Är det här verkligen smällar vi ska ta?

Debatt. Dåliga villkor, taskiga miljöer, låga löner, långa arbetspass och chefer som blundar. Unga arbetstagare som sliter och kämpar under fruktansvärda förutsättningar. Arbetsmiljön i nutidens Sverige.

Jag läste i dag om den 21-åringe metallarbetaren som fick 55-procentiga brännskador efter en arbetsplatsolycka för två år sedan. Arbetsgivaren ansåg att det arbete han skulle göra, tillsammans med sin kollega, skulle utföras på två dygn. Ett arbete som enligt experter bör ta cirka två veckor.

Det hela slutade med brännskador och ett dödsfall. 21-åringen kan fortfarande inte leva ett normalt liv efter sina skador. Hans kollega och vän lever inte alls. Vem har då tagit ansvaret för detta? Ingen. Har företagen bett om ursäkt för det misstag som i princip tog två unga killars liv? Nej.

När jag läste om detta och lyssnade på intervjun med 21-åringen började jag tänka på något jag själv jobbat med på senaste tiden, nämligen dagens arbetsmiljö på olika arbetsplatser. Är det ens någon som bryr sig längre? Vi arbetstagare har gett upp, till arbetsgivarens fördel. Ingen säger något längre, vi måste hålla tyst och stå ut. Eller?

Arbetsmarknaden är i mina ögon en katastrof. Bostäderna är dyra och högskoleplatserna fylls snabbare än någon hinner blinka. Självklart ger detta arbetsgivarna en möjlighet att utnyttja desperata och panka ungdomar. Det är ju rena guldläget för företagen. Vi unga vuxna gör i dagens läge i princip vad som helst för att försörja oss. Jag har själv jobbat tiotimmarspass utan rast, jag har själv pendlat genom hela Stockholm klockan 05.00 för att bemanna en kassa i en Ica-butik jag aldrig hört talas om. Jag har arbetat på ställen utan något som helst avtal, vissa utan anställningsbevis. Jag har jobbat för obefintlig lön.

Jag har känt och känner många personer, som fått både fysiska och psykiska skador på grund av sin arbetsplats. Är det inte ryggproblem på grund av omänskligt tunga lyft dagligen, så är det depressioner eller utbrändhet på grund av alldeles för långa och stressiga arbetsdagar. Jag har själv haft arbetsgivare och chefer som väntar tills den dagen någon faktiskt blir skadad. Då har vissa agerat, andra inte. Ingen lyssnar under tidens gång. Ingen är villig att förbättra arbetsmiljön.

Anser de att vi helt enkelt ska nöja oss? Vi har jobb, vi ska vara tacksamma för det. Att det skadar vår hälsa och vårt välmående är inte särskilt viktigt.

Eftersom vi ofta inte erbjuds fasta anställningar kan vi åka ut om vi inte sköter oss. Vi byts ut lika ofta som man byter blöja på ett spädbarn. Har vi ont i kroppen, känner oss orättvist behandlade, saknar rätt utrustning eller anser att vi får för dålig lön, ja då kan vi lika gärna söka nytt jobb. Det finns tusentals arbetslösa ungdomar i Sverige som kan jobba med dåliga villkor i några månader. Sedan kan arbetsgivaren byta ut dem också och ta emot nästa gäng.

I mina ögon är det inte ett dugg konstigt att ruljangsen på personal hos företagen är så pass stor. De kan ju i princip utsätta oss för vad som helst, de vet att vi är desperata.

När vi vågar stå på oss och sätter ner foten, då kan vi säga tack och hej.

Jag har på min egen fritid, tillsammans med ett antal eldsjälar, arbetat med att förbättra min egen och mina kollegors arbetsmiljö och villkor. Arbetsgivaren har – inte särskilt förvånande – arbetat emot oss. Dragit ut på problemen, försökt slingra sig undan. Anställt ny personal som håller tyst och nöjer sig.

Det är jobbigt, tufft och kräver energi, men vi måste börja stå på oss! Vi måste få företagen att se oss som människor, inte leksaker man kan byta ut eller reklamera så fort de går sönder på grund av att man lekt med dem på fel sätt.

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Lästips:

Jan Lindkvist, chefredaktör på Transportarbetaren.

Hur många hundra miljoner bjuder du på?

Ledare. Mil efter mil av asfalt. Mobilens gps-app mäter farten och ger lite underhållning längs den monotona E4:an. Då och då hamnar jag bakom lastbilar, svenska eller utländska. Många tycks ligga kring 87–88 kilometer i timmen. Det vill säga 10 procent över laglig hastighet.

Arlanda, flygplan, regngrå ruta

Så hårt slår krisen

Flyg. Resandet har störtdykt. Flyg och taxi är i kris. Permitteringar, varsel och uppsägningar följer i coronans spår. Men några ljusglimtar finns – och en strimma hopp.

