Ramparbetarna Ulla Fägersten och Lars Fehrm på Örebro flygplats.
Close
Ulla Fägersten och Lars Fehrm langar bagage i soluppgången.
Close

God morgon Örebro!

Tystnad. Vinden drar ett första andetag, några fåglar kvittrar. Ramparbetaren Ulla Fägersten stillnar och ser bortom träden där solen sakta stiger under skiftet på Örebro flygplats. Världen vaknar sakta.

Soluppgång och solnedgång är magiska tider för flygfältsarbetaren Ulla Fägersten. Liksom religiösa. Fast folk med vanliga arbetstider upplever dem sällan.

– Vet du hur tyst det är precis innan solen går upp?

Frågan blir hängande i luften medan hon studerar dagens laguppställning på skrivtavlan vid personalrummet.

– Vi är tio starka gubbar i skiftet i dag. Elva med mig. Jag går också som gubbe, så har det varit ända sen jag kom hit. Vi gör ingen skillnad, det är kul!

Fast Ulla är den enda fast anställda kvinnan, ytterligare två tjejer rycker in på timmar.

Klockan har passerat fyra och Ulla är redan i varselkläderna. Hon skopar upp och snart sprider sig doften av nybryggt kaffe. Denna fredag är hon skiftledare, teamleader, hon har greppat ramptelefonen och låst upp den sovande flygplatsparkeringen.

Ulla avskyr att stressa och satt hemma i tv-soffan med sin äggröra redan för två timmar sen. Nu är jobbcellerna i gång och hon hinner i lugn och ro kolla om det blir några fler flyg, utöver de vanliga. Dagens laguppställning klottras ner på en kom-ihåg-lapp och hon gör en första planering av hur arbetet ska läggas upp.

– Gamla rävar allihop. Skönt! Vi är som ett kompisgäng, arbetet flyter på. De flesta har jobbat här länge, flera uppåt 25, 30 år. Så själv är jag nybörjare, med mina 10 år.

Ulla skrattar. Innan dess blev hon headhuntad av ett lagerföretag, där de vuxna utvecklingsstörda hon ansvarade för arbetade. Där fick hon lära sig köra truck, och det blev nyckeln in på Örebro flygplats.

– Jag satte mig ner och funderade. Vad vill jag göra? Jobba på flygplats! Kan du köra truck? frågade de när jag ringde. Så fick jag börja hoppa in på timmar. Jag tycker om att arbeta utomhus, det håller mig frisk.

– Men det allra bästa är lagarbetet, att vi löser alla uppgifter tillsammans. På en flygplats måste man hela tiden ligga ett steg före, tänka ett steg till, bana väg för varandra. Och ta allt som kan gå fel i beaktande, säger Ulla.

– Förutsättningarna ändras hela tiden, som att plan blir försenade eller inte kommer i väg.

Arbetskamraterna droppar in och spiller i sin första kopp. Ulla drar Erik Johansson med sig ut på plattan. Hon pekar på Embrayern 145. En liten ”jetkärra” som redan borde ha lyft mot Köpenhamn, lastad med 45 passagerare. Men nu är det ”teknik på den”. Planet måste lagas.

– Se så dumt han står, han är ju i vägen för alla, utbrister Ulla. Ska vi ta och flytta på den? Undrar om teknikerna har kommit än?

Sagt och gjort. Ett gäng varselklädda myror styr åt olika håll över asfalten. Motorljud och ett vasst strålkastarljus skär genom himlens metall. De kommer från trucken, push back-bilen, som stannar nos mot nos med planet. Ulla och kollegan är redan på plats, hukar med dragstången och kopplar ihop fordon med plan.

Så bogseras flygmaskinen sakta baklänges, till en mer undanskymd mekarplats.

Ramparbetarna knäpper igen sina jackor. Vinden tumlar som den vill över landningsbanorna som förra året utökades 280 meter norrut och snart ska förlängas 330 meter söderut.

Den bitande vinden är svårare att uthärda än både regn och snö, tycker flera.

– Sätt på dig mössa, uppmanar kollegorna som kört fram ”staggen”, fordonet för att koppla ström till nästa plan, en liten Jetstream 32:a för 19 personer.

Ulla skrattar och slår ifrån sig. Hon har sitt hårburr, det är inte om huvudet hon fryser.

Himlen hänger rosa över trädtopparna och Jonatan Broughton rangerar, leder med höjda ”signalspadar” i vädret, ett charterplan till en lämplig parkering.

