Ordföranden har ordet

Alla transportare behövs i framtiden

Ordförandeord. Kongressen i Örebro är avslutad. Vårt förbund har stakat ut inriktningen för framtiden genom en lång rad beslut inom olika områden.

Vår kongress föregicks av Lars Lindgrens avhopp som ordförande och jag vill inleda denna krönika med att tacka Lasse. Avslutet blev inte vad vare sig han eller förbundet önskat, men ingen kan ta ifrån honom hans fackliga hjärta och allt han gjorde för vårt förbund. Tack Lasse!

Tack också till Markus Pettersson som valde att gå vidare efter ordförandevalet, något jag personligen tycker var tråkigt eftersom Markus var en god kamrat i verkställande utskottet (vu). Jag kommer att sakna honom, samtidigt som jag respekterar hans beslut.

Vi har nu ett nytt vu och en ny styrelse där det finns fem kompetenta kvinnor, varav en i ledningen. Det gör mig mycket stolt och glad och jag ser fram emot den kommande kongressperioden med stor tillförsikt och spänning.

Jag har på kongressen också sett den kraft och det engagemang som finns inom förbundet, både bland våra unga medlemmar, som var på sin första kongress, och de mer rutinerade kongressrävarna. Jag både tror och hoppas att vår framtid består av en blandning av gammalt och nytt, likväl är jag övertygad om att vi måste vara ett både förhandlande och organiserande förbund.

Det vore mycket olyckligt om det framstår som om vi måste välja mellan dessa alternativ. Jag anser att Transportarbetareförbundet blir starkast om vi kombinerar framgångsrik facklig organisering med stark förhandlingsverksamhet. Då blir vi i det närmaste omöjliga att besegra eller stå emot.

Utan starka kollektivavtal har vi inget att organisera runt, och är vi inte ett organiserande förbund har vi inga medlemmar som kan pressa fram starka avtal. Har vi inte unga hungriga medlemmar har vi ingen framtid, och har vi inte erfarenhet och tradition, så har vi inget arv att lämna vidare till nästa generation transportare. Alltså: Alla transportare behövs i framtiden!

Vi har ett antal tydliga utmaningar den närmaste tiden.

Vi har en åkerinäring som går på knäna på grund av osund konkurrens från oseriösa företag som utnyttjar otydliga lagar och regler till det yttersta.

Vi har en taxibransch som är avreglerad och sönderkörd, som behöver styras upp både genom tydligare kollektivavtal och skärpta lagar och regler. Det kan inte vara rimligt att exempelvis skola-, vård- och omsorgstrafik får bedrivas med ackordslöner. Där måste vi få till en tydlig reglering som innebär vettiga månadslöner.

Vi har en bemanningsbransch där anställda står med mobiltelefonen i handen och väntar på nästa uppdrag, utan att kunna planera vare sig en ledig helg eller sitt liv i övrigt.

Vi har en bevakningsbransch som växer och där bolagen allt mer tar över polisära jobb. Det är bra, men vi måste också säkerställa att våra medlemmar får utbildning, rimliga förutsättningar och bra betalt för arbetet.

Listan på utmaningar kan göras lång. Det jag kan lova är att jag ska göra allt jag kan för att ”leverera” till våra medlemmar. Men ensam är inte stark. Det är vi tillsammans som kan flytta fram positionerna.

Jag hoppas att ni 60 000 medlemmar är med på detta!

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Örjan Torpe:
    27 augusti, 2017

    Ett förbund som har en sådan splittrad målbild som Transport kommer att ha svårt att företräda sina medlemmar. Man är för kilometerskatt för lastbilar. Ett förslag som man vet kommer att öka incitamentet till fusk och också ökad lönepress mot chaufförerna. Höjer man kostnadsnivån med bränsleskatter och andra avgifter så är det bara ersättningarna och lönenivåerna man kan laborera med. Samma sak med kravet på tömningscentraler för taxibilar, en kostnadsökning för de åkerier som är seriösa, = mer fusk. Man kan inte som fackförening sitta i knät på en regering vars medlemmar tror att biffen i kyldisken har landat där genom teletransportering och att det far omkring en massa lastbilar på rent okynne. Genom att stödja förslag som leder till ökad lönepress för de medlemmar man företräder så får man svårt att förhandla om ökade löner, det är väl logiskt.
    Man måste välja, antingen skall man vara en fackförening som ser till medlemmarnas intresse eller också så vill man vara en politisk knähund under regeringen.

Lästips:

Avtalsrörelsen har startat med transportavtalet

Avtalsrörelsen. Transport har växlat krav med arbetsgivarna på det största avtalet. Facket kräver rätt till heltid och arbetstidsförkortning för lager- och terminalarbetare. Samt fler lönesteg och utökad tid för ob-tillägg när det gäller åkerichaufförer.

