Ordföranden har ordet

Alla transportare behövs i framtiden

Ordförandeord. Kongressen i Örebro är avslutad. Vårt förbund har stakat ut inriktningen för framtiden genom en lång rad beslut inom olika områden.

Vår kongress föregicks av Lars Lindgrens avhopp som ordförande och jag vill inleda denna krönika med att tacka Lasse. Avslutet blev inte vad vare sig han eller förbundet önskat, men ingen kan ta ifrån honom hans fackliga hjärta och allt han gjorde för vårt förbund. Tack Lasse!

Tack också till Markus Pettersson som valde att gå vidare efter ordförandevalet, något jag personligen tycker var tråkigt eftersom Markus var en god kamrat i verkställande utskottet (vu). Jag kommer att sakna honom, samtidigt som jag respekterar hans beslut.

Vi har nu ett nytt vu och en ny styrelse där det finns fem kompetenta kvinnor, varav en i ledningen. Det gör mig mycket stolt och glad och jag ser fram emot den kommande kongressperioden med stor tillförsikt och spänning.

Jag har på kongressen också sett den kraft och det engagemang som finns inom förbundet, både bland våra unga medlemmar, som var på sin första kongress, och de mer rutinerade kongressrävarna. Jag både tror och hoppas att vår framtid består av en blandning av gammalt och nytt, likväl är jag övertygad om att vi måste vara ett både förhandlande och organiserande förbund.

Det vore mycket olyckligt om det framstår som om vi måste välja mellan dessa alternativ. Jag anser att Transportarbetareförbundet blir starkast om vi kombinerar framgångsrik facklig organisering med stark förhandlingsverksamhet. Då blir vi i det närmaste omöjliga att besegra eller stå emot.

Utan starka kollektivavtal har vi inget att organisera runt, och är vi inte ett organiserande förbund har vi inga medlemmar som kan pressa fram starka avtal. Har vi inte unga hungriga medlemmar har vi ingen framtid, och har vi inte erfarenhet och tradition, så har vi inget arv att lämna vidare till nästa generation transportare. Alltså: Alla transportare behövs i framtiden!

Vi har ett antal tydliga utmaningar den närmaste tiden.

Vi har en åkerinäring som går på knäna på grund av osund konkurrens från oseriösa företag som utnyttjar otydliga lagar och regler till det yttersta.

Vi har en taxibransch som är avreglerad och sönderkörd, som behöver styras upp både genom tydligare kollektivavtal och skärpta lagar och regler. Det kan inte vara rimligt att exempelvis skola-, vård- och omsorgstrafik får bedrivas med ackordslöner. Där måste vi få till en tydlig reglering som innebär vettiga månadslöner.

Vi har en bemanningsbransch där anställda står med mobiltelefonen i handen och väntar på nästa uppdrag, utan att kunna planera vare sig en ledig helg eller sitt liv i övrigt.

Vi har en bevakningsbransch som växer och där bolagen allt mer tar över polisära jobb. Det är bra, men vi måste också säkerställa att våra medlemmar får utbildning, rimliga förutsättningar och bra betalt för arbetet.

Listan på utmaningar kan göras lång. Det jag kan lova är att jag ska göra allt jag kan för att ”leverera” till våra medlemmar. Men ensam är inte stark. Det är vi tillsammans som kan flytta fram positionerna.

Jag hoppas att ni 60 000 medlemmar är med på detta!

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Örjan Torpe:
    27 augusti, 2017

    Ett förbund som har en sådan splittrad målbild som Transport kommer att ha svårt att företräda sina medlemmar. Man är för kilometerskatt för lastbilar. Ett förslag som man vet kommer att öka incitamentet till fusk och också ökad lönepress mot chaufförerna. Höjer man kostnadsnivån med bränsleskatter och andra avgifter så är det bara ersättningarna och lönenivåerna man kan laborera med. Samma sak med kravet på tömningscentraler för taxibilar, en kostnadsökning för de åkerier som är seriösa, = mer fusk. Man kan inte som fackförening sitta i knät på en regering vars medlemmar tror att biffen i kyldisken har landat där genom teletransportering och att det far omkring en massa lastbilar på rent okynne. Genom att stödja förslag som leder till ökad lönepress för de medlemmar man företräder så får man svårt att förhandla om ökade löner, det är väl logiskt.
    Man måste välja, antingen skall man vara en fackförening som ser till medlemmarnas intresse eller också så vill man vara en politisk knähund under regeringen.

Lästips:

Transports ordförande Tommy Wreeth

Transport satsar på (S)eger

Val 2018. I går sparkade LO i gång valrörelsen. I dag var det Transports tur. Ett 60-tal transportare från hela landet träffades för att prata politik.

Tommy Wreeth

Välkomna till oss så tar vi ansvar tillsammans!

Ordförandeord. Kamrater, ni har förmodligen hört talas om problemen i Göteborgs hamn och att dessa också är huvudanledningen till att regeringen påbörjat en utredning av konflikträtten. En del av er såg kanske också Uppdrag Granskning som handlade om detta.

