Krönika

Världens uslaste Europaväg

Davids krönika. I slutet av artonhundratalet byggdes en elektrisk järnväg från Stockholm till Djursholm. Den var så dålig att den kallades ”Världens uslaste järnväg”.

Skämttecknarna hade fullt upp med att rita det smalspåriga tåget som vindlade fram på en obefintlig räls, med folk som antingen hängde i klasar utanför vagnarna eller föll av.

Tidningarna hade en stående stående rubrik: ”Senaste raset på Djursholmsbanan”.

Dagens motsvarighet i landsvägstrafiken är E4:ans 2+1-väg utanför Ljungby. Så gott som dagligen är den avstängd på grund av alltifrån soppatorsk till avåkningar och kollisioner. Sist var det en lastbil som fått slut på bränslet. I tre timmar stod kön stilla och då ska man veta att om det är något det finns gott om i Ljungby så är det mackar, bilverkstäder och bärgare.

Men det gick tydligen ändå inte att få fram resurserna. Kanske för att Ljungbyborna är så utlessa på allt som händer på Sveriges smalaste pulsåder att de struntar i den.

De mentala gåvorna hos dåvarande Vägverket som en gång byggde vägen kan man undra över. Likt en hundgård är trafiken instängd mellan vajerräcket och viltstängslet. Det är omöjligt att ta sig förbi ens med växelvis trafik om något händer. Och det gör det – hela tiden.

Vägverket sparade pengar på att inte bygga en riktig motorväg, som det ju annars är från Malmö till långt norr om Uppsala. Men vad kostar det samhället med alla köer och alla de olyckor som sker när bilarna inte hinner ta sig förbi varandra då vägen smalnar av?

De flesta chaufförer har väl upplevt ”chicken race” – känslan när personbilarna försöker hinna förbi fast det är långt efter skylten ”avsmalnande väg”.

På vintrarna är det förstås värst. Då är det många bilar från länder i östra Europa som åker av. Ofta baklänges med hytten vikt mot trailern på ett anmärkningsvärt, men inte så förvånande, sätt. För däcken är kanske inte alltid i helt reglementsenligt skick.

Ingen ljusning är i sikte. Minsta asfalteringsarbete renderar tvärstopp och att trafiken leds genom Ljungby. Utom för lastbilarna för de får inte köra där. Vilket de ofta upptäcker för sent och det blir ett förfärligt backande över korsningarna.

Trafikverket lär nu faktiskt vara på gång med en utbyggnad. Men i det kaos som ofta råder, med dragbilar från världens alla hörn som halkar omkring i dikena, kan det ibland kännas som om man själv befinner sig i någon gammal öststat.

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Micke:
    6 december, 2018

    Jag kan bara hålla med dig David, fullkomligt hål i huvudet på dem som ligger bakom detta.
    Att "strypa" landets hårdast trafikerade vägavsnitt på detta vis är fullkomligt idiotiskt. Det behöver inte ens hända något för att det ska bli stopp i trafiken där, nej riv upp, gör om och gör rätt.

Lästips:

David Ericsson

I väntan på jobb

Davids krönika. Jag har varit med om flera kriser i arbetslivet. Och frågan är om det inte alltid är lite kris. När som helst kan förutsättningarna ändras och jobb försvinna i någon upphandling eller för att ett konkurrerande företag lagt ett skambud.

Ett andetag

Davids krönika. Den här krönikan ska inte handla om coronan, covid-19. Den ska inte handla om att regering och riksdag inte tillsett att regionerna hållit beredskapslager. Inte heller om att samtliga myndigheter: Folkhälsomyndigheten, MSB, Socialstyrelsen, regionerna, kommunerna, riksdag och regering, inte en enda av alla instanserna har lyft ett finger för att i förväg skydda sin befolkning mot pandemier.

Viruset och socialismen

Davids krönika. Coronaviruset har fått alla världens epidemiologer, läkare och virusforskare på tå. Men hittills har jag bara hört en av dem säga det uppenbara: att ett likadant eller än värre virus kan komma i framtiden. För virus vandrar runt och som jag minns Hongkonginfluensan så återkom den år efter år då jag var barn.

Avtalsrörelsen har kommit i gång!

Ordförandeord. 2020 blir ett enormt spännande år. Jag känner både ödmjukhet inför den uppgift vi som förbund och jag som förbundsordförande står inför. Men också jävlar anamma inför det vi vet att arbetsgivarna arbetar för att förändra.

Ställ fram sopkärlen!

Insändare. Sophämtarna ska inte behöva skada sig, skriver Truckworker.

Dags för facken att organisera cykelbuden

Debatt. Där ligger man på soffan en söndag och känner sig trött efter gårdagens hålligång. En pizza, eller kanske en hamburgare, skulle sitta bra.

Transport tar steg i rätt riktning

Insändare. Vi i Transportarbetareförbundet är medvetna om de orättvisa lönerna inom sjuk- och färdtjänstresor, skriver Transports ombudsman Mats Andersson i ett svar på en insändare från en missnöjd färdtjänstchaufför.

Vilka förhandlar för oss?

Insändare. Jag har läst i kvällstidningar om att LO förhandlar om anställningstrygghet, samtidigt som Kommunal anklagar LO för att sälja ut anställningstryggheten.

Middag på flaket

Transportköpare måste ta ansvar

Dagbok/del 2. När detta skrivs vet vi fortfarande inte helt säkert vad som blir verklighet av EU:s mobilitetspaket och de skarpare reglerna i transportbranschen. Vilka blir konsekvenserna för våra medlemmar och branschen?

Naturlag på tvärs med yrkesförarna

Ledare. Lägre löner ska lösa arbetslösheten bland unga och nyanlända. Det är en sorts naturlag. En del av ett marknadstänkande där hörnstenarna är konkurrens och jämvikt mellan tillgång och efterfrågan.

Det här kan bli bra för Europas chaufförer

Ordförandeord. När vi nu står inför en avtalsrörelse konstaterar jag att vi – Transport – bara är så starka som den sammanlagda styrkan av våra medlemmar. Vi är våra medlemmar; er vilja, er kunskap, er drivkraft.