Tommy Wreeth

Det här kan bli bra för Europas chaufförer

Ordförandeord. När vi nu står inför en avtalsrörelse konstaterar jag att vi – Transport – bara är så starka som den sammanlagda styrkan av våra medlemmar. Vi är våra medlemmar; er vilja, er kunskap, er drivkraft.

Transportarbetarens logga

Paus i förhandlingarna om las

Facket. ”Parterna har hittills inte kommit överens om någonting i sak, det vill säga ingen fråga är slutförhandlad.” Med den gemensamma förklaringen tar nu LO, PTK och Svenskt Näringsliv, paus i förhandlingarna om nya lasregler till efter avtalsrörelsen.

Ställ fram sopkärlen!

Insändare. Sophämtarna ska inte behöva skada sig, skriver Truckworker.

Dags för facken att organisera cykelbuden

Debatt. Där ligger man på soffan en söndag och känner sig trött efter gårdagens hålligång. En pizza, eller kanske en hamburgare, skulle sitta bra.

Transport tar steg i rätt riktning

Insändare. Vi i Transportarbetareförbundet är medvetna om de orättvisa lönerna inom sjuk- och färdtjänstresor, skriver Transports ombudsman Mats Andersson i ett svar på en insändare från en missnöjd färdtjänstchaufför.

Avtalsrörelsen: Tidningsbud & reklamutdelare
Avtalsrörelsen tidningsbud

Hopp för buden

Tidningsbud. Det här handlar om en bransch under hård press – medier i allmänhet och tryckta tidningar i synnerhet. Utsatta och längst ut i kedjan finns tidningsbuden.

Tidningsbuden är väldigt lojala och plikttrogna. Det brukar arbetsgivarorganisationens Anders Bergqvist och Charlott Richardson höra från distributionsföretagen: ”Och de har en viktig demokratisk uppgift i dag, i tider av faktaförvrängning och spridning av rena lögner.”

Arbetsgivarsidan tar strid om arbetstiden

Medieföretagen. Arbetsgivarna vill ha flexibilitet. Facket vill ha betalt för hela arbetspasset. Lönerna lär följa de andra uppgörelserna i 2020 års avtalsrörelse för tidningsbud.

Annika Jonsson kör 17 mil varje arbetspass, Lennart Thuresson kör 12. Båda är veteraner bland tidningsbuden i Jämtland, och vet att man måste kunna byta ett däck om det blir punktering på natten.

Tidningsbud oroar sig för pensionen

Tidningsbud. Nog går det att försörja sig som tidningsbud – om man bor på landet i ett hus som är färdigbetalat. Däremot finns oron för att pensionen inte ska räcka, både hos Annika Jonsson och Lennart Thuresson.

Vilka förhandlar för oss?

Insändare. Jag har läst i kvällstidningar om att LO förhandlar om anställningstrygghet, samtidigt som Kommunal anklagar LO för att sälja ut anställningstryggheten.

Naturlag på tvärs med yrkesförarna

Ledare. Lägre löner ska lösa arbetslösheten bland unga och nyanlända. Det är en sorts naturlag. En del av ett marknadstänkande där hörnstenarna är konkurrens och jämvikt mellan tillgång och efterfrågan.

David Ericssons senaste krönikor
David Ericsson

Den hårda vägen

Lastbilstillverkare. Kampen har förts i många år och böljat fram och tillbaka. Arbetsgivare mot arbetsgivare, arbetare mot arbetare. Men hittills utan segrare. När den ene fått in ett hårt slag kommer den andre snart med ett som är än värre. Vad kampen handlar om? Naturligtvis om striden mellan lastbilstillverkarna Scania och Volvo.

Kejsaren ÄR naken

Politik. Jag vet inte vad priset är för att vara som den lille pojken när han säger ”Men han har ju inget på sig!”, när kejsaren i HC Andersens saga står där naken inför folket. Men jag tar ändå risken och säger det: skrota januariavtalet Stefan Löfven!

Jag gillar Greta!

Klimatkamp. Jag har aldrig träffat miljöaktivisten Greta Thunberg. Men på lite omvägar känner jag till mer om henne än det som står i pressen. Och jag kan bara säga en sak: ta flyget hem Greta, du får det!

Det här kan bli bra för Europas chaufförer

Ordförandeord. När vi nu står inför en avtalsrörelse konstaterar jag att vi – Transport – bara är så starka som den sammanlagda styrkan av våra medlemmar. Vi är våra medlemmar; er vilja, er kunskap, er drivkraft.