Ordföranden har ordet

Alla transportare behövs i framtiden

Ordförandeord. Kongressen i Örebro är avslutad. Vårt förbund har stakat ut inriktningen för framtiden genom en lång rad beslut inom olika områden.

Vår kongress föregicks av Lars Lindgrens avhopp som ordförande och jag vill inleda denna krönika med att tacka Lasse. Avslutet blev inte vad vare sig han eller förbundet önskat, men ingen kan ta ifrån honom hans fackliga hjärta och allt han gjorde för vårt förbund. Tack Lasse!

Tack också till Markus Pettersson som valde att gå vidare efter ordförandevalet, något jag personligen tycker var tråkigt eftersom Markus var en god kamrat i verkställande utskottet (vu). Jag kommer att sakna honom, samtidigt som jag respekterar hans beslut.

Vi har nu ett nytt vu och en ny styrelse där det finns fem kompetenta kvinnor, varav en i ledningen. Det gör mig mycket stolt och glad och jag ser fram emot den kommande kongressperioden med stor tillförsikt och spänning.

Jag har på kongressen också sett den kraft och det engagemang som finns inom förbundet, både bland våra unga medlemmar, som var på sin första kongress, och de mer rutinerade kongressrävarna. Jag både tror och hoppas att vår framtid består av en blandning av gammalt och nytt, likväl är jag övertygad om att vi måste vara ett både förhandlande och organiserande förbund.

Det vore mycket olyckligt om det framstår som om vi måste välja mellan dessa alternativ. Jag anser att Transportarbetareförbundet blir starkast om vi kombinerar framgångsrik facklig organisering med stark förhandlingsverksamhet. Då blir vi i det närmaste omöjliga att besegra eller stå emot.

Utan starka kollektivavtal har vi inget att organisera runt, och är vi inte ett organiserande förbund har vi inga medlemmar som kan pressa fram starka avtal. Har vi inte unga hungriga medlemmar har vi ingen framtid, och har vi inte erfarenhet och tradition, så har vi inget arv att lämna vidare till nästa generation transportare. Alltså: Alla transportare behövs i framtiden!

Vi har ett antal tydliga utmaningar den närmaste tiden.

Vi har en åkerinäring som går på knäna på grund av osund konkurrens från oseriösa företag som utnyttjar otydliga lagar och regler till det yttersta.

Vi har en taxibransch som är avreglerad och sönderkörd, som behöver styras upp både genom tydligare kollektivavtal och skärpta lagar och regler. Det kan inte vara rimligt att exempelvis skola-, vård- och omsorgstrafik får bedrivas med ackordslöner. Där måste vi få till en tydlig reglering som innebär vettiga månadslöner.

Vi har en bemanningsbransch där anställda står med mobiltelefonen i handen och väntar på nästa uppdrag, utan att kunna planera vare sig en ledig helg eller sitt liv i övrigt.

Vi har en bevakningsbransch som växer och där bolagen allt mer tar över polisära jobb. Det är bra, men vi måste också säkerställa att våra medlemmar får utbildning, rimliga förutsättningar och bra betalt för arbetet.

Listan på utmaningar kan göras lång. Det jag kan lova är att jag ska göra allt jag kan för att ”leverera” till våra medlemmar. Men ensam är inte stark. Det är vi tillsammans som kan flytta fram positionerna.

Jag hoppas att ni 60 000 medlemmar är med på detta!

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Örjan Torpe:
    27 augusti, 2017

    Ett förbund som har en sådan splittrad målbild som Transport kommer att ha svårt att företräda sina medlemmar. Man är för kilometerskatt för lastbilar. Ett förslag som man vet kommer att öka incitamentet till fusk och också ökad lönepress mot chaufförerna. Höjer man kostnadsnivån med bränsleskatter och andra avgifter så är det bara ersättningarna och lönenivåerna man kan laborera med. Samma sak med kravet på tömningscentraler för taxibilar, en kostnadsökning för de åkerier som är seriösa, = mer fusk. Man kan inte som fackförening sitta i knät på en regering vars medlemmar tror att biffen i kyldisken har landat där genom teletransportering och att det far omkring en massa lastbilar på rent okynne. Genom att stödja förslag som leder till ökad lönepress för de medlemmar man företräder så får man svårt att förhandla om ökade löner, det är väl logiskt.
    Man måste välja, antingen skall man vara en fackförening som ser till medlemmarnas intresse eller också så vill man vara en politisk knähund under regeringen.