Orättvist att lägga över ansvaret på arbetarna

Ordförandeord. Det är sista ”ordföranden har ordet” för året och vi har en händelserik höst bakom oss. Vi har åstadkommit mycket tillsammans och jag är enormt stolt över det här förbundet och våra medlemmar. Det märks att vi är ett kampförbund!

Om sopor – och en och annan sopa

Debatt. Det gamla ordspråket ” Den som tiger han samtycker” ligger som ett skitigt täcke över många offentliga verksamheter, som i sin iver att anpassa sig släpper tyglarna och säljer bort samhällsviktig service och omsorg till internationella marknadskrafter vars mål är att tjäna så mycket slantar som möjligt till sina ägare.

Jag vill ge en ros till …

Agneta Larsson på Transports a-kassa, för trevligt och varmt bemötande när jag kontaktade a-kassan för första gången!

Välkomna till oss så tar vi ansvar tillsammans!

Ordförandeord. Kamrater, ni har förmodligen hört talas om problemen i Göteborgs hamn och att dessa också är huvudanledningen till att regeringen påbörjat en utredning av konflikträtten. En del av er såg kanske också Uppdrag Granskning som handlade om detta.

David Ericssons senaste krönikor
David Ericsson

Därför tror jag inte på självgående lastbilar

Krönika. Alla är på tå: ingenjörer, logistikforskare, trafikplanerare, biltillverkare och allsköns konsulter. För nu är de på gång, de självkörande bilarna och framför allt lastbilarna!

Metoo i retur

Krönika. För oss som varit med ett tag är inte Metoo-upproret någon nyhet. Den stora kvinnokampen startade i slutet av sextiotalet och var som starkast på sjuttiotalet då varje del av samhället deltog.

Hur svårt kan det va?

Krönika. När jag började min chaufförsbana – för ett bra tag sen – körde jag en lastbil med tipp och kran som hette Volvo Raske. Så rask var den dock inte med sina knappt hundra hästkrafter. Styrservot satt i armmusklerna.

Landsvägens Nobelpris

Krönika. Vägen till Klockrike och Kärlek i Europa är boktitlar som är så vackra att bara de gör att man vill läsa böckerna. Den första är av Harry Martinsson, en gång nobelpristagare, och handlar om luffaren Bolle och hans liv efter vägarna vid förrförra sekelskiftet.

Lösa förbindelser

Krönika. Trots att jag är bemanningsanställd trivs jag rätt bra med mitt jobb. Visserligen kan den arbetsgivare jag varit inlejd hos i närmare sex år ge mig sparken på dagen. Men bemanningsjobbet är lite spännande, lite gambling – man vet aldrig var man hamnar.

Vem är fackpamp?

Ledare. I januari tog tv-programmet Uppdrag granskning upp konflikten i Göteborgs hamn, som primärt utkämpas mellan containerjätten APM Terminals och Hamnarbetarförbundet. Men även Transport har en nyckelroll i tvisten.

Ge medlemmarna betald utbildning om avtalet

Insändare. Jag önskar att facket skulle börja anordna regelbundna, återkommande fortbildningskurser i transportavtalet (löner, arbetstid, kör och vilotid osv) på betald arbetstid.

Metoo mobilskärm

Gärna tuff jargong, men ge fan i sexism och rasism

Debatt. Alltså. På tal om #metoo och #banaväg (som jag i skrivande stund inte vet vart det landar) och alla andra fantastiska hashtags och upprop mot sexuella trakasserier och övergrepp: Hör jag någon mer yppa orden ”äsch, jag tar det inte på allvar” eller ”jag kan stå upp för mig själv” – då kommer jag kräkas. Kaskadkräkas.

Orättvist att lägga över ansvaret på arbetarna

Ordförandeord. Det är sista ”ordföranden har ordet” för året och vi har en händelserik höst bakom oss. Vi har åstadkommit mycket tillsammans och jag är enormt stolt över det här förbundet och våra medlemmar. Det märks att vi är ett kampförbund!

Det som aldrig kom fram i AD

Ledare. I december stod närmare 50 sopgubbar inför skranket i Arbetsdomstolen. De krävs på ett rekordstort skadestånd, 5 000 kronor per person, efter sommarens uppmärksammade konflikt.

”Lägg den fackliga splittringen bakom er”

Debatt. Den 10 december öppnar världens största automatiserade hamnanläggning, Yangshangs djuphavshamn i Shanghai. Förarlösa kranar och automatiska godsflöden innebär inte att personalbehovet blir noll.

Nu räcker det!

Debatt. Tvister mellan kvinnliga kollegor ska lösas med oljebrottning, manliga kollegor diskuterar storleken på sina kvinnliga kollegors bröst, fulla manliga kollegor tar sina kvinnliga kollegor på brösten, skämt om att slå sin partner och att kvinnor hör hemma under frukostbordet där de ska suga av mannen.

Det här är inte bara kvinnornas strid

Ordförandeord. Inom facket är det nästan tjänstefel att säga att man är nöjd med ett avtal. Men när det gäller det taxiavtal vi nu har skrivit under är jag faktiskt både stolt och nöjd.