Anten-Gräfsnäs järnväg drivs av ideella krafter. Banarbetarna slevar i sig morotssoppa på lunchrasten vid station Arelid.
Close
Anten-Gräfsnäs järnväg drivs av ideella krafter. Banarbetarna slevar i sig morotssoppa på lunchrasten vid station Arelid.
Close

Arbetsmyra med örnkoll på maten

Tåg. Hon är egentligen inte särskilt intresserad av lok, räls eller slipers. Ändå skulle ångloken och rälsbussarna mellan Anten och Gräfsnäs gå betydligt trögare utan Ylva Bokgren.

Arbetsmyran i den västgötska järnvägsföreningen är desto mer engagerad när det handlar om mat, siffror och gemenskap. Och för ett par månader sedan fick hon kvitto på att hennes insatser är oumbär­liga för att bevara kulturen och kunskapen kring den smalspåriga järnvägen.

– Roligt med en duktighetsklapp, säger hon kort om utmärkelsen. Sen gör det inget att man fick 5 000 också, de lär gå till bensinen – jag har tio mil hemifrån Skara till stationen i Anten.

I verkstaden pågår renovering av ett ånglok från 1940-talet. På banan byter runt 30 män ut gamla slipers. Och om några dagar är det kurs för blivande ånglokseldare.

Men det är Ylva Bokgren som vet att det ska vara ett mått kaffe – plus lite mer – till en termos. Hon köper in frukost­maten, lagar lunchen och middagen till alla dem som hellre skruvar på lok och byter syllar. Hon har koll på pengarna, säljer biljetter, köper in souvenirer och är för tillfället IT-ansvarig. Och hon ser till att den banarbetare som inte har så mycket hår sätter på sig kepsen om solen skiner.

– Alla har en betydelse i vår förening och alla är med på sina egna villkor, säger Pierre Enbert i styrelsen. Men utan Ylva fick vi ingen mat – och då skulle det inte fungera.

Som en av få kvinnor i ett järnvägssällskap i Göteborg blev Ylva Bokgren värvad till föreningen som driver Anten-Gräfsnäs järnväg på 1970-talet. Där träffade hon Lars (som numera är ordförande) och på den vägen är det.

– Jag är lite petig när det gäller mat, förklarar Ylva Bokgren. Och när det enda man fick här var fiskpinnar, ketchup och pulvermos började jag laga den själv.

I vår har hon utsetts till Årets arbetsmyra bland alla omkring 15 000 ideella krafter på Sveriges arbetslivsmuseer. De museer som visar hur folk jobbade och levde förr, och som drivs av obetalda eldsjälar. Den egna föreningen nominerade henne och juryn som är knuten till Arbetets museum valde ut henne.

Beskriv dig själv!

– Ojojoj, otålig. Allt ska helst vara gjort i går. Kontrollfreak. Och så är jag faktiskt en arbetsmyra, jag håller på ständigt. Så länge jag är vaken och tills det är klart.

– Sen tycker jag att det är roligt att laga mat, och det är roligt när grytorna töms. Då ser jag själv om det var gott, och jag vet att ungkarlarna gärna kommer när jag lagar mat.

Den här soliga majdagen puttrar morotssoppa med räkost på spisen, lite extra cayennepeppar ska i efter avsmakningen. Vid tolv kör Ylva Bokgren ut soppan, bröd, pålägg, öl, saft och kaffe till stationskuren i Arelid, dit banarbetarna kommer från båda håll. 800 slipers ska bytas under en vecka.

Helena Törnqvist, arbetslivsintendent vid Arbetets museum i Norrköping, har en förklaring till allt det ideella arbete som görs i Anten-Gräfsnäs järnväg och alla andra arbetslivsmuseer:

– Kulturarvet, säger hon. De brinner för sitt intresse och blir tillfredsställda av att vara med och spara något som annars skulle ha gått förlorat. För eldsjälarna är det värt att satsa både sin tid och ibland sina pengar på detta.

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Lästips:

En låda med gamla bilder fanns kvar när det gamla hamnkontoret skulle utrymmas. I mitten syns Börje Lindstrand, Potatisen kallad, enligt före detta kranföraren Rolf Landin som minns det mesta. Årtalet är okänt.

