ägarna, ytterst medlemmarna, ålagt den att göra.

För Transportarbetaren är kruxet att det inte finns någon formulerad ägarpolicy och frågan diskuteras sällan i organisationen.

När jag tillträdde som chefredaktör och ansvarig utgivare 2002 var det ingen i den dåvarande ledningen som frågade hur jag såg på tidningen eller hade synpunkter på vilken inriktning den borde ha framgent.

Jag har tolkat det som att vi skulle fortsätta på den inslagna vägen. Transportarbetaren är Transports medlems- och förbundstidning med målet att berätta om vad facket gör. Vi ska skildra medlemmarnas arbete och jobbvillkor och granska arbetsmarknaden och dess mekanismer kritiskt.

Som jag, och i princip alla andra redaktörer inom fackförbundspressen, tolkar det är en av våra huvuduppgifter också att granska förbundet, den fackliga organisationen. Helt enkelt kolla att fattade beslut följs och att medlemmarnas pengar används på bästa möjliga sätt.

Det är en sorts revisorsuppgift där det även ingår att uppmuntra till debatt och diskussion om facket och fackets roll i samhället.

Den interna granskningen är inte okomplicerad. Transportarbetaren delar lokaler med förbundet och personalen är våra arbetskamrater. Det kräver integritet hos redaktionen och klara spelregler. Liksom ett öppet klimat där man inte hugger varandra i ryggen.

Det är också min bestämda uppfattning att vårt arbete i grunden förutsätter en journalistisk tidning där den ansvarige utgivaren finns på redaktionen – inte någon annanstans i förbundet.

Numera har i stort sett alla svenska fackförbund valt att ha självständiga tidningar, med egna ansvariga utgivare. Det är en lösning som facken och dess medlemmar ska vara stolta över.

För det signalerar självförtroende, att förbunden tror på det man gör.

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Bygg infrastruktur så att hela Sverige kan leva

Debatt. Den infrastruktur vi bygger i dag kommer att ha en inverkan på samhällsutvecklingen hundratals år framåt i tiden. Än i dag påverkas regioner av hur järnvägar byggdes under 1800-talet. Dagens infrastruktursatsningar bör därför bygga för det samhälle vi vill ha i framtiden lika mycket som de möter de behov som existerar just nu.

Nollvision – för vem?

Debatt. I fjol fick 58 personer sätta livet till på jobbet och hittills i år är det åtta personer som omkommit på arbetet. Det är skrämmande. Fortsätter trenden hela 2019 pekar siffrorna mot närmare 100 döda!

David Ericssons senaste krönikor
David Ericsson

En strömlös ledning

Efter stormen. Jag somnade inte förrän vid fyratiden på morgonen när orkanen Alfrida drog in. Stugan i skärgården skakade och de lösa nockplåtarna som jag borde satt fast i höstas hamrade och slog.

Driving home for Christmas

Åkeri. När jag körde av färjan härom kvällen i Helsingör såg jag något märkligt. En tom utländsk dragbil framför mig lämnade hamnområdet, vände i rondellen utanför och körde tillbaka in mot terminalen.

Världens uslaste Europaväg

Vägar. I slutet av artonhundratalet byggdes en elektrisk järnväg från Stockholm till Djursholm. Den var så dålig att den kallades ”Världens uslaste järnväg”. Dagens motsvarighet i landsvägstrafiken är E4:ans 2+1-väg utanför Ljungby.

Jag väntar mig politisk turbulens

Ledare. Efter månader av politiskt käbbel har vi fått en rödgrön regering. En vänsterregering som till betydande delar ska driva högerpolitik.

Högt pris för en röd-grön regering

Ordförandeord. Det är bra att Sverige nu har en regering och det är bra att statsministern heter Stefan Löfven. Det som inte är bra är att priset för den överenskommelse som har slutits mellan S, C, L och MP riskerar att bli alldeles för högt.

Jag orkar snart inte mer!

Insändare. Har jobbat skift i snart 14 år. Kört lastbil dag som natt. Känns som att jag aldrig är ledig. Hinner aldrig återhämta mig.

Gör fackkurser obligatoriska!

Insändare Tycker att facken generellt gör ett bra jobb i Sverige, men man måste bli mycket bättre på att utbilda sina arbetare.

Debatt: Facket & framtiden

På en död planet finns inga jobb

Ulf Jarnefjord: Utsläppen av växthusgaser måste minskas drastiskt för att den globala uppvärmningen ska hejdas. Detta är en ödesfråga också för fackföreningsrörelsen.

Biltvätt

Vår förbannade skyldighet

Bengt Sandberg: Fackföreningsrörelsen i Sverige har tagit ställning för att ta kamp för de papperslösa. Därför startades i september 2008 Fackligt center för papperslösa. Centret ska vara en motor bland förbunden mot att människor utnyttjas på svenska arbetsplatser.

Så lyfter vi facket

Johan Eriksson: En fackförening utan aktiva medlemmar är en fackförening utan kraft! Arbetarrörelsen måste bli en rörelse igen. Vi måste våga titta framåt. Inte fastna i en romantisk bild av vad vi en gång varit och med sorgsen blick förlamat konstatera omöjligheter och problem.

Det handlar om världsbilden

Jesper Bengtsson: Jag tror att valet i september kan sammanfattas med fyra ord: Det handlar om världsbilden. Jag är dessutom övertygad om att de fackliga organisationernas största utmaning under de kommande åren är att klara av att forma och etablera sin egen bild av vilket samhälle vi lever i.

När alla tänker som chefen …

Krönika. Det var en gång en liten, liten chef på ett litet, litet taxibolag. Vi kan kalla honom Loffe. Företaget finns i kustbandet men ägs av Stora bolaget i storstaden. Vi kan kalla det Skärgårdstaxi. Här utövar Loffe sin egen version av ledarskap.

David Ericsson

Driving home for Christmas

Davids krönika. När jag körde av färjan härom kvällen i Helsingör såg jag något märkligt. En tom utländsk dragbil framför mig lämnade hamnområdet, vände i rondellen utanför och körde tillbaka in mot terminalen.

Döden blir oftast bara en liten notis

Ledare. Vasagatan i centrala Stockholm. En vit lätt lastbil från en flyttfirma parkerar i lastzonen vid trottoarkanten. Föraren och två medhjälpare hoppar ur och fäller ner bakgavellyften.