Krönika

Världens uslaste Europaväg

Davids krönika. I slutet av artonhundratalet byggdes en elektrisk järnväg från Stockholm till Djursholm. Den var så dålig att den kallades ”Världens uslaste järnväg”.

Skämttecknarna hade fullt upp med att rita det smalspåriga tåget som vindlade fram på en obefintlig räls, med folk som antingen hängde i klasar utanför vagnarna eller föll av.

Tidningarna hade en stående stående rubrik: ”Senaste raset på Djursholmsbanan”.

Dagens motsvarighet i landsvägstrafiken är E4:ans 2+1-väg utanför Ljungby. Så gott som dagligen är den avstängd på grund av alltifrån soppatorsk till avåkningar och kollisioner. Sist var det en lastbil som fått slut på bränslet. I tre timmar stod kön stilla och då ska man veta att om det är något det finns gott om i Ljungby så är det mackar, bilverkstäder och bärgare.

Men det gick tydligen ändå inte att få fram resurserna. Kanske för att Ljungbyborna är så utlessa på allt som händer på Sveriges smalaste pulsåder att de struntar i den.

De mentala gåvorna hos dåvarande Vägverket som en gång byggde vägen kan man undra över. Likt en hundgård är trafiken instängd mellan vajerräcket och viltstängslet. Det är omöjligt att ta sig förbi ens med växelvis trafik om något händer. Och det gör det – hela tiden.

Vägverket sparade pengar på att inte bygga en riktig motorväg, som det ju annars är från Malmö till långt norr om Uppsala. Men vad kostar det samhället med alla köer och alla de olyckor som sker när bilarna inte hinner ta sig förbi varandra då vägen smalnar av?

De flesta chaufförer har väl upplevt ”chicken race” – känslan när personbilarna försöker hinna förbi fast det är långt efter skylten ”avsmalnande väg”.

På vintrarna är det förstås värst. Då är det många bilar från länder i östra Europa som åker av. Ofta baklänges med hytten vikt mot trailern på ett anmärkningsvärt, men inte så förvånande, sätt. För däcken är kanske inte alltid i helt reglementsenligt skick.

Ingen ljusning är i sikte. Minsta asfalteringsarbete renderar tvärstopp och att trafiken leds genom Ljungby. Utom för lastbilarna för de får inte köra där. Vilket de ofta upptäcker för sent och det blir ett förfärligt backande över korsningarna.

Trafikverket lär nu faktiskt vara på gång med en utbyggnad. Men i det kaos som ofta råder, med dragbilar från världens alla hörn som halkar omkring i dikena, kan det ibland kännas som om man själv befinner sig i någon gammal öststat.

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Micke:
    6 december, 2018

    Jag kan bara hålla med dig David, fullkomligt hål i huvudet på dem som ligger bakom detta.
    Att "strypa" landets hårdast trafikerade vägavsnitt på detta vis är fullkomligt idiotiskt. Det behöver inte ens hända något för att det ska bli stopp i trafiken där, nej riv upp, gör om och gör rätt.

Lästips:

David Ericsson

Hur ska det gå?

Davids krönika. Årets lilla löneförhöjning har kommit och snart drar nästa års avtalsrörelse i gång. Efter vad man kan läsa blir det ett normalt avtal inom transportbranschen. Ett som följer industrins så kallade märke. Alltså drygt två procents lönelyft. I vart fall arbetsgivarna verkar nöjda. Men hur kan de vara det?

Politik är det obegripligas konst

Davids krönika. Vad är det som händer? Den socialdemokratiska regeringen för en delvis ultrakonservativ politik med genomförande av marknadshyror och förändringar i anställningsskyddet. Något som inte ens Moderaterna vågade föreslå.

Påkörningen

Davids krönika. Jag borde egentligen inte skriva om det här för ingenting hände ju. Eller nästan inget, där jag låg mörbultad men i stort sett oskadd på lastbilsparkeringen i Sillekrog.

Gör fackkurser obligatoriska!

Insändare Tycker att facken generellt gör ett bra jobb i Sverige, men man måste bli mycket bättre på att utbilda sina arbetare.

Debatt: Facket & framtiden

På en död planet finns inga jobb

Ulf Jarnefjord: Utsläppen av växthusgaser måste minskas drastiskt för att den globala uppvärmningen ska hejdas. Detta är en ödesfråga också för fackföreningsrörelsen.

Biltvätt

Vår förbannade skyldighet

Bengt Sandberg: Fackföreningsrörelsen i Sverige har tagit ställning för att ta kamp för de papperslösa. Därför startades i september 2008 Fackligt center för papperslösa. Centret ska vara en motor bland förbunden mot att människor utnyttjas på svenska arbetsplatser.

Så lyfter vi facket

Johan Eriksson: En fackförening utan aktiva medlemmar är en fackförening utan kraft! Arbetarrörelsen måste bli en rörelse igen. Vi måste våga titta framåt. Inte fastna i en romantisk bild av vad vi en gång varit och med sorgsen blick förlamat konstatera omöjligheter och problem.

Det handlar om världsbilden

Jesper Bengtsson: Jag tror att valet i september kan sammanfattas med fyra ord: Det handlar om världsbilden. Jag är dessutom övertygad om att de fackliga organisationernas största utmaning under de kommande åren är att klara av att forma och etablera sin egen bild av vilket samhälle vi lever i.

När alla tänker som chefen …

Krönika. Det var en gång en liten, liten chef på ett litet, litet taxibolag. Vi kan kalla honom Loffe. Företaget finns i kustbandet men ägs av Stora bolaget i storstaden. Vi kan kalla det Skärgårdstaxi. Här utövar Loffe sin egen version av ledarskap.

David Ericsson

Driving home for Christmas

Davids krönika. När jag körde av färjan härom kvällen i Helsingör såg jag något märkligt. En tom utländsk dragbil framför mig lämnade hamnområdet, vände i rondellen utanför och körde tillbaka in mot terminalen.

Döden blir oftast bara en liten notis

Ledare. Vasagatan i centrala Stockholm. En vit lätt lastbil från en flyttfirma parkerar i lastzonen vid trottoarkanten. Föraren och två medhjälpare hoppar ur och fäller ner bakgavellyften.

Medlemmarna ska inte behöva oroa sig

Ordförandeord. Det är svårt att skriva en krönika utan att först beröra den rapportering som har varit runt vårt förbund i olika medier. Jag vill börja med att säga att jag är ledsen att våra medlemmar ska behöva uppleva detta ännu en gång.

Facket måste tåla öppenhet

Ledare. Fackpampar åkte på resa för 600 000 kr. Rubriken är hämtad ur tidningen Metro och handlar förstås om Transports uppmärksammade resa till kongressen i Singapore.

Vilda västern-kultur i färdtjänsten

Debatt. Det finns i dag många exempel på att färdtjänsten är en central samhällsfunktion med mycket stora och allvarliga problem. Man kan med fog börja tala om kris!

Facket & framtiden
Lyftande flygplan

Så lyfter vi facket

Debatt. En fackförening utan aktiva medlemmar är en fackförening utan kraft! Arbetarrörelsen måste bli en rörelse igen. Vi måste våga titta framåt. Inte fastna i en romantisk bild av vad vi en gång varit och med sorgsen blick förlamat konstatera omöjligheter och problem.

Det ljusnar på Ikea-fronten

Ordförandeord. Transportarbetareförbundet är nära medlemmarna i vardagen; nära era lokala frågor, idéer, problem och ibland också konflikter. Vi svarar, tar tillvara och vi tar striden för schysta villkor på arbetsplatsen när det behövs.