Vem bryr sig om en vanlig arbetares vardag?

Kultur. När Helsingborg bygger en ny stadsdel i Oceanhamnen finns de med: berättelserna om kaffet på Ingas café, hur kvinnokarlen Rune Takläggare flirtade och när den spritsmugglande vaktmästaren åkte fast.

Göran Everdahl

Lite mer lagom, tack!

Kultur. Inte för lite. Aldrig för mycket. Radiospanaren Göran Everdahl har skrivit en hel bok i ämnet och tycker det är dags att uppvärdera vårt svenskaste svenska. – Vi lever i en tid när det behövs lite mer lagom, säger han.

Demokrati

Våga ta snacket om demokratin!

Kultur. ”Det är i dag vi måste agera om vi vill ha en demokrati i morgon”. Förintelsens överlevare Hédi Frieds ord biter sig fast. Väktaren Niklas Strand tycker att vi ska våga ta snacket vid fikabordet. Vad kan du göra för att skydda demokratin?

Santiago Bautista

”Appen är min chef”

Mötet. Santiago Bautista försörjer sig med att cykla ut mat till hungriga kunder. Han för också en envis kamp mot sin arbetsgivare för att göra jobbet säkrare.

En låda med gamla bilder fanns kvar när det gamla hamnkontoret skulle utrymmas. I mitten syns Börje Lindstrand, Potatisen kallad, enligt före detta kranföraren Rolf Landin som minns det mesta. Årtalet är okänt.

Vem bryr sig om en vanlig arbetares vardag?

Kultur. När Helsingborg bygger en ny stadsdel i Oceanhamnen finns de med: berättelserna om kaffet på Ingas café, hur kvinnokarlen Rune Takläggare flirtade och när den spritsmugglande vaktmästaren åkte fast.

Special: Arbetskläder
Arbetskläder, klippdockor

Vem betalar dina kläder?

Ingen rättvisa. Det finns företag som struntar i avtalen. Och det finns arbetsgivare som är generösa när det gäller personalens kläder och skor. För att hitta två goda exempel åkte vi till Luleå.

Ordningsvaktskläder på skyltdockor.

Stora skillnader i Transports avtal

Avtalsfråga. Kläder och/eller skor nämns i de flesta av Transports kollektivavtal. Här kommer kortkorta utdrag ur avtalen.

Ulf Karlander och Betsy

Securitas skor sin personal

Bevakning. Skor till anställda som går på hårda cementgolv, stumma asfaltsytor och isiga trottoarer? Självklart tycker ett av de stora företagen i bevakningsbranschen.

Göran Everdahl

Lite mer lagom, tack!

Kultur. Inte för lite. Aldrig för mycket. Radiospanaren Göran Everdahl har skrivit en hel bok i ämnet och tycker det är dags att uppvärdera vårt svenskaste svenska. – Vi lever i en tid när det behövs lite mer lagom, säger han.

Daniel Bergman håller ett öga på trafiken. Hastig­heterna går ner först när det bildats kö.

Yrke: Krockskydd

Bärgning. TMA-chaufförens jobb är att rädda liv. Bilens lysande bakparti hjälper till att undvika olyckor. Och när smällen väl kommer ska skyddet rädda livet på både olycksfågeln och de som är på väg att bli överkörda.

Färdtjänst
Man i permobil vid taxikön på Centralstationen i Stockholm.

Missnöjet pyr bland färdtjänstförarna

Förare. Är det sant att färdtjänstförare i Stockholm medvetet ”gömmer sig” för väntande resenärer för att komma undan dåligt betalda körningar? ”Det förekommer”, säger en chaufför på Sverigetaxi. ”Nej, det går inte. Växeln ser oss hela tiden på gps:en”, säger en kollega.

Taxikö utanför Centralstationen i Stockholm.

”Ska man klara sig måste man fuska, muta och trixa”

Åkare. – Vi är pressade från alla håll. Av förarna. Facket. Beställningscentralen. Färdtjänsten. Det känns som om politikerna glömt taxibranschen. Fler och fler åkare pratar om konkurs som enda utväg.