– Kärran är fullbokad, 215 pax, berättar Ulla. Hoppas de resenärerna har bättre tur än ett tidigare gäng. De stackarna lämnade snön hemma och steg ur till frost på Kanarieöarna!

Hon avbryts av ramptelefonen. Fraktfirman DHL rapporterar att åtta ”burkar”, containrar, och 978 kilo lös last är i antågande. Burkarna står på huvuddäck och alla paket, som beställts över nätet, ruvar i främre flygplansmagen, bellyn.

– Undrar om jag ska byta dragare, säger Ulla, och styr i nästa andetag en annan dragtruck, lastad med koner och bromsklossar mot Boeing 737:an.

”Dragarna” är övertagna från Arlanda. Ett hål gapar i sätet på den som Ulla rattar, men annars har ledningen satsat på en ny maskinpark. Senaste tillskottet är handikappbilen för rörelsehindrade. Ambulift ska den kallas, men namnet fastnar inte.

Alla har sina favoritfordon. Ullas är trappbilarna och cateringlastbilen, som kräver C-körkort. Arbetsgivaren betalade hennes, berättar hon.

Ulla står redan på fraktplanets ”maindeck” ihop med Linus Ahonen och Jonatan Broughton och drar den ena metall-containern efter den andra på planets rullskenor mot den väntande lastaren, transportern. Med den forslas godset till ankommande lastbilar för fortsatt landtransport.

Allt är engelska här. Eller svengelska i salig rampslangsröra.

Huvudskyddsombudet, Lars Fehrm, hivar väskor från framkörd bagagevagn till rullband, några hundra meter bort. Han lovsjunger power stowen, rullastaren som körs fram och matar väskorna på band in i flygplansmagen.

– Förr fick vi krypa två inne i lastutrymmet, nu räcker det med en, säger han.

Ändå sliter det på kroppen, att stå dubbelvikt på knäna i trånga lastutrymmen. ”Rampgubbarna” växlar sysslor, och huvudansvar, både för att minska kroppsslitaget och få roligare arbetsdagar.

Ulla ansluter och får en kram. Strax därpå skjuter hon en ilsken blick mot en ringlande rem, som släppt greppet om en väska.

– Remmar är ett otyg! De sticker upp och fastnar i allt när vi ska lasta och lossa bagaget. Ibland trasslar de in sig i lastbandets rullar och då haglar svordomarna.

Planen lastas alltid framifrån och bak, förklarar Ulla.

– Vi vill inte att kärrorna ska sticka nosen i vädret och sätta sig på arslet!

Räkneverket stannar på 140 kollin.

– Det stämmer, konstaterar flygplatsens verkliga trotjänare, Mats Lignell, som trycker upp skyddsglasögonen på näsan och torkar sig i pannan.

Solen ler, inte ett moln på klintblå himmel och äntligen är det dags för fika. Rampgänget packar upp medhavda mackor och ägg i finurliga plastfodral. Svante Fagerstedt skalar dagens första morot och allas kinder övergår i rosa. Ulla drar av sig skorna till strumplästen. Hon klagar över värmen medan några kollegor slänger käft med stationens kontorsgäng. Svaret kommer snabbt:

– När ni är 65 har ni ont i alla leder, men vi är pigga och fräscha!

Stationschefen dyker upp för att göra en dragning om dagsläget. Dörren stängs, men en sak läcker ut. Det dricks en förfärande massa mjölk på flygplatsen. 45 liter i månaden och allt slinker nog inte i kaffekoppen.

– Det var bra och dåligt, som det brukar, säger Ulla efteråt. Vi behöver alla hjälpas åt att se över och hålla ner våra kostnader.

Allt såg så bra ut, men så barkade det åt pipsvängen förra hösten just efter att Estonian air dragit i gång reguljärflyg från Örebro till Köpenhamn. Bolaget prickades av EU för otillbörligt statsunderstöd på 500 miljoner och tvingades lägga ner. Flygplatsledningen fick bråda dagar, men Danmarkslinjen räddes kvar med ett annat bolag, berättar stationschef Johan Ljungberg:

– Medierna ville ha det till katastrof, fast vi jobbade dygnet om och blev bara utan flyg en avgång. Personalen var fantastisk! Vi lägger ansvaret långt ut i organisationen. Det vore dumt att inte ta vara på kompetensen hos de anställda, som kan jobbet bättre än jag.

