Akterseglad vd tar till visstidare

Krönika. Arbetsmarknaden blir allt mer Kalle Anka-lik. Chefer och företagsledare gör saker för att de kan. Inte för att det är någon mening med det. Och över alltihopa lyser en svart sol i form av dollarsedelns allseende öga. Pengamakten är vår nya gud och dess överstepräster är vd:arna.

De sparkar eller ”omplacerar” folk på löpande band. Särskilt folk som vågar säga ifrån och komma med förslag på förbättringar, ofta fackligt aktiva.

När detta händer blir förvirringen stor på arbetsplatsen. En del av de anställda lovar att gå ur facket i rena förskräckelsen och för att vara chefen till lags. Uppenbarligen ovetande om att facket är skillnaden mellan en hyfsad standard, och det uteliggarliv arbetare från andra länder tvingas leva för löner på några tusenlappar.

Men inte heller Vd:arna har det lätt. De tror säkert att deras naturliga begåvning räcker till ett snabbt avancemang och en chefspost på banken SEB. Verkligheten kan bli att de hamnar på ett hamnkontor och får basa över några tiotal anställda.

Åren går och den tillfälliga platsen på karriärstegen blir alltmer permanent. I stället för att resa jorden runt och underteckna miljardkontrakt kanske de får sitta med försäkringsärenden och svara på brev som detta.

”The coffe from your Warehouse was gemixed with ratschidt! What shall we do whith it? Shall we send back the coffe or the ratschidt? Or shall we send back the hold schidten work?”

Generellt sett gäller det för en akterseglad vd att visa dådkraft. Frun kräver det, umgänget på villagatan kräver det och någon form av avtryck måste han ändå göra i företagets historia. Då kommer han på den föga originella idén att sparka folk för att sedan ta in dem som vikarier, visstidsanställda eller bemanningspersonal.

Detta är visserligen inte till någon som helst ekonomiskt fördel. Bemanningsbolaget har ju samma, om inte högre, lönekostnader. Visstidarna kommer och går och försvinner kanske när de just lärt sig jobbet.

Men vd:n vinner en sak; det blir tyst på arbetsplatsen. De fast anställda tenderar att gå till styrelse och fack när något går åt pipan. Detta slipper vd:n med visstidare och vikarier då det bara är att knäppa med fingrarna för att bli av med dem.

Mod är alltså inget utmärkande drag hos många vd:ar. Utan att förstå varför blir de därför sittande med sina ”ratschidt”ärenden, trots sina hårda nypor.

Liksom det iranska prästerskapet ofta gör sig till åtlöje i allmänhetens ögon med sin rigida hållning till alltifrån kvinnors klädsel till yttrandefrihet, går vårt pengadyrkande ”prästerskap” över det patetiskas gräns i jakten på vinstmaximering.

Allt går att göra pengar på: skola, sjukdomar, konsumtion och arbete. Ingen kommer undan det allseende ögat. Börsernas klockor ringer vid varje ”all time high” notering och företagsledarna mässar lönsamhetens lov på bolagsstämmorna. Allt medan vi andra springer runt och försöker anpassa oss på timvik eller alltmer osäkra fasta anställningar.

Den enda konstruktiva fråga som finns är den som aldrig får ställas: Hur mår vi, egentligen?

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

David Ericssons senaste krönikor

Lösa förbindelser

Krönika Trots att jag är bemanningsanställd trivs jag rätt bra med mitt jobb. Visserligen kan den arbetsgivare jag varit inlejd hos i närmare sex år ge mig sparken på dagen. Men bemanningsjobbet är lite spännande, lite gambling – man vet aldrig var man hamnar.

En sopig sommar

Krönika. Vad har strulet inom Transportstyrelsen, sopstrejken i Stockholm och hamnkonflikten i Göteborg gemensamt? Vad är det som förenar dessa olika former av kaos i ett enda ord? Outsourcing!

Kul-tur på hjul

Krönika. Ett par saker är Transport särskilt känt för bland allmänheten: kampen mot lönedumpning och vägkrogsbiblioteken med ljudböcker. De som gjort chaufförer till den kanske mest belästa yrkesgruppen i Sverige.

När är det läge att säga ifrån?

Ordförandeord. Rubriken på denna krönika är en fråga som man väl ofta ställer sig, både som privatperson, fackförbundsordförande och organisation.

Asylpolitiken måste ändras

Ledare. I Sverige pågår just nu ett utdraget drama i tusentals akter. Det handlar om asylsökanden som lever i oviss väntan på beslut från Migrationsverket. Får de stanna? Eller blir det avslag och utvisning?

En säker väg till jobb

Debatt. Den 9 september varje år är det yrkesförarens dag. Det vill vi fira genom att lyfta fram det tredje vanligaste yrket för män i Sverige: lastbilschauffören. Trots att yrket är populärt så är det stor brist på förare i transportnäringen. Nu måste politiken ta detta på allvar.

Tufft för många

Ordförandeord. Ofta förknippar vi sommaren med en lugnare tid på året som i bästa fall kan användas till vila, ledighet och återhämtning. Sommaren 2017 blev med facit i hand det motsatta för många.

Förtal av en hel yrkesgrupp

Ledare. Efter sommarens stora sopkonflikt i Stockholm är läget mycket spänt mellan parterna. I ett pressmeddelande går Reno Norden till generalangrepp mot både sopgubbarna och Transport.

Reno Norden till hårt angrepp mot Stockholms Sopgubbar

Debatt. Reno Norden har under sommarens sopkonflikt i Stockholm vägrat att svara på frågor från Transportarbetaren och andra medier. Den 22 augusti publicerade företaget detta pressmeddelande på sin hemsida.

SFI-undervisning

Kunskapslyft effektivare än sänkta löner

Debatt. I mitten av augusti presenterade allianspartierna förslag om låglönejobb för nyanlända och unga utan gymnasieutbildning. Politiker som ska sätta löner i stället för att samverka med parterna om hur man bäst skapar vägar in på arbetsmarknaden för personer med kort utbildning.

Sopgubbarnas sista strid

Ledare. Sommaren blev inte som tänkt. Det ska vara nyhetstorka i juli. Lugn och ro. Inte sopkrig och regeringskris. Inte häcken full för en ensam redaktör på en i övrigt öde redaktion.

Alla transportare behövs i framtiden

Ordförandeord. Kongressen i Örebro är avslutad. Vårt förbund har stakat ut inriktningen för framtiden genom en lång rad beslut inom olika områden.