Lästips:

Tommy Wreeth

Vi ser ut att ha dragit det kortaste strået …

Ordförandeord. Så har januariöverenskommelsen manifesterat sig i en höstbudget som presenterades för någon vecka sedan.

Hela världen i aktion för klimatet

Klimat. I dag strejkar människor över hela jordklotet för klimatet. På Medborgarplatsen i Stockholm samlades tiotusentals personer. Transports ordförande var där och Transportarbetaren träffade också flera medlemmar.

Tommy Wreeth

Ge oss ett effektivt övervakningssystem

Ordförandeord. När jag skriver den här krönikan har jag just deltagit i en träff där Transportföretagen presenterade sin rapport Effektivare tillsyn av yrkestrafiken.

Taxi är inga sopbilar

Insändare. Jag har ett antal gånger tittat på ett program som heter Tunnelbanan på tv.

Tystnad råder om JA

Insändare. Vad innebär januariöverenskommelsen för svensk arbetsmarknad?

Vart är vi på väg?

Insändare. Det politiska läget är oroande. Det enda som hörs är högerns oro för de många skjutningarna.

Många tankevurpor om skyddsombuden

Debatt. Om inte facken utser skyddsombuden, vem ska då driva deras ärende om de motarbetas, hindras eller trakasseras? Gustaf Järsberg och Martin Miljeteig, Transport, svarar på Svenskt Näringslivs och Företagarnas debattinlägg i SvD.

David Ericssons senaste krönikor
David Ericsson

Jag blir nervös av klockor

Livets mening. Jag köpte en målning på ett galleri. En bekant hade rekommenderat mig att gå dit och plötsligt fanns den bara där. Bilden på kvinnoansiktet med björkar i bakgrunden. Kvinnan hade något beslöjat över sig med en gåtfullt frånvarande blick.

Efter olyckan …

Påkörd. Egentligen vill jag inte skriva det här. Det som har hänt, har hänt. Någon i en Tesla gjorde ett misstag i halkan vid avfarten till Sillekrogs parkering, en lastbilschaufför (jag) blev påkörd efter att Teslan studsat in i trailern. Men ingen dog eller blev allvarligt skadad trots att personbilen höll gott och väl hundra kilometer i timmen och jag flög flera meter.

Vredens druvor

Läsupplevelse. En vanlig dag. E4:ans alla långtradare från öst med mest konsonanter på kapellen kör om mig, där jag ligger i åttiotvå kilometer i timmen. En del klarar det med marginal. Andra felbedömer avståndet och går in alldeles för nära så att jag tvingas bromsa eller gå ut i kanten. Men det gör inget för jag lyssnar på en fantastisk ljudbok: Vredens druvor av John Steinbeck.

Vi kör rakt in i vildsvinsflocken

Ledare. Fredag kväll. Kolmörker. Det är 70-väg genom Roslagen och ganska mycket trafik. Plötsligt rusar de ut på vägbanan, bara några meter framför vår bil. En hel flock vildsvin. I ögonvrån hinner jag uppfatta minst två vuxna djur och en hoper små. En hundradels sekund senare plöjer vi in i klungan.

Ge oss ett effektivt övervakningssystem

Ordförandeord. När jag skriver den här krönikan har jag just deltagit i en träff där Transportföretagen presenterade sin rapport Effektivare tillsyn av yrkestrafiken.

Bostadskrisen måste lösas

Ledare. Det finns svarta hål i det svenska välfärdsbygget. Ett rör bostadspolitiken. I främst storstäderna slår bostadsköerna nya rekord.