Motorvägen 1-30 i Murcia, Spanien

Tufft för lastbilsförare i Europa och USA

Åkeri. Lastbilsförare hyllas ibland som hjältar i coronakrisen, men vanligare är att de bemöts som pestsmittade när de levererar sina varor till kunderna. I Turkiet blev en förare arresterad när han på Facebook vittnade om sin omöjliga arbetssituation.

Vi vill också uppleva en morgondag

Min vardag. Vi färdtjänstförare är de som får vardagen att gå runt för många i landet. Ibland med livet som insats. Ta den tanken med er när ni möter oss i trafiken, skriver Peter Eriksson som kör åt ett litet bolag i Uddevalla .

Dags att sätta ned foten om tvåskift

Insändare. Hej! Läste artikeln Miljöarbetare tvingas jobba tvåskift. Många privata företag lägger fler kärl på färre bilar och personal. Personalen blir lidande, fordonsvård uteblir, kunder får inte tömt.

Varför ingen löneförhandling förrän i höst?

Insändare. Hej. Läste Transportarbetaren i dag. Och jag blev både förvånad och besviken då löneavtalen för 2020 förlängts till den 31 oktober, på grund av corona. Innebär det att vi blir blåsta på minst sju månaders löneförhöjning?

David Ericssons senaste krönikor
David Ericsson

I väntan på jobb

Kristider. Jag har varit med om flera kriser i arbetslivet. Och frågan är om det inte alltid är lite kris. När som helst kan förutsättningarna ändras och jobb försvinna i någon upphandling eller för att ett konkurrerande företag lagt ett skambud.

Ett andetag

Arbetare. Den här krönikan ska inte handla om coronan, covid-19. Den ska inte handla om att regering och riksdag inte tillsett att regionerna hållit beredskapslager. Inte heller om att samtliga myndigheter: Folkhälsomyndigheten, MSB, Socialstyrelsen, regionerna, kommunerna, riksdag och regering, inte en enda av alla instanserna har lyft ett finger för att i förväg skydda sin befolkning mot pandemier.

Viruset och socialismen

Corona. Coronaviruset har fått alla världens epidemiologer, läkare och virusforskare på tå. Men hittills har jag bara hört en av dem säga det uppenbara: att ett likadant eller än värre virus kan komma i framtiden. För virus vandrar runt och som jag minns Hongkonginfluensan så återkom den år efter år då jag var barn.

Hur många hundra miljoner bjuder du på?

Ledare. Mil efter mil av asfalt. Mobilens gps-app mäter farten och ger lite underhållning längs den monotona E4:an. Då och då hamnar jag bakom lastbilar, svenska eller utländska. Många tycks ligga kring 87–88 kilometer i timmen. Det vill säga 10 procent över laglig hastighet.

Vi har några viktiga fajter att klara av

Ordförandeord. Det här året, 2020, har verkligen skakat om det mesta som vi känner som bekant. Och det har redan gett oss en ny verklighet full av utmaningar och möjligheter. Jag kan se att många därute hjälps åt och drar lasset åt samma håll. Det är något bra och fint som sker runt den gemensamma fienden corona.

Facklig samling – 10 fackliga organisationer

Vi vill stärka det brottsförebyggande arbetet

Debatt. Det brottsförebyggande arbetet måste stärkas genom en bred mobilisering från hela samhället. Nu inleder vi ett långsiktigt samarbete för att bromsa den negativa utvecklingen, med en kriminalitet som sjunker allt lägre ner i åldrarna. Vi påbörjar arbetet med facklig samling för att stärka det brottsförebyggande arbetet och samordna det tidiga stödet till barn och unga i riskzon.

Matappar, förklara er!

Insändare. Företag som Foodora och Uber Eats, det är dags att ni förklarar er. Vi vill kunna använda era tjänster med gott samvete. Men när ni vägrar teckna kollektivavtal för era arbetare är det svårt för oss att göra det.

Människors olika värde

Insändare. Jag har just sett vårdförbundets vice ordförande intervjuas i P4 Nyheter om polisanmälan avseende en sköterskas tragiska död i smittan.

Orättvisor i coronans spår

Debatt. Som facklig företrädare, och högst involverad i att rädda så många jobb som möjligt, förundras man över att företag som har kollektivavtal tillåter att människor behandlas olika.

Arbetsmiljö handlar om ditt liv

Debatt. Corona, ordet på allas läppar det senaste månaderna. Hur blir man smittad? Vad ska man ha för skyddsutrustning? Kan jag utföra det här arbetet? Hur ska jag göra om jag eller någon i min familj tillhör riskgrupperna?

Förbjud lönesänkare

Insändare. Det borde vara en lag på att all personal som arbetar med sophämning ska vara fastanställd vid varje upphandling. Företag som sänker arbetstagarnas löner borde bötfällas och förbjudas på marknaden.

Vi har tagit vår del av ansvaret

Ordförandeord. Vi fortsätter att arbeta oss igenom den största samhällskris vi sett i modern tid. Många av våra branscher drabbas hårt.