2012 kom ett annat bakslag. Heltidstjänsterna på rampen krymptes till 75 procent. Personalen slet och successivt ökade tjänstgöringsgraden till 90 procent.

– Vi hoppas förstås komma upp i heltider igen. In med mer trafik bara! Kunder runt om i världen vet att vi fixar biffen, säger Ulla Fägersten.

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Täcket av för Teslas nya batterilastbil

Ny teknik. Tidigt på fredagsmorgonen presenterade den hajpade elbilstillverkaren Tesla en batteridriven dragbil. Den påstås ha en räckvidd på 800 kilometer och kan accelerera från noll till 95 kilometer i timmen på fem sekunder. Utan påhakad trailer. Lastbilen uppges också vara självkörande. I vart fall på motorväg.

Straffen skärps vid brott mot kör- och vilotidsreglerna

Åkeri. I mars nästa år höjs böterna kraftigt för åkerier som systematiskt bryter mot kör- och vilotidsreglerna. Maxbeloppet vid flera överträdelser blir 800 000 kronor, i stället för dagens tak på 200 000 kronor. Fast många små och medelstora åkerier slipper undan maxboten.

Hopplöst att granska arbetsgivare åt AF

Arbetsmarknad. Mycket tid. Mycket jobb. Mycket pengar till arbetsgivarna. Men inget besked om resultatet. Transport och andra fack är irriterade över sitt uppdrag att granska arbetsgivare åt Arbetsförmedlingen.

Reno Norden förlorar tre kommuner

Renhållning. Tre kommuner på västkusten avslutar kontraktet med Reno Norden. Kommunägda Renova tar över sophämtningen i Lerum, Partille och Härryda i april.

Polismästare Stefan Hector vid nationella operativa avdelningen och Säkerhetsföretagens branschchef Li Jansson diskuterar mer samarbete.

”Säkerhetsföretag och polis behöver samarbeta närmare”

Terrorattentatet. ”Vi är ju en bransch där om någon springer bort från någonting så springer vi dit.” Säkerhetsföretagen presenterade i dag en rapport om terrorattentatet på Drottninggatan. Högst på önskelistan står ett tätare, mer strukturerat samarbete med polisen.

Dålig lastsäkring uppdagades vid kontroll i Gävle

Trafiksäkerhet. Alla lastbilar utom en hade stora brister i lastsäkringen. På ett containerchassi fanns sprickor i ramen. Det blev facit när polisen och Arbetsmiljöverket gemensamt kontrollerade lastbilar utanför grindarna till Gävle hamn.

Förslag: 36 timmars klampning

Cabotage. Regeringen föreslår att längsta möjliga tid en lastbil får vara klampad förlängs från 24 till 36 timmar.

Anna Ryding, Lena Hunt Wiberg och Lotta Larsson

De tar kampen mot kvinnovåld

Internationellt. Hur ska facket arbeta mot kvinnovåld? Och göra något för kvinnor som inte kan försörja sig på sitt jobb? Se till att de får rätten att organisera sig? Transports delegation på en internationell kvinnokonferens känner att de själva, förbundet och Sverige har en roll att spela.

EU:S VÄGPAKET

EU-kommissionen vill främja kombinerade transporter

Åkeri. EU-kommissionen har utrett och vill ändra det hårt kritiserade så kallade kombidirektivet. Det innehåller regler för transporter som kombinerar järnväg, sjöfart och lastbil. En knäckfråga är hur kombinerade transporter ska definieras.

Norska avfallsbolaget Nordren tar över i Sverige

Renhållning. Ytterligare ett norskt miljöföretag är på väg att etablera sig i Sverige. Bolaget, Nordren, har vunnit upphandlingar i Värmland och Västmanland. Huvudmännen i Nordren var tidigare med och startade krisdrabbade Reno Norden.

Polisinsats på Komettorget i Bergsjön, Göteborg.

Vem ska hålla ordningen?

Bevakning. En ordningsvakt misshandlas grovt. Ett kriminellt gäng uppges kontrollera torget. Är det då bevakningsbranschen som ska ansvara för att ordningen upprätthålls?

Lastbil som kört in i Åhléns på Drottninggatan, terrorattentat.

Chauffören jobbar igen efter kapningen

Terrordåd. Spendrups chaufför som fick sin lastbil kapad vid terrorattacken i Stockholm var sjukskriven i fyra, fem månader men jobbar igen. – Det är jätteroligt och funkar mycket bra, säger driftchef Stefan